Att vara döv handlar inte bara om att inte höra. Det handlar om språk, kultur och identitet. För döva är svenskt teckenspråk nyckeln till kommunikation, gemenskap och delaktighet i samhället.
Trots att svenskt teckenspråk erkändes som undervisningsspråk av riksdagen redan 1981 och har en likställd ställning med nationella minoritetsspråk i språklagen sedan 2009, möter döva fortfarande marginalisering och diskriminering.
Dövas kamp börjar ofta redan i barndomen. Att inte bli förstådd eller få tillgång till fullvärdig kommunikation skapar frustration som kan följa med genom hela livet, ibland ända fram till livets slut. Denna frustration kan påverka dövas självkänsla, relationer med andra människor och förmåga att känna sig delaktig i samhället.
En viktig orsak till detta är audism – fördomar och diskriminering mot döva. Trots teknologiska framsteg och ökade krav på tillgänglighet möter döva fortfarande hinder i kommunikationen och upplever språkligt utanförskap i vardagen, både privat och i samhället.
De fyra rollupsen visar olika oacceptabla situationer som döva utsätts för varje dag. Rollupsen togs fram av Dövas Kulturarvcentrum efter intervjuer med utsatta döva och visades under turnén med föreställningen Audism genom livet.
Rätten till utbildning, arbete och gemenskap borde vara självklar. Ändå är det en daglig kamp för många döva. FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning betonar vikten av språk och kultur för jämlika möjligheter, men efterlevnaden brister fortfarande i Sverige.
Den här broschyren vill öka kunskapen och förståelsen för dövas verklighet. Genom att du läser vidare tar du ett första steg mot ett mer inkluderande samhälle där alla, oavsett hörsel, har samma rättigheter och möjligheter.
Länk till broschyren: Broschyren om döva.
