Texten är skriven av Tomas Lagergren och publicerades ursprungligen i tidskriften ”Dövas Tidning” nummer 1, årgång 2010.
DT kommer i varje nummer att plocka smått och gott ur tidningens snart 120-åriga historia och denna gång tittar vi på 1910. Det fanns två tidningar för döva som gavs ut: Tidning för Dövstumma som anses vara den ursprungliga Dövas Tidning och konkurrenten Ny Tidning för Dövstumma*. Vi tittade i båda. Några längre porträtt och reportage ser man inte mycket av. Det kom senare, istället fanns mest refererat och notiser och något enstaka fotografi.
En notis i Tidning för Dövstumma från 1910 väckte redaktionens nyfikenhet…
Ur Tidning för Dövstumma år 1910:
”En dövstum kung skulle man få i Spanien, om det är sannt som det berättas, nämligen att den treårige kronprinsen Alfonso är född döv och följaktligen också stum. Flere läkare ha naturligtvis rådfrågats, men utan resultat. Man lär redan ha börjat diskutera frågan om landet skall nöja sig med en dövstum kung eller ej.”
En sak var fel i notisen. Alfonso var blödarsjuk. Det var hans lillebror, Prins Jaime som blev döv som liten efter en operation. 1933 tvingades bröderna avstå från tronföljden, Alfonso för att han gifte sig med en kvinna utan börd och Jaime på grund av sin dövhet. Istället blev deras yngre bror, Juan arvtagare. Två år tidigare tvingades Jaimes far Kung Alfonso XIII fly i exil när den andra spanska republiken utropades. Spaniens historia är full av maktbyten. Man har till och med haft ett krig om det, det spanska tronföljds- kriget (1701-1714).
Alfonso dog 1938 i en bilolycka i Florida. Olyckan i sig var inte allvarlig men hans sjukdom gjorde att de inre blödningarna blev hans död. Pappa Kung Alfonso XIII gick i exil 1941. Diktatorn Franco bestämde sig 1948 för att återinföra monarkin, men det skulle ske först efter hans död. Jaime såg sin chans; han var den närmaste arvtagaren till tronen och försökte göra sitt avståndstagande till tronen ogiltigt. Föräldrarna hade ju tvingat honom.
Han gav upp 1969, då diktator Franco definitivt utsåg Juans son Juan Carlos I som hans efterträdare. Det blev konflikter inom familjen för Juan hade an- setts vara den regelrätta arvtagaren. Franco ogillade Juans liberala åsikter och såg på Juan Carlos som den son han aldrig fick och trodde att Juan Carlos skulle föra diktaturen vidare.
Juan Carlos överraskade alla genom att vilja göra Spanien demokratiskt när han utropades till kung efter Francos död 1975. Det gjorde nog att den liberale Juan blev lugnad och 1977 släppte alla rättigheter till tronen. Året efter antogs den spanska konstitutionen och sen dess har landet varit demokratiskt. Idag är Kung Juan Carlos I en folkkär regent.
Jaime då?
Han gifte sig två gånger. Med sin första fru Emmanuelle de Dampierre fick han två söner: Alfonso och Gonzalo. Alfonso utsågs till ambassadör i Sverige i fyra år, 1969-1973. Det var där han träffade sin blivande fru: Francos dotter Maria. Deras son, Luis Alfonso (f. 1974) är överhuvud för Huset Capet*. Han gifte sig med en venezuelanska. Ingen från det spanska kungahuset kom på bröllopet. Ingen förklarning gavs, men många tror att hans kusin Kung Juan Carlos inte gillade att Luis A. undertecknade inbjudan som Hertig av Anjou, det stack nog i ögonen på honom.
Jaime ville men blev aldrig kung. Men han han hade många titlar: Hertig av Anjou och Hertig av Segovia. När fadern dog blev han tronpretendent de jure* till Frankrikes krona, ifall monarkin skulle återupprättas där. Jaime var i rakt nedåtstigande led släkt med den kända franska kungen Ludvig XIV, i folkmun kallad Solkungen. Och hade Jaime blivit kung hade han hetat Henri VI. Så enkelt är det inte i den blåblodiga världen: När greven av Chambord dog 1883, erkände de flesta monarkister Philippe VII av Frankrike som arvinge till den franska kronan.
Det bestreds av familjen Borbón av Spanien som pekade på sitt direkta band till Ludvig XIV, vilket var ”finare” än Phillippes stamtavla. Men de hindrades av det som skrevs ned vid freden i Utrecht som avslutade det spanska tronföljdskriget. Där erkändes Ludvig XIV:s sonson Philip V, Hertig av Anjou som kung av Spanien. Han tvingades dock att göra avkall på den franska tronen.
På liknande sätt tvingades några franska småfurstar, bl a. hertigen av Berry (Ludvig XIV yngsta son- son) göra samma sak, fast åt det andra hållet – den spanska tronen. Men i den franska monarkin kan varken kungen eller hans arvingar avsäga sig en tron de innehar men inte äger. Alltså anser sig Borbón av Spanien sig fortfarande ha rätt till den franska tronen om den skulle återinrättas. Jaime fick aldrig se ett demokratiskt Spanien. Han dog 1975 i Schweiz, 66 år gammal. Han tvingades kliva av från tronföljden på grund av att han var döv.
Man kan inte låta bli att leka med tanken – hade han blivit kung idag?
