Text skriven av Roland Jakobsson, ursprungligen publicerad i tidskriften ”Hobbynytt”, nummer 1, år 1991.
Harald Filip Berg föddes på Finspångs bruk i Östergötland den 17 mars 1864. Föräldrar: Anders Berg, föreståndare för brukets folkskola, och hans hustru Anna Charlotta Jönsson.
1873–1875 – Manilla dövskola
1875–1879 – Falun dövskola (äldste brodern Axel var rektor där under denna tid)
1879–1881 – Undervisning i hemmet av brodern Fridtjuv Berg
1881 – Flyttade med hela familjen till Stockholm och blev medlem i Stockholms Dövstumförening
1884 – Invaldes i styrelsen, endast 20 år gammal
1886–1892 – Sekreterare i föreningen
1892–1895 – Ansvarig utgivare för Tidning för Döfstumma (idag SDR-Kontakt)
1895–1900 – Vice ordförande i föreningen
1896–1904 – Ordförande
Övrigt:
1881–1904 – Anställd som typograf vid AB Norstedt & Söners tryckeri
1904–1917 – Delägare och kassör vid Wilhelmssons boktryckeri
1917–1930 – Kassör i Svenska Tryckeri AB
Styrelsemedlem i nästan alla av föreningens klubbar och sektioner.
En av IK Hephatas stiftare (1892).
I många år revisor åt dövas sjukkassa och kvinnoföreningen samt ledamot i styrelsen för Föreningen till förmån för Stockholms dövstumhem.
1928 – Hedersledamot i Stockholms Dövas Förening. Död 7/7 1942.
1938 visade han den moderna bokföringens grunder för Ungdomsklubben. Var även en kort tid Ungdomsklubbens revisor. Sällskapsdam Gerda Olsson.
Lokala pionjärer
Denna tidning når ut i hela landet. Jag förstår att döva i till exempel Borås, Härnösand och Örebro helst vill läsa om sina hemorts pionjärer på dövområdet. Självklart. Men nu är det så att allt från början startade i Stockholm den 3 maj 1868 och de flesta personligheterna samlades där under åren fram till brytningen 1903 då Stockholms Dövstumförening blev en lokalförening. Därefter började övriga städer i landet så småningom blomstra upp med egna föreningar och styrelser.
Tidning för Döfstumma
Att vi denna gång tar Harald Berg under luppen beror på att han var mångsidig och ansvarig utgivare för Tidning för Döfstumma för exakt 100 år sedan, året till ära.
Scharlakansfeber
Harald Berg föddes fullt hörande. Vid 4 ½ års ålder insjuknade han i scharlakansfeber och blev döv. Tyvärr finns det idag ingen levnadstecknare av honom som man kan intervjua om Haralds tidigaste liv.
De äldre idag har endast minnen från hans tid i föreningen under 1930–40-talet. Men som tur är finns en minnesskrift från 1942 samt alla protokoll kvar. Uppgifterna är hämtade därifrån.
Manilla dövskola
1873 skrevs han in vid Manilla dövskola och stannade där i två år. Äldste brodern Axel var rektor för Falun dövskola och tog honom då under sina vingars beskydd.
Bekant med Albert Berg
1879, av någon anledning, fortsatte han sina studier i hemmet med brodern Fridtjuv som lärare.
Under studietiden i Falun blev han bekant med marinmålaren Albert Berg, en av stiftarna till Stockholmsföreningen. Därför, när familjen 1881 flyttade till Stockholm, sökte Harald upp Albert antagligen av löfte och som hjälp i den stora staden.
Harald och Albert Berg var inte släkt, som man skulle kunna tro av efternamnet. Hur som helst fattade de tidigt tycke för varandra – i ett förhållande där Albert var läromästare och Harald ”lärling”.
Rekordung styrelsemedlem
På Alberts rekommendation blev Harald medlem 1881 och sedan, 20 år gammal, invald rekordung i styrelsen. Föreningskunskap och styrelsearbete lärde han sig mycket av Albert. Han blev Alberts ”högra hand” och besökte honom varje söndag morgon för att skriva underlag till brevsvar, skrivelser m.m.
Efter det brukade de oftast följas åt till föreningens lokal för att hålla gudstjänst. Vanligen var det Albert som ledde den.
Föreningslokal
Harald Berg var med om att föreningen i Stockholm under perioden 1881–1942 flyttade inte mindre än 13 gånger!Med början i Teaterhuset, Ladugårdsgärde (nuvarande Folkan på Östermalmstorg), till Drottninggatan 26. I snitt 4,5 år på varje ställe.
Det måste ha varit jobbiga tider för föreningens medlemmar och olycksaligt med tanke på att möbler och arkiv tar skada vid varje flytt och saker försvinner.
Stark föreningsanda
Alltnog: –80- och –90-talet var hans intensivaste år och man har svårt att fatta hur han hann. Men föreningsandan var mycket starkare än vad den är idag. Dessutom har jag ännu inte hittat noteringar på familjeliv. Bara att han bodde hos sina syskon från 1912 och därför kunde ha mera tid än en familjefar.
Allmän nattvardsgång
Med Albert Berg organiserade han ”allmänna nattvardsgångar för döfstumma” och samlade döva från hela landet och lyckades också med en skriftlig vädjan till kungen Oscar II att få fria resor för fattiga döva per tåg. Unikt. IK Hephata, som det heter idag, räknar också honom som en av grundarna 1892.
Jag skulle vilja beskriva Harald Berg mer ingående, men det är svårt, även om man kan läsa mellan raderna ibland i protokollen.
