Texten är skriven av Carl Magnus Lindgren och publicerades ursprungligen i tidskriften ”Dövas Rötter”, nummer 32, årgång 25, år 2019.

Ur Tidning för dövstumma nr 10-11 år 1919.
Norge har sin berömde döve skridskokung, konståkaren Carl Werner. Mauritz Sternhammar från Örebro lyckades visserligen inte tillkämpa sig denna hederstitel, men hans idrottsbana som hastighetsåkare på skridskor blev ändå framgångsrik.
Scharlakanfeber
Mauritz föddes den 6 april 1870 i Ekeby socken söder om Örebro. Han gick tre terminer i småskola, men drabbades 1879 av en svårartad scharlakansfeber varvid hörseln totalt förlorades. På hösten samma år kom han till dövskolan i Örebro, varifrån han avgick 1883.
Året därpå blev han lärling som typograf på Örebro Tidnings tryckeri, senare Örebro Dagblads. Där var han anställd i över 35 år. Örebro Tidning kom ut under 1881-1899, men ersattes av Örebro Dagblad som var en högertidning och utgavs 6 dagar i veckan under 1900-1956.
I början av 1890-talet blev han ombudsman i Örebro, först för Dövstumföreningen i Stockholm och sedan för De dövstummas sjukkassa. Mauritz var också styrelseledamot i Örebro Dövstumförening 1909-1912.
Skridskotävlingar
Det påstås att Mauritz ”kunde inte ens stå på skridskor vid 13 års ålder”, men detta hindrade honom inte likväl. I Örebro fanns i slutet av 1800-talet en roddklubb (Örebro Roddklubb bildad 1886), vilken även brukade anordna skridskotävlingar om vintern. Mauritz anmälde sig en vinter till denna tävling och placerades därvid bland allmänna läroverkets styvaste skridskoåkare. Han blev slagen, då han som nybörjare inte satt inne med den nödvändiga tekniken.
Men så blev han bekant med Gustaf Fjæstad, Europamästaren på skridskor, och de tränade tillsammans. År 1893, den 19 februari, hölls skridskotävlingar i Lindesberg, vars skridskoklubb då hade ett par segerrika hastighetsåkare. Örebro roddklubb inbjöds att sända en representant; Mauritz hade dock otur i uttagningstävlingen och en annan utsågs att representera klubben. Men han reste med på egen bekostnad och lyckades erövra 1:a pris på 500 meter och 2:a pris på en engelsk mil (1,609 m), medan klubbens egen representant inte lyckades erövra något pris.
Någon tid därefter, den 12 mars, blev det tävlingar i Örebro, och då fick Mauritz vara med eftersom han ansågs vara klubbens bäste man att ställa upp mot lindesbergarna. Han lyckades rädda 2:a priset på 500 meter åt sin klubb och tog 1:a priset på engelska milen. Strax därefter fick hans höjdpunkt ett abrupt avslut; det var dock inte hans fel utan det berodde på att roddklubben upplöstes, varefter inga ordnade skridskobanor fanns att träna på.
Även skytte
Mauritz deltog som ung även i cykeltävlingar bl.a. i Örebro den 19 augusti 1894 och han var också intresserad av skytterörelsen. Det sistnämnda innebar flera både 1:a och 2:a pris från segrar vid skyttetävlingar. Bl.a. erövrade han ett 1:a pris på 300 meter för 97 poäng av 120 möjliga samt ett 3:e pris på 300 meter mot 10-ringad halvfigur.
I Örebro Velocipedklubbs arkiv på ArkivCentrum Örebro län finns en skrivelse daterad 8 augusti 1893 författad av Mauritz där han till tävlingskommittén anmäler sig till en cykeltävling s.k. kappritt på 1000 m och 10 000 m bana. I klubbens kassabok för år 1894 framgår det att Mauritz betalade den 15 augusti en tävlingsavgift på 1 krona.
Denna avgift fick han göra eftersom han inte var klubbmedlem till skillnad mot de andra medlemmarna som tidigare under året hade erlagt årsavgift 2 kr respektive 4 kr. Örebro Velocipedklubb hade bildats 1888, men upphörde sakteligen runt sekelskiftet 1900.
Mauritzs sista år
Mauritz avled den 5 november 1922 enligt Sveriges Dödbok 1901-2013. Men enligt dödsannonsen publicerad i Nerikes Allehanda den 7 november är dödsdatumet faktiskt 6 november. Sistnämnda datum anges också i Sveriges Dödbok 1901-2013 beträffande hustrun Anny (född Eriksson) när hon blev änka.
Vid frånfallet var Mauritz bosatt på Angelgatan 4 i Vasastan och efterlämnade således fru Anny (1870-1949) med två barn Elsa (1896-1988) och Sandor (1898-1982). Med Anny hade Mauritz ingått äktenskap den 23 juni 1895. Huset på Angelgatan 4 revs i början av 1970-talet.
KURIOSA:
I en priskurant från Per Froms Mekaniska Verkstad i Stockholm, som tillverkade cyklar, år 1895 återfinns s.k. ”intyg från några af förra årets köpare”:




