Texten är bearbetad från Roland Jakobssons artikel, ursprungligen publicerad i tidskriften ”Hobbynytt”, nummer 0, år 1990.
Ernst Fredrik Busck föddes den 15 juni 1871 i Vadstena som son till apotekaren R. W. Busck och Elin Oklund. Redan tidigt visade han sin drivkraft och sitt engagemang, som döv elev började han sin skolgång vid Hjorteds Dövstumskola den 9 september 1881. Han gick där i nästan sju år och slutade den 21 juni 1888 som elev nummer 162.
Efter skolåren etablerade sig Busck yrkesmässigt som litograf på Centraltryckeriet i Stockholm, där han arbetade i över tjugo år. Han kombinerade också sitt yrke med sitt intresse för fotografi och blev känd som en skicklig fotograf.
Utöver sitt yrkesliv var Ernst Fredrik Busck mycket engagerad i föreningslivet. Han var under flera år ordförande i idrottsklubben Hephata och deltog aktivt i bildandet av en dövklubb, där han också fungerade som ordförande.
Ernst Fredrik Busck avled den 16 maj 1910 i en spårvagnssolycka.
Spårvagnsolyckan
Ur Tidning för dövstumma nr 6-7 1910:
HEMSK OLYCKSHÄNDELSE
En uppskakande händelse har under dagarna efter pingst upprört de dövstumma i Stockholm.
En sedan många år i Stockholm bosatt känd dövstum, litografen Ernst Busck, blev nämligen omkring kl. 11 f.m annandags pingst överkörd och ögonblickligen dödad av en spårvagn ute i Råsunda villastad, belägen c:a 15 minuters promenad från Sundbyberg.
Om omständigheterna vid den sorgliga olyckan kan meddelas. Hr Busck hade tillbringat pingsthelgen ute i Råsunda hos en dövstum vän, som är bosatt där ute. På morgonen olycksdagen hade han tagit sig en promenad ut åt Sundbybergshållet, och då han vände sig för att gå tillbaka häll han sig i spårvägsspåret. Han hade hunnit så långt så att han endast hade 3- á 400 meter kvar till Råsunda hållplats, då olyckan inträffade.
Den spårvagn, som körde över honom, kom från Sundbyberg och gick sålunda i samma riktning som Busck. Spårvägen sluttar här starkt på en lång sträcka, från vattentornet nedåt Råsunda, varför spårvagnen kom i mycket stark fart. Föraren gav upprepade och ihållande signaler, men Busck kunde naturligtvis icke uppfatta signalerna lika litet som han observerade de tillrop och varningar, som de personer, vilka observerade den fara Busck svävade i, uppgåvo.
Föraren tog emellertid för givet att mannen skulle gå ur spåret, varför han alltjämt ringande lät vagnen fortsätta. Då han till sist såg, att mannen ej med minsta tecken gav sig till känna att han uppfattat varningssignalerna, satte han till bromsarna, men avståndet var nu för kort för att vagnen med sin starka fart skulle kunna stanna.
Spårvagnens främre del träffade Busck med våldsam kraft i ryggen, så att den påkörde kastades omkull och föll så att huvudet kom på ena skenan. Vagnen stannade nu, men ena hjulet hade redan gått över Buscks huvud, som blev krossat till en enda oformlig massa, varjämte vänster benet var avbrutet och ena armen svårt skadad. Det var tydligt att livet nu genast flytt.
Man lyfte genast upp honom på främre plattformen och fortsatte färden in till staden, under det att någon av spårvägsbolagets funktionärer per telefon rekvirerade ambulansvagnen från Johannes brandstation i Stockholm. Ambulansvagnen mötte spårvagnen vid Haga norra grindar och förde därifrån den överkörde till Sabbatsbergs sjukhus. Här kunde man emellertid endast konstatera att döden redan inträffat.
Det är en sorglig historia, men ändå värd att berätta. Artikeln nämner inte att Ernst Busck också tryckte ett handalfabetskort. Exakt var kortet trycktes och vem som ritade det är ännu okänt, så dessa frågor får tills vidare stå obesvarade. Busck var litograf, men hans exakta roll i produktionen är osäker, det enda som är säkert är att hans namn finns på kortet.
Kortet, i vykortsformat delades ut i skolor över hela landet. Samtidigt producerade Dövföreningen ett eget kort, som annonserades i Tidning för Döfstumma. Buscks kort är idag mycket svårt att hitta, vilket gör det extra intressant att jämföra de två versionerna.
Ernst Busck var tidigare ordförande i idrottsklubben Hephata och i ”De döfvas klubb”, som bildades 1908 men lades ner efter hans bortgång. Framtida forskning i arkiv och kontakt med efterlevande kan förhoppningsvis ge en tydligare bild av hans liv och gärningar.
