Historia
”Från semesterhem till folkhögskola – mer än femtio år av drömmar, möjligheter och mål på svenskt teckenspråk”.
Det finns oändligt många berättelser från Västanvik och en del finns i jubileumsboken. Här kan du läsa fler gamla och nya berättelser.
Sidorna är ordnade i kapitel efter årtal, där hittar du fler profiler och händelser.
Du kan också gå på en virtuell rundvandring, där får du mer information om alla platserna runt omkring och på skolan.
För att börja din utforskning av skolan börja med att klicka på knappen nedan för att gå till kapitel sidan där vi börjar från skolans början och fram till idag.
Kapitel
1960
Inblick av Carlborgsons gård (61 – 63)
Källa: Rune Norbergs privatfilmer
1970
Christer Rönnmark, en av de första deltagarna berättar
Källa: Västanviks folkhögskola
1980
Första spadtaget på Västanviks folkhögskola
Källa: Sverige Dövas Riksförbund / Videojouralen 1986 nr 3
Gum Anders guidar och visar runt under byggnaden
Källa: Dövas Riksförbund/ Videojouralen 1987 nr 2
Lars Kruth berättar om VV, fd rektor Tora, invigningsmiddag
Källa: Sveriges Dövas Riksförbund/ Videojouralen 1987, nr 4
Ingvar Edwall guidar och visar runt det nya skolhuset
Källa: Sveriges Dövas Riksförbund/ Videojouralen 1987 nr 4
1990
Västanvik folkhögskola 25 år
Källa: Västanviks folkhögskola
2000
Gröna Rummet
Källa: Västanviks folkhögskola
2010
Andershallen
Källa: Västanviks folkhögskola
Profiler
Tora Sibbe
Tora som kom från Norrköping. Hon var hörande och hade en döv syster. Hon arbetade bland annat som lärare och rektor i Helsingborg och Linköping innan hon kom till Västanviks folkhögskola 1972.
Tora var lärare på skolan 1972-1978. Åren 1975-1978 var hon även som föreståndare parallellt med arbetet som lärare. När Tora började på skolan fanns bara vinterkursen för döva, nuvarande allmän kurs, med 20 deltagare och några kortare kurser.
Hon var skolans första rektor när skolan blev självständig 1978, vilket hon fortsatte vara fram till att hon gick i pension 1981. Under sin tid som lärare och rektor fanns ett nära samarbete mellan Västanvik och Stockholms universitet kring undervisning och forskning i teckenspråk. Tora var en visionär som ofta använde naturnära liknelser och metaforer. Om elevernas tid på Västanvik sa hon att den skulle ”vara som vårens knoppningstid – en tid av kraftsamling, genombrott och förändring”. Hon myntade även uttrycket ”Västanvik ska vara SDR:s hjärta som pumpar friskt blod i förbundets kropp.”
Till minne av Tora fick ett av elevhemmen på skolan, som stod klart 1994, namnet Sibbegården.
Hugo Edenås
Hugo blev döv i femårsåldern och gick dövskolan i Lund 1927-1935. Där lärde han sig bland annat bokbinderi och illustrationsteckning. Han var ledamot i SDR:s förbundsstyrelse 1944 – 1967 och var anställd på SDR som förbundssekreterare, redaktör och kontorschef 1949-1969.
Dessutom var han ordförande och ledamot i Föreningen Dalabygdens Döva, numera Dalarnas Dövas Förening DDF, under åren 1950-1956 och 1958-1968. Han var medverkande bland annat till att föreningen köpte Carlborgsons gård där Västanviks folkhögskola är belägen idag. Hugo hade ett stort motorintresse. Han var med och bildade Sveriges Dövas Motorförening och kämpade för dövas rätt till körkort.
Hugo var även aktiv internationellt och var en av dem som bildade World Federation of the Deaf, WFD, 1951.
Lars Kruth
Lars är född i Åsan i Jämtland. Han var född hörande men förlorade sin hörsel när han var tio år. Han utbildade sig till möbelsnickare vid yrkesskolan för döva i Vänersborg och blev tidigt aktiv i föreningslivet. I sitt arbete som industriarbetare i Örnsköldsvik upptäckte han att döva fick sämre lön än hörande oavsett yrkeskunskaper och han engagerade sig i dövrörelsen och blev medlem i Norra Ångermanlands dövas förening 1943, när han var 23 år.
På SDR:s kongress i Östersund 1955, blev Lars vald till SDR:s förbundsordförande, endast 35 år gammal. Han var förbundsordförande fram till 1967, då han fick en heltidstjänst på SDR som studiekonsulent. Lars satt i styrelsen för Carlborgsons gård/Västanviks folkhögskola ekonomisk förening 1963-1996 och i DDF:s styrelse 1968-1974, 1979 samt 1993-1994.
Under 1960-talet arbetade han för att döva skulle få bättre studiemöjligheter och för rätten till tolkservice och på 1970-talet för handikappersättning, egen folkhögskola i Leksand och för satsning på teckenspråksforskning. Vid SDR:s förbundsdagar 1970 fick Lars pris som ”Årets man”. Motiveringen löd: ”Detta motiverat av Lars Kruths stora insatser vid tillkomsten av SDR:s kursgård och folkhögskola i Västanvik, Leksand. Lars Kruth har också under hela sin aktiva tid gjort de döva ovärderliga tjänster både som förbundsordförande under 12 års tid och som studiekonsulent sedan 1967. Hans arbete karaktäriseras som uppbyggande och utfört i en positiv anda.”
Lars blev återigen vald till SDR:s förbundsordförande 1983-1986, därefter var han ledamot 1986-1989. Innan han blev vald till förbundsordförande arbetade han som förbundssekreterare och ekonomichef på SDR.
Lars blev utsedd till hedersdoktor vid Stockholms universitet 1980, ett år innan Sveriges riksdag officiellt erkände det svenska teckenspråket som dövas modersmål. Lars mottog Kruthmedaljen nummer 1, 1989. För att ära Lars fick ett av elevhemmen på skolan, som stod klart 1994, namnet Kruthgården.
Tore Appelgren
Tore föddes döv och började sin yrkesbana som snickare i Örebro. Därefter flyttade han till Falun där han jobbade på Falu träindustri i 22 år innan han blev vaktmästare och ”allt i allo” på Västanviks folkhögskola 1969. Där var han kvar fram till sin död 1982.
Tore satt i styrelsen för Carlborgsons gård / Västanviks folkhögskola ekonomisk förening 1963-1982 och i DDF:s styrelse 1948-1980 där han var ledamot, ordförande och kassör. Tore var även aktiv i Sportklubben Dalir och han var med och bildade den lokala motorföreningen för döva, Motorföreningen Vasa, i Leksand.
Wally Lindberg
Wally var döv och kom från Åbyn utanför Burträsk i Västerbotten. Hennes intresse för idrott var stort och hon gjorde karriär inom fotboll, handboll och friidrott. Hon tränade och tävlade, både med hörande och döva, och var fotbollstränare för ett hörande herrlag i Falköping. I friidrott tog hon flera SM-medaljer i tävlingar med hörande och hon deltog även i Världsspelen för döva, VS, i Bryssel 1953.
Hon arbetade bland annat som bokbindare, montör på Electrolux och som svetsare innan hon började på teckenspråkslärarlinjen på Västanviks folkhögskola hösten 1980. Efter utbildningen fick hon anställning på skolan där hon producerade teckenspråksmaterial på video tillsammans med Christa Ekholm. De populära videofilmerna sågs av många föräldrar på 1980-talet. När Wally hade utbildat sig på folkhögskollärarlinjen anställdes hon som lärare i teckenspråk och samhällskunskap på Västanvik. Där blev hon kvar i 17 år, fram tills att hon gick i pension 1998. Wally brukade säga: ”När jag började undervisa på Västanvik hade teckenspråket låg status och när jag slutade var teckenspråket populärt och hade mycket hög status.”
Wally bildade Sveriges Teckenspråkslärarförening, STSL, i samband med en fortbildningskurs för teckenspråkslärare och cirkelledare i teckenspråk på Västanvik1990 och hon var ordförande i föreningen i åtta år. Wally var ledamot och suppleant i SDR:s förbundsstyrelse under åren 1979-1982.
Ingvar Edwall
Ingvar jobbade som studie- och föreningskonsulent på Sveriges Dövas Riksförbund i Leksand, 1977-1988. I hans arbete ingick mycket resor och han besökte nästan alla föreningar runt om i Sverige. Han gav sitt speciella uttryck när många undrade var han bodde: ”Jag bor i Sverige och har tvättstugan i Leksand”. Dövrörelsen låg honom alltid varmt om hjärtat. Parallellt så undervisade han på Västanviks folkhögskola bland annat på en tio veckors tolkutbildning och på olika kortkurser. Ingvar satt även i skolstyrelsen från 1978-1990.
Han läste till folkhögskolelärare i Linköping 1989–1990 och var heltidsanställd som lärare här på Västanviks folkhögskola. Han startade olika långa kurser så som Organisationslinjen, Internationella linjen och Europalinjen. Han arbetade ända fram till 2007 innan han blev pensionär.
2009 utdelade SDR medaljen Guldtecknet nr 15 till Ingvar Edwall för hans mångåriga insatser för döva nationellt och internationellt.
Ann-Marie Wikström
Anne-Marie, även kallad Ami, föddes hörande i Solna, men efter en sjukdom blev hon döv när hon var i sju-nioårsåldern. Hon studerade på Blockhusudden, motsvarande dagens gymnasieskola, och tog realexamen som en av Sveriges första döva där 1961, vilket var unikt på den tiden. Hon började som timlärare och elevassistent på Västanvik 1970 samtidigt som hon läste på Örebro universitet, utan tolk. Anne-Marie utbildade sig till folkhögskollärare på lärarhögskolan i Linköping 1975-1976 och blev den första döva personen i Sverige med folkhögskollärarutbildning. Den 1 juli 1981 efterträdde hon Tora Sibbe och blev den första döva rektorn någonsin i Sverige. Hon var rektor i 21 år, fram till 2003. Under sin tid som rektor var hon med om flera stora förändringar både vad det gäller utbildningar och nybyggnationer på skolan, bland annat den nya skolbyggnaden som blev färdig 1987.
Anne-Marie var gift med Lars-Åke Wikström, LÅW, lärare på Västanvik och sedermera förbundsordförande i SDR. De fick två barn tillsammans som till stor del är ”uppvuxna” på Västanvik. När Ami blev mamma i slutet av 1960- och början av 1970-talet fanns ingen barnomsorg, så barnen fick följa med till arbetet på skolan. Personalen hjälpte till att passa barnen när Anne-Marie undervisade. Hon hade till och med ett särskilt rum dit hon gick när hon skulle amma. Hon kombinerade alltså rollen som yrkesarbetande kvinna och mamma, vilket var ganska unikt på 1970-talet.
Ami mottog Kruthmedaljen nummer 14, 2002, bland annat för att hon som döv rektor gett teckenspråket en högre status och öppnat dörrar för många döva.
LÅW
Lars-Åke Wikström, kallas för ”LÅW” föddes i byn Seskarö i Tornedalen 1943. Han växte upp i ett tvåspråkigt hem, det talades finska och svenska. Redan i barndomen upplevde han mycket förtryck av finskan och senare även teckenspråket vilket påverkade hans väg i livet och väckte därmed ett brinnande intresse att kämpa för teckenspråket. Han startade en rörelse under 1970-talet som kallas ”Dövmedvetande” som spreds i Sverige och Europa. Hans motto var ”Döva kan” samt ”Döva vet bäst om döva”.
LÅW kom till Västanviks folkhögskola under 70-talet och undervisade i bland annat svenska, teckenspråk och dövmedvetande. Han pendlade till Stockholms universitet och arbetade med teckenspråksforskning med bland andra Brita Bergman och Inger Ahlgren.
1975 började han engagera sig i internationellt arbete, han har i 16 år suttit i WFD (World Federation of Deaf) och 26 år i DNR (Dövas Nordiska Råd). Han har även suttit i styrelsen för Sveriges Dövas Riksförbund i 25 år varav han var ordförande i 17 år.
2009 fick LÅW Kruthmedaljen nr 24 och under kongressen 2009 hedrade de honom genom att byta namn på priset ”International award” till ”Lars-Åke Wikström International Award”
Margareth Mejersten
Margareth Mejersten kom till Västanviks folkhögskola som husmor i köket 1979. Allt började med att Lars Kruth kontaktade henne om hon var intresserad av en ledig tjänst som husmor.
Det som då var speciellt med yrket var att ha en döv husmor och Margareth minns att det var en kämpig tid att bevisa att döva visst kunde detta yrke. Hon jobbade kvar i åtta år.
Teckenspråkskurser började bli populära i Leksand och det var lärarbrist så hon provade på att undervisa i teckenspråk och trivdes bra med det vilket ledde till att hon sökte teckenspråkslärarkursen och blev heltidsanställd som teckenspråkslärare på Västanviks folkhögskola 1987 fram till pensionen 2003.
Birgitta Töyrä
Birgitta Töyrä föddes 1950 i Karesuando längst upp i Norrland och kom till Västanvik 1971 och studerade på allmän linje. Därefter började Birgitta jobba som köksbiträde ända fram till pensionen 2015. Det som var speciellt med Birgitta var att när hon fick tjänsten så fick hon bo i ett rum i den röda lilla baracken. Efter en tid flyttade hon till egen lägenhet inne i Leksand.
”Hon var inte så förtjust i tapeten i lägenheten utan påtalade att det måste tapetseras om och att hon skulle få välja den. Hon var full av iver. När tapetseringen var färdig så skulle vi fixa med möbler och sådant. Resultatet blev så bra, hon var så nöjd. Birgitta var en fin människa, hon var pålitlig på arbetsplatsen och noga med allt hon gjorde. En fantastisk kvinna.”
/ Margareth Mejersten, husmor
Birgitta tyckte mycket om Västanvik, teckenspråksmiljön och alla var så mån om henne.
Gum Anders Andersson
Anders kom från Älvdalen. Han föddes hörande men blev hörselskadad i tioårsåldern på grund av hjärnhinneinflammation och döv efter en bilolycka när han var i 18-19-årsåldern. Han brukade säga att han upplevt alla de ”tre världarna”, att vara hörande, hörselskadad och döv.
Anders satt i styrelsen för Carlborgsons gård/Västanviks folkhögskola ekonomisk förening som suppleant, ledamot och ordförande, under åren 1981-1992 samt 1995-2008. Han var bland annat starkt drivande i byggandet av den nya skolbyggnaden, som stod klar 1987.
Han var anställd som ungdomskonsulent på Sveriges Dövas Ungdomsråd, SDU, 1978-1985 och chef för SDR:s videoavdelning, grunden till det som idag är SVT Teckenspråk, 1985-1986. Anders var SDR:s förbundsordförande 1986-1992 och ledamot i styrelsen 1995-2008. Han var även ordförande och ledamot i Dalarnas Dövas Förening, DDF, 1978-1980, 1996-1999 och 2006-2008.
Han var Sveriges första döva förtroendevalda politiker, som lokalpolitiker i Leksand och landstingspolitiker i Dalarna. Förutom sitt engagemang inom dövrörelsen och politiken hade han en stor passion för segelflygning och var den första döva personen i Sverige som tog segelflygcertifikat.
Anders gick bort 2008 efter en tids sjukdom, endast 56 år gammal. Han fick utmärkelsen Kruthmedaljen nummer 22, postumt 2009, bland annat för sitt internationella biståndsarbete för döva, som var en av hans hjärtefrågor. Skolan hedrade Anders minne genom att döpa skolans sporthall till Andershallen 2011.
Karin ”Kati” Petters
1980 kom Kati till Västanviks folkhögskola, hennes första arbete var nattjour. Hon kunde inget teckenspråk, dock var det inget krav för tjänsten. Efter en termin blev Kati ansvarig för ett treårigt SIDA-projekt med tre döva deltagare från Namibia. Efter projektet startade hon och en kollega invandrarlinjen. Det blev lärorika och spännande upplevelser i undervisningen med alla invandrare genom åren. Parallellt med detta jobbade Kati som kortkursadministratör.
Hon var även mycket intresserad av trädgårdsskötsel, så hon startade 2005 ett projekt ”Gröna rum” och anlade en sinnenas trädgård med syftet att skapa en grön miljö för målgrupperna döva och hörande i olika åldrar, barnen på förskolan och personer med dövblindhet.
Efter två års arbete, invigdes ”Gröna rum” 8 september 2007. Trädgården används i undervisning, avkoppling och aktiviteter som ”Öppen trädgård”.
Gröna rum har belönats med två priser, lokalt och i Europa.
Rundvandring
Här kan du ta en virtuell rundvandring. Börja rundvandringen i Röda Havet. Du kan också ta en rundvandring i 360° där du får följa med på en guidad virtuell rundvandring i skolan.
