Texten är skriven av Tomas Hedberg och publicerades ursprungligen i tidskriften ”Dövas Rötter”, nummer 33, årgång 26, år 2021.
Innan det sjätte distriktet för dövundervisning grundades år 1889, fanns det tre befintliga skolor för döva barn inom detta distriktsområde, nämligen ”Stora Kopparbergs läns dövstumskola” i Falun, ”Gävleborgs läns förenings anstalt för dövstumma barns vård” i Bollnäs och ”Uppsala läns dövstumskola” i Uppsala. Alla tre dövskolor ersattes med en dövskola i det sjätte distriktet i Gävle från och med år 1897, då den nya dövskolebyggnaden invigdes.
Grundandet av skolan
Dövstumskolan i Uppsala grundades den 20 januari 1885 av dövläraren Johan August Wilén, som började med privat undervisning för en döv pojke i staden. En vecka senare kom en döv flicka och ytterligare två döva flickor anslöt sig från Uppsala. Skolan började kallas ”J. A. Wiléns skola i Uppsala för dövstumma barn från Uppsala län”. Redan på hösten samma år erhöll skolan 300 kronor i bidrag från Malmö barnhusfond.
Skolan uppmärksammades för att det fanns många döva barn i skolåldern i Uppsala län som inte fick undervisning. Detta ledde till att Uppsala läns landsting beslutade att ge ett anslag på 1 800 kr till skolan för nästa år och samtidigt övertog de skolan. Från och med detta blev skolan Uppsala läns dövstumskola och verkade så fram till den 1 januari 1891, då den övergick i det nybildade sjätte dövskoledistriktet.
Skolan började som en del av Wiléns privata bostad på Bäverns gränd 3, men redan i början av december 1885 flyttade den till Tekniska skolans nybyggda lokaler på Skolgatan 49 i Uppsala. Där hyrdes lokaler med 1–3 rum under följande år.
FOTO: ALFRED DAHLGREN, UPPLANDSMUSEET.
Undervisning och utbildning
Under de första åren erbjöds undervisning enligt den rena talmetoden i ämnen som modersmål, räkning och kristendom. Under det första året gavs ingen praktisk utbildning. Året därpå började en del av eleverna gå i slöjdundervisning vid Prins Gustafs folkskola. Pojkarna utbildade sig också i snickeri och skomakeri, och flickorna började slöjdundervisning från och med vårterminen 1887.
Den första elevavgiften var 1 kr per elev och undervisningstimme. Senare fastställdes en avgift på 50 kr per termin för elever från Uppsala län och 200 kr per termin för elever från andra län. Efter landstingets övertagande 1886 bestämdes en årsavgift på 75 kr för elever från Uppsala län, vilket inkluderade både undervisning och underhåll, men inte kläder. Elevantalet växte snabbt och under höstterminen 1890 fanns 36 elever. Mellan 1885 och 1890 inskrevs totalt 44 elever och fyra elever konfirmerades den 24 maj 1889 i Uppsala domkyrka.
Den 1 januari 1891 övergick skolan till det nybildade sjätte dövskoledistriktet. Eftersom skolbyggnaden i Gävle inte var färdig förrän hösten 1897, fortsatte eleverna att gå i skolan i Uppsala tills dess. De flesta elever konfirmerades i Mikaelskapellet, som invigdes 1892.
Kända elever
Bland de kända eleverna från Dövstumskolan finns Hilda Maria Gustafsson (f. 20 juni 1874), som var mormor till Ann-Margret, Ingvar och Lennart Edwall, samt Adolf Åkerlind (f. 5 januari 1877), som var kassör 1908–1911 i den nybildade dövföreningen i Uppsala och vice ordförande 1920–1921.
Skolans föreståndare
Johan August Wilén var skolföreståndare fram till 1891. Innan han kom till Uppsala 1885 arbetade han som dövlärare vid Manillaskolan 1880–1882 och i Vänersborg 1882–1883. Efter att ha blivit förbigången som föreståndare för dövskolan i Gävle, fortsatte han som dövlärare fram till sin pension 1901. Efter sin pension fortsatte han som privatlärare för döva elever i Roslagen mellan 1912 och 1918.
Som föreståndare hade han tre dövlärare i Uppsala: Ester Schmiterlöv (1886–1893), Anne-Marie Gardtman (1887–1895) och Alma Toll (1887–1893).
