Texten är skriven av Roland Jakobsson.
Axelina Feldt föddes den 6 juli 1854 i Vårfrukyrka församling i Uppland. Hennes familj hade inte råd att bekosta hennes utbildning, men genom brukspatron Hugo Tamms på Fånö försorg, blev hon vid nio års ålder intagen i Tysta skolan i Stockholm, där hon gick i sju år.
Sedan Axelina konfirmerats vid Manillaskolan 1870, vistades hon de följande åren oftast i hemmet, till dess hon, år 1874, fick anställning som biträdande lärarinna vid den skola, där hon själv en gång varit elev.
Två år senare sökte och erhöll hon lärarinnebefattningen vid Gefleborgs läns förenings anstalt för döfstumma barns vård. När denna anstalt omorganiserades år 1880, blev hennes plats överflödig, och hon blev istället erbjuden en plats som lärarinna vid statens anstalt i Bollnäs för överåriga döva.
Efter tre terminer, ingick hon äktenskap med föreståndaren för den nyss nämnda Gefleborgs läns förenings anstalt för döfstumma barns vård, Johan Prawitz, och mottog på samma gång styrelsens för skolan anbud att sköta husmoders- och slöjdlärarinnebefattningen vid skolan.
Då skolan återigen omorganiserades, år 1891, för att utgöra en avdelning av sjätte distriktets dövskola och därigenom ökades i sitt elevantal, lämnade fru Prawitz den alltför betungande husmodersbefattningen, för att mer kunna ägna sig åt sitt hem, sin make och sitt barn. Slöjdlärarinnebefattningen innehade hon ännu vid sin död.
Eleverna på skolan hade precis kommit tillbaka efter sommarlovet och skulle få göra en utflykt till Gullhammarön i Varpen.
Skolan hade hyrt in den lilla ångbåten ”Ydale”, åtta meter lång. ”Ydale” kunde bara ta 22 personer så man kom fram till att man skulle göra mer än en tur. Det bestämdes att flickorna skulle få åka med först, och så skulle pojkarna gå ut till Långnäs udde och hämtas där.
Ombord när olyckan inträffade fanns maskinisten Larson och hans son som skötte ångpannan, skolans rektor Johan Prawitz, hans döva fru Axelina som var handarbetslärare, lärarinnorna Toll, Lindstedt och Andersson, husmor Aspeqvist, 13 döva flickor och två döva pojkar.
Maskinisten passerade två flytande timmerupplag på väg ut till ön. Mellan upplagen fanns, en halv meter under vattenytan, en avsågad dykdalb – en kraftig pelare av stockar som använts för att förtöja båtar. ”Ydale” körde rakt på dykdalben, kantrade och sjönk.
Ett fyrtiotal båtar kom snart till olycksplatsen men för de flesta av passagerarna var det för sent. Axelina Prawitz, husmodern Aspeqvist, 11 döva flickor och de båda döva pojkarna omkom vid olyckan.
