Text skriven av Johanna Berg.
Knut Bull (1842-12-14) föddes och växte upp i Växjö. Hans pappa John Bull (1807) var född på Saint-Barthélemy och hade kommit till Sverige med sin far, den svenske baronen Carl Koskull (1782). Mamma Lena (f Östergren 1806) arbetade som barnmorska och Knut hade tre systrar och en bror. Han var yngst av syskonen, och bara fyra år gammal när hans pappa gick bort i TBC.
Knut var född döv, eller blev kanske hörselskadad som pojke. När han var åtta år skrevs han in på Manillaskolan i Stockholm (1850-10-02). Han gick där hela sin skoltid, och efter konfirmation arbetade han bl a som hovslagare och som repslagargesäll (förmodligen hos en svåger som hade repslageri). Knut Bull gifte sig aldrig och fick inga barn. Tidvis bodde han hos sina syskons familjer.
På äldre dagar fick han flytta in på Allmänna försörjnings-inrättningen (Grubbens gärde) på Kungsholmen i Stockholm, och där dog han 76 år gammal på sommaren 1919.
Det finns en bok av Göran Skytte, ”Brev från tystnaden” (2008), som handlar om författarens släkting Carl Julius Dalmer (1841-1930) från Båstad som också gick på Manillaskolan. Dalmer var god vän med Knut Bull och i boken finns både ett porträtt av Knut och ett brev han skrivit till sin mamma.
Olga Natalia Lundin (1882-01-01) föddes i Stockholm. Hennes pappa John Hood var en turnerande svart underhållare från en okänd plats i världen, som några år tidigare slagit sig ned i Sverige. Mamma Natasja Sawin var ormtjuserska från Estland (?) och turnerade tillsammans med Hood, men de var inte gifta.
Som tvååring fick Olga hjärninflammation och när hon tillfrisknade hade hon fått sin hörsel förstörd. Samma år lämnade hennes pappa Sverige, och mamman blev tvungen att lämna bort sin flicka. Olga kom att växa upp i ett, av allt att döma, kärleksfullt fosterhem i en familj på Södermalm. Mannen i familjen, Ferdinand Lundin (1849), var militärmusiker och musikdirektör, och hans fru Lotten (f Meijer 1858) hade kommit från Tyskland för att gifta sig med honom.
De hade inga biologiska barn, men i hemmet fanns också två fostersöner, Jöns (1884) från Uppsala och Sergej/Sigge (1890) från Ryssland. Som nioåring skrevs Olga in på Manillaskolan. Hon gick där hela sin skoltid, och några år efter konfirmation 1899 fick hon arbete som sömmerska i Umeå. Där lärde hon känna John Olaus Olofsson, en snickare som betecknas som ”dövstum”
De gifte sig Hedvig Eleonora i Stockholm 1905 men bodde fortsatt i Umeå, där maken hade jobb på snickerifabrik. Olga fick tre döttrar: Olga/Olli (1906), Gunhild (1908) och Monika (1917). På 1910-talet hade familjen också en fosterson från Stockholm, Sven Schott (1914), men han fick flytta hem till sin mamma på sommaren 1919. Vid samma tid skickades de äldre flickorna till mormor Lotten Lundin. Olga lämnade sin man och flyttade med lillflickan till Sköns sanatorium för TBC-behandling.
Ett par år senare adopterade hon bort Monika till ett barnlöst par i Sundsvall. När Olgas formella skilsmässa från John Olaus till sist gått igenom gifte hon 1931 om sig med arbetaren Karl Ossian Stoltz från Attmar. Men bara ett drygt år efter bröllopet tog hennes TBC överhanden. Olga blev inte mer än femtio år gammal, och hon gick bort i Skönsberg sommaren 1932.
I Manillaskolans arkiv på SSA finns bl a gruppfoton tagna i samband med examen eller konfirmation, och jag tror att jag identifierat Olga på ett par av dem.
