Text skriven av Roland Jakobsson, ursprungligen publicerad i tidskriften ”Hobbynytt”, nummer 3, år 1993.
En av många 50-årsjubilarer i dövas värld år 1943 var en märklig, men fin dövårgång! Ingvald är för döva mer bekant som IB och föddes i Eneryda, 4 mil söder om Växjö, den 2:a oktober.
Som nära kollega i såväl föreningsliv som företagsliv ska undertecknad försöka ge läsaren ett objektivt porträtt av honom, utifrån kända fakta och egna upplevelser.
Hörselskadan/dövheten
IB föddes hörselskadad, vilket inte upptäcktes förrän vid allmän läkarundersökning 1957 i skolan. Fram till dess var IB omedveten om att han egentligen ”hörde dåligt” och trodde att alla hörde som han. Enligt dagens mätnormer för döva, vid tävlingar i sportsammanhang, skulle han ha räknats som döv, eftersom han bara hörde frekvenser över 65 dB vid hörselprovet 1957.
Hörseln avtog sedan i en brant kurva nedåt, tills IB blev helt döv vid 25 års ålder. Dövheten är ärftligt betingad, eftersom hans äldre bror också är döv, liksom några andra i tidigare släktled.
Enligt SDR:s nya definition, som informationssekreteraren Janne Bäckman uttalat i Smålandsposten 20/8–93, är alltså IB egentligt barndomsdöv, eftersom han överskred normgränsen 55 dB före 12 års ålder.
Så får vi också räkna honom tills vidare, barndomsdöv, tills SDR säger annat.
Karriären
1961 kom han till Rehabiliteringen i Stockholm. Arne Svensson var rektor och lärarna var Tim Arrevik samt Elsa Fondelius. På fritiden läste IB in ett 30-tal Hermodskurser, med en mellanlandning 1962 på folkhögskolan i Viskadalen.
1962–63 utbildade han sig till finmekaniker vid Änggården i Göteborg, för att sedan fortsätta med en ritutbildning i Kungälv och läsa på kvällsgymnasiet till konstruktör.
ABC-fabrikerna i Kungälv anställde honom som ritare åren 1963–64. Här kan nämnas, som ren dövhistoria, att han ritade den då, och än idag, så enkla men populära runda SNÖ-PULKAN i plast. Den tillverkades i olika färger och säljs ännu.
1965 flyttade IB närmare sin hemort till Ostermans i Alvesta, för att sedan börja på Teknikum i Växjö 1966.
En nystartad ingenjörsutbildning för döva i Lidköping lockade honom strax därefter, och han tog ingenjörsexamen 1968 som nummer två i klassen, med fickan full av premier från avslutade terminer tidigare.
Därefter vidtog ett års arbete med insikt om den egna totala dövheten, samtidigt som han sökte arbete. AMI i Uppsala öppnade dörren 1969, men endast några lektioner var han med på, resten av tiden läste IB självständigt in två betyg i matematik samt de dåvarande datorspråken Assembler och Cobol.
Det här året träffade han sin tillkommande, Christina Wallden, också döv, och fick med tiden två barn med henne, som idag heter Susanne och Ingeli.
Växjö Datasystem anställde honom som programmerare 1970, men han slutade på egen begäran redan efter två år, eftersom det var många personliga kundkontakter med hörande, och det blev allt svårare att klara av läppavläsningar. Omöjligt då, men idag, med de tekniska hjälpmedel som finns, skulle det varit annorlunda.
Direkt efter denna anställning arbetade han som kanslist på AMS i Växjö tills han 1977 anställdes som en av de första föreningskonsulenterna för döva i landet av Kronobergs Läns Dövas Förening. Hans framåtanda och visioner motarbetades, och han fick allt svårare att jobba under allmänt okunniga styrelseledamöter och terror från icke-medlemmar, vilket kulminerade de sista åren.
Rivalitet om anställningen och gammaltänkande i föreningsarbetet gjorde att han fick nog och slutade påskaftonen 1983. Ännu en tid av arbete med insikt om den totala situationen, bearbetning av besvikelse över föreningens handlingssätt och känslan av att stå ensam mot oförstående, av hörande styrda döva i Växjö, tog allt detta två år.
Men under denna tid blev IB allt starkare, både självständigt och ekonomiskt, och man kan säga att han gick stärkt ur striden, trots att han led ett nederlag mot alltför många ”oäkta” döva i föreningsstyrelsen.
Besvikelsen kan jag mycket väl förstå, eftersom Oskar Olsson, välkänd döv personlighet, såg i honom sin arvtagare i dövas föreningsvärld i Kronoberg och därför överförde många av sina erfarenheter, värderingar och inte minst Smålands dövas historias samlade kunskap till honom under åren de lärde känna varandra.
De normer som Oskar, bland döva kallad O.O., uppställde för honom kändes då vara förrådda, och det tog tid innan IB kände sig mogen för ett nytt arbete. 1985 anställdes han på Kultur- och Fritidsförvaltningen i Växjö kommun som kanslist, och denna befattning innehar han ännu idag.
(Av naturliga skäl berördes dövas värld i föregående stycke, eftersom IB arbetade som föreningskonsulent för döva och genom O.O. fick en mängd ovärderliga kunskaper. Hur det började, hur vänskapen utvecklade sig och vad den ledde till med de förgreningar i dövas föreningsvärld IB idag har, tack vare O.O., får han faktiskt ta sig i kragen och berätta om en vacker dag framför datorn, så att läsaren till slut får ta del av det. Den historien är lång.)
Vad han gjort i dövas värld
1972–1977 – Ledamot i Dövas Förening i Kronobergs län
1974–ff – Stiftare av Sportklubben Dacke och ordförande i denna alltsedan dess
1974–1993 – Huvudansvarig för 8 olika SM-tävlingar för döva i Växjö
1977–1983 – Föreningskonsulent och adjungerad för Dövas Förening i Kronobergs län
1978 – Stiftare av ungdomsklubben Ungdackarna. Denna har varit vilande sedan 1982, då SDR:s överskattade ideolog Lars Kruth blandade sig i verksamheten vid ett besök i Växjö och genom sitt handlingssätt och yttranden aktivt bidrog till att denna ungdomsklubb avstannade.
1978–1986 – Protokollsekreterare i SDI och dess AU
1981 – Biträdande överledare vid Världspelen för döva i Köln
Huvudansvarig för EM i schack i Växjö
1982 – Huvudansvarig för Dövas Dag i Växjö
1983–ff – Stiftare av Schackklubben Springaren. Ledamot alltsedan dess
1987–ff – Stiftare av Sportfiskeklubben Spinnaren. Ledamot alltsedan dess
Stiftare av Kultursällskapet Lejonet, vilken profilerat sig som en unik förening för dövsverige och fått många efterföljare. Initiativtagare till Dövmuseum och Forskningsbibliotek. Ledamot sedan start.
1988–1991 – Kassör i SydSvenska Alliansen
1988–1990 – Ledamot i Sveriges Dövas Schackförbund
1990 – Tilldelades Lions ungdomsstipendium
1990–ff – Ordförande i Sveriges Dövas Schackförbund
Initiativtagare och stiftare av tidskriften HOBBYNYTT för döva
Många fler initiativ har tagits av IB, bland annat SDI:s första utbildningsvideo som kom till efter förarbete av honom.
Av ovanstående kan man sammanräkna omkring 4000 styrelsetimmar, vilket utgör 500 normala arbetsdagar, vilka i sin tur innebär 23 arbetsdagar per år i 22 år. Som den ideellt tänkande föreningsmänniska IB är, har nästan ingen ekonomisk ersättning utgått för dessa, vilket är ovanligt i dagens läge.
