Texten är skriven av Niclas Martinsson och publicerades ursprungligen i tidskriften ”Dövas Tidning” nummer 3, årgång 2022.
Den 15 juni 2013 nåddes en milstolpe – Hanna Sejlitz valdes till ordförande på kongressen i Malmö. Därmed blev hon den första kvinnan att leda förbundet i dess 91-åriga historia.
”Jag blev glad och hedrad över att bli tillfrågad om jag ville ställa upp som ordförande- kandidat, och kände ett starkt stöd”, säger Hanna Sejlitz, nio år senare.
SDR har en mycket stor betydelse för henne; en organisation som sätter det svenska teckenspråket i främsta rummet på olika områden som arbetsmarknad, utbildning och kultur. Själv växte hon upp utan teckenspråk och började i mellanstadiet bli alltmer medveten om hur hon som gravt hörselskadad försökte hitta strategier för att hänga med i samtalet. I möten med döva förstod hon att teckenspråk innebar delaktighet och trygghet – att kunna se vad alla pratade om utan att behöva anstränga sig.
Hanna Sejlitz betonar att samtidigt som hon kände sig smickrad över att just hon blev vald till ordförande, såg hon att det hade funnits många duktiga kvinnor före henne som kunnat bli ordförande. Hon var också medveten om att det inför kongressen fanns ett starkt tryck på att det var dags för en kvinna att ta över rodret. Själv upplevde hon att hennes kön bara var en av många parametrar som avgjorde varför hon ansågs lämpad att leda förbundet.
Hon minns WFD:s kongress i Istanbul 2015. Samtliga ordförande som representerade respektive nordiskt dövförbund var kvinnor, något som väckte uppmärksamhet och förundran. Hon kommer ihåg ett möte hon hade med en kvinna från Rwanda, som SDR tidigare hade biståndsprojekt i.
”Hon blev ytterst inspirerad då det rwandiska dövförbundet inte var lika jämställt som vårt. Det stärkte henne i hennes engagemang i Rwandas kvinnoförbund för döva. SDR var en positiv förebild”, säger Hanna Sejlitz, som var ordförande 2013-2016, och sedan generalsekreterare för SDR 2016-2017.
I dag är hon generalsekreterare för Hörselskadades Riksförbund. Hon gläds över att allt fler kvinnor har ledande befattningar i Sverige. Men mycket återstår innan samhället är helt jämställt.
”Kvinnor tjänar fortfarande mindre än män och lägger ner mer tid på obetalt arbete i hemmet. Samhället måste bli bättre på att ge kvinnor möjligheter att göra karriär.”
