Texten är skriven av Tomas Hedberg och publicerades ursprungligen i tidskriften ”Dövas Rötter”, nummer 31, årgång 24, år 2018.
FOTO: ARBETARMUSEET WERSTAS/DÖVAS MUSEUMS SAMLINGAR
Förutom Carl Oscar Malm, fanns det också privatundervisning av en annan döv person på 1880-talet, nämligen Elisabeth Elfving. Dessvärre är hon helt bortglömd bland dagens döva i Finland och Sverige. Därför vill jag berätta om den helt okända döva kvinnan.
Tidiga år och utbildning
Elisabeth Elfving föddes den 28 februari 1862 i Uleåborg (Oulu på finska), dotter till Carl Adolf Elfving, sjöman och Sofia Johanna Eriksdotter Waara. Familjen hade åtta barn, varav fyra döva. När Elisabeth var sex år gammal, gick hon i en vanlig folkskola i Uleåborg.
Hennes far fick reda på att det fanns en dövskola i Jakobstad. Så skickades hon dit år 1872 tillsammans med sin två år äldre döva syster Katharina f. 1860. Efter fyra års skoltid slutade Elisabeth och hennes syster Katharina och konfirmerades den 25 juni 1876 i Jakobstads stadskyrka.
Start av dövskola
När de var tillbaka hos sina föräldrar föreslog deras far att Elisabeth skulle börja undervisa sina yngre döva syskon. På det sättet slapp man skicka dem till Jakobstad. En liten dövskola startade i familjen Elfvings hem år 1882. Förutom Elisabeths syskon togs tre andra döva från Uleåborg till skolan. Skolan slutade år 1889 och Elisabeth reste till Jakobstad där hon tjänstgjorde i en dövlärares familj och också undervisade på skolan en tid.
Undervisningen i Tervajoki och Ilmajoki
En rad händelser ledde till att Elisabeth Elfving reste till Tervajoki by i Lillkyro (Vähäkyrö på finska) i södra Österbotten för att undervisa två syskon och sju andra döva elever. Undervisningen pågick lite över ett år. Skolans rykte spred sig, så Elisabeth Elfving kallades till Ilmajoki för att även undervisa döva där.
Skolan startade år 1894 med 21 elever. Efter tre år blev eleverna konfirmerade. När bidraget från Ilmajoki kommun upphörde, startade Elisabeth Elfving en egen skola i hyrda utrymmen med 15 elever från olika grannkommuner.
Dövskolan i Kurikka
Så småningom fick hon dock en inbjudan från Kurikka kommun om att öppna en skola där med stöd från kommunen, så skolan började år 1897. Skolan användes i Korpelas hus i Jyllilä by. Utrymmena var dåliga och mycket kalla. Både Elisabeth Elfving och eleverna frös om fötterna.
Samma år blev Berndt Israel Söderman kyrkoherde i Kurikka. Han byggde med egna medel ett hus för dövskolan. Söderman och Elisabeth Elfving arbetade tillsammans i dövskolan i drygt tio år. Senaten beviljade skolan organisationsbidrag och årligt understöd. Dövskolan i Kurikka nedlades troligen efter år 1918.
Minnesinsamling
Efter Elisabeth Elfvings död år 1927 startades bland döva en insamling till en minnessten på hennes grav. Hennes grav ligger på kyrkogården i Uleåborg.
Källor:
- ”- ett folk utan land…” av Birgitta Wallvik (1997)
