Texten är bearbetad från Robin Holmstedt artikel, ursprungligen publicerad i tidskriften ”Hobbynytt”, nummer 5, år 1991.
I september besökte jag Umeå – björkarnas stad – på uppdrag av HOBBYNYTT, i samband med Dövas Dag som arrangerades av Umeå Dövas Förening. Samtidigt firade föreningen sitt 80-årsjubileum med ett innehållsrikt program, och lyckades på så sätt kombinera firandet med evenemanget. Under festbanketten på kvällen berättade Ida Nilsson föreningens historia, och alla gäster fick med sig ett minnesskrift i häfte. Skriften är enkel men trevlig och ger en kronologisk berättelse från 1911 till 1991.
Jag vill här ge en översikt över föreningens händelser under de 80 åren. På söndagen besökte jag föreningens lokal på Storgatan och tog del av de fotografialbum som bevarats genom åren. Även protokollen från föreningens möten finns kvar och berättar om verksamheten under alla år.
Grundades av hörande
Föreningen grundades av hörande personer, men redan innan 1911 sökte sig döva till varandra för gemenskap, trots att avstånden mellan dem ofta var långa. I Umeå och dess omnejd arbetade nästan ett tiotal döva inom S-yrken som traditionellt förknippats med döva: skräddare, skomakare och snickare. I Spöland fanns en skofabrik som anställde döva, medan ett undantag var Hildur Andersson, en döv medlem som arbetade som kock ombord på stora ångfartyg ute på världshaven.
Dövas sociala umgänge bestod ofta av hembesök för att stärka gemenskapen, och utflykter var populära inslag – Spöland var ett favoritmål. Förr präglades många hörandes inställning av en “synd om”-mentalitet, och hörande damer ordnade olika aktiviteter och förströelser för dövas skull.
Nils Granberg
En viktig person i föreningens bildande var Nils Granberg, en hörande man som förstod dövas behov av gemenskap och organisering. Han hjälpte till att bilda föreningen och gav råd i ekonomiska, sociala och kulturella frågor. Nils var kassör under flera år och åtnjöt stort förtroende hos medlemmarna. Vid bildandet bestod föreningen av 10 hörande och 11 dövstumma medlemmar. Nils fru Lovisa var döv, vilket bidrog till hans engagemang och kärlek till döva.
Döv ordförande
Nils Granberg blev aldrig föreningens ordförande, utan överlät posten till Hulda Lövgren, som var hörande och blev den första ordföranden. Föreningen fick vänta i fyra år innan Olga Olofsson blev den första döva att bli ordförande. Föreningens ändamål formulerades som:
”Söka på lämpligt sätt att höja de dövstummas andliga och lekamliga utveckling samt bidra till att förminska deras enformiga tillvaro.”
Ida Nilsson blev föreningens mest framträdande profil i hela Norrland och tjänstgjorde som ordförande sammanlagt i 20 år.
Historik
Återigen hade föreningen hörande ordförande under Ivar Svennas år 1941–1942. Rekordet för längsta tid i styrelsen innehades av skräddaren Isak Jussila, som varit med från början och tjänstgjort som sekreterare och kassör mellan 1911 och 1951. Tillsammans med Johan Linberg blev de senare hedersledamöter. Greta Jussila började som sekreterare och avgick som kassör 1958.
Tidigare fördes detaljer om medlemmarnas familjeförhållanden – giftermål, barndop, dödsfall och ibland även skilsmässor – in i protokollen. Integritet var kanske ett okänt begrepp då.
Religion och föredrag
Eftersom Nils Granberg var starkt troende inleddes ofta sammankomster med bön. Föredrag har länge varit uppskattade vid träffarna, ofta hållna av hörande föredragshållare, dövkonsulenter, dövpräster eller officerare från Frälsningsarmén. De agerade också som ”kuratorer” i sociala frågor. Föredragen handlade ofta om egna upplevelser, till exempel resor och dövstummas kongresser. Kurs i föreningskunskap ordnades tidigt av dövkonsulent Knut Lundberg.
Föreningen har även upplevt nedgångsperioder, bland annat i slutet av 1920-talet då verksamheten låg nere av olika skäl.
SDR-kongress
År 1961, i samband med föreningens 50-årsjubileum, stod man som värd för SDR:s XVI kongress, med 600 deltagare. Avslutningsbanketten på Stora Hotellet kostade 17 kronor, och ville man dansa tillkom 5 kronor extra. På 1950-talet uppstod konflikter mellan medlemmar på grund av olika åsikter, och ”rebellerna” bildade en egen förening med yngre medlemmar. Denna ”rebellförening” dog dock ut efter några år. Den nuvarande föreningen visade stark sammanhållning och var bestående.
Kända profiler
En annan betydelsefull döv var S. G. Skånberg, som kämpade för dövas rättigheter. Han blev invald i SDR:s styrelse 1961 och innehade föreningens sekreterarepost i tio år. Nuvarande ordförande är Annelie Paulsson.
Det har funnits en tidigare dövförening i Umeå. Gurli Wåglund har ett emblem med texten: ”Minne från Döfstumföreningen i Umeå 18 maj 1898.”.
Ingen i dagens förening kunde berätta mer om denna, eftersom allt material förstördes i en brand någon gång på 1900-talet.
Enligt Tidning för döfstumma 1899, nr 3, sidan 2, bildades en döfstumförening i Umeå den 21 februari 1897. Vid slutet av 1899 hade föreningen 17 medlemmar, varav tre var ”fullsinnade”. Ordförande och kassör var skomakaren N. Granberg (fullsinnad) och sekreterare skollärarinnan Erika Forsell.
