Dan Andersson – ett föreningsliv

Text skriven av Robin Holmstedt och ursprungligen publicerad i tidskriften ”Hobbynytt”, nummer 3, år 1991.

---

Här försöker jag teckna ner om C Dan Anderssons liv och gärning under hans levnadstid. Han var mycket välkänd och ihågkommen av äldre döva generationen. Han var legendarisk och dövprofil i dövrörelsen.

Många äldre brukade berätta om honom när jag besökte dövpensionärsföreningen i Göteborg. Hans porträtt i en stor oval tavla hänger på dövas förenings lokals vägg på Mariaplan, som påminner om hans verk i dövas värld.

Född i Göteborg

Låt mig börja med hans födelsetid. Han såg dagens ljus första gång den 21 mars 1885. Han gick i Vänersborgs dövskola och slutade där vid sekelskiftet.

Han bosatte sig därefter i sin födelsestad, Göteborg. Som ung besökte han, som andra döva, Föreningen till förmån för dövstumma i fjärde dövstumskoledistriktet närmare 1908, som hade egen lokal på Nordhemsgatan 31 och sedan flyttade till Västra Skansgatan 1 B.

Döva brukade kalla för bekvämlighetens skull ”Fyran”. Föreningen styrdes av hörande rektorn i Vänersborgs dövskola, Fredrik Nordin och föreståndaren Annie Kock i spetsen.

Ingen demokrati

Döva hade inte minsta bestämmande eller rösträtt i föreningen. Någon demokrati existerade inte. Dan började inse och förstå att döva vill ha egen frihet och demokrati.

Dan hade ofta konflikt och meningsskiljeter med Annie Kock och gjorde slag i saken att samla döva i godtemplarens lokal i Övre Majorsgatan 4, som hölls den 27 maj 1912, och diskuterade om döva ska bilda egen förening.

Det beslöts att bilda dövstumförening med villkor att endast döva ska ingå i styrelsen, som vilka gjorde surt på Fredrik och Annie i ”Fyran”.

Nästan alla döva övergick från ”Fyran” till egen nybildad förening. Dan var självskriven ordförande. Man ska säga att han startade med tomma händer.

Idrottspappan blev kassör

Med de kloka huvuden i kassören och idrottspappan Oscar Ryden och sekreteraren Algot Andersson kämpade för att döva ska ha det bra i samhället, då det rådde dåliga attityder och stort förakt mot döva.

Synd om de döva var vanligt på tiden.

Solhems donator

Årsberättelserna bevittnade att många fackföreningar bidrog med pengar, tvåsiffriga belopp till kassan.

Största donatorn var bankdirektören Herman Mannheimer, som gav 5.000 kronor år 1916, det var grunden till sommarhemmet Solhem på Bohus Björkö.

Han förmådde ofta via sin bror Martin Andersson, som var kommunist och satt med i kommunfullmäktige, att kommunen skulle lämna årliga bidrag till föreningen, vilket lyckades.

Aktiv idealist

Med honom blomstrade flera nya föreningar, bl.a. IK Surd, Sveriges Dövas Idrottsförbund och Svenska Dövstumförbundet. Svenska Dövstumförbundet stiftades den 26 februari 1922 i Göteborg. Dan blev förstås första ordförande.

Oscar Ryden och Algot Andersson ingick med i verkställande utskottet. Det framgick inte mycket vad han har utträtt ur dövstumförbundet p.g.a. alla protokoll från bildandet fram till år 1944 försvann spårlöst år 1949.

Dövstumslotterifiaskot

Man vet alltså lite om förbundets verksamhet under denna tid. Man kände till att Dan gjorde en storslagen riksomfattande dövstumlotteri till förmån för Göteborgs Dövas Förening år 1917.

Lotterikontoret låg i Stockholm och Algot och Oscar jobbade där. Antal lotter var 100 000 och kostade 2.10:-. Vinstvaror var fem fastigheter, villor och stugor. Det blev fiasko.

Dans hela hjärta låg varmt om Göteborgs dövas förening vid sidan av dövstumförbundet.

Krävde tillbaka portot

Det berättades att han blev sur på uteblivet svar vid ansökan om bidrag hos skeppredarinnan Anna Ida Broström så han gick till Broströms kontor och krävde tillbaka portot.

Efter första världskriget var han revisor vid dövstumskolan i Vänersborg, då det var ovanligt för döva.

Krävde nya kläder

Där kritiserade han skarpt den församlade skolstyrelsen och krävde, i humanitetens intresse, att eleverna skulle få kläder uppsydda av vanligt kostymtyg för pojkarna och klänningstyg för flickorna, i stället för de blåvitrandiga sjukhuskläderna som alla elever tvingades bära. Dessa kläder hade hos allmänheten och elevernas föräldrar skapat intrycket att dövstumskolan var en anstalt för sinnesslöa barn.

Efter en seg debatt fick skolstyrelsen ge vika för Dans påtryckningar, och alla eleverna fick tidsenliga och fina kläder. Sjukhuskläderna slopades.

Han förespråkade även varmt att döva borde ha en egen arbetsförmedling, och han bedrev en klok brevpolitik med myndigheterna för att driva frågan framåt.

Uppdrag

Han var ordförande i dövas förening i 27 år och vice ordförande i 18 år. Han hade även andra uppdrag, som det inte finns plats för att ta upp här i artikeln.

Det berättades att han alltid kom till mötena, varje gång. Enligt äldre döva var han en mycket sträng och disciplinerad person. Hans ord brukade vara lag.

Eget reserverat bord

Ett serveringsbord i föreningens lokal på Andra Långgatan var alltid abonnerat för honom och styrelsen, och andra döva tilläts inte sitta där.

Olyckligt kär

Många har undrat varför Dan förblev ungkarl hela livet. Jag fick en intressant förklaring då en av de första styrelsemedlemmarna, Ester Carlsson, berättade för mig att Dan var mycket förälskad i henne under styrelsearbetet. Han uppvaktade henne intensivt, men blev nobben. Det tog honom så hårt att det sved i många år.

Jag minns honom väl, då jag var ung och ibland pratade lite med honom på hans äldre dagar. Han nypade (nöp) alltid på öron eller ryggen bakom döva.

Hans dagliga sysselsättning var att han arbetade som kontorist hos HSB.