Texten är skriven av Tomas Hedberg och publicerades ursprungligen i tidskriften ”Dövas Rötter”, nummer 32, årgång 25, år 2019.
Som bekant känner man till att det fanns några dövstumhem runt om i Sverige under 1900-talet, bl.a. Skäldervikshemmet i Jonstorp, Dövstumhemmet i Öxnered, Dövstumhemmet på Lidingö etc.
Vård för döva
Vad hände det med döva före 1900-talet när de blev äldre och hade behov av vård? Var skulle de annars bo på äldreboende? Före dövstumhemsperioden fanns det fattigstugor på landsbygden och fattighus i städer. Det fanns omkring 2500-3000 socknar runt om i Sverige.
Oftast hamnade döva personer i fattigstugor och fattighus. Det innebär att de inte hade möjligheter med kommunikation i den hörande miljön. I värsta fall blev de alltmer isolerade i fattigstugor, när de inte hade levande anhöriga kvar längre.
Försörjningsinrättningar
I större städer som Stockholm och Göteborg fanns det ett par arbets- och försörjningsinrättningar på 1800-talet. Stockholms stads arbetsinrättning grundades år 1844, ibland kallad Södra arbetshuset på Södermalm, och Stockholms stads norra arbets- och försörjningsinrättning bildades år 1860 på Kungsholmen. Deras arkiv förvaras på Stockholms stadsarkiv.
Om man har tur, kan man hitta några döva personers namn där. Danvikens hospital inrättades redan 1718, och några döva personer registrerades även där. De som hade svårt att försörja sig själva efter skolgången och som inte hade kontakter längre med sina föräldrar eller syskon, hamnade ofta där. För Göteborgs del låg Gibraltar fattigvårds- och försörjningsanstalt som grundades år 1888.
Skyddshemmet för abnorma flickor
Skyddshemmet för abnorma flickor i Karlskrona inrättades hösten 1868 i Karlskrona av fru Sophie Wilkens. Hon var även stiftare till Institutet för dövstumma i samma stad tidigare. Anledningen till att skyddshemmet bildades var att döva konfirmerade flickor inte hade lätt att få ett arbete som tjänarinna efter sin skoltid. Skyddshemmet tog också emot äldre döva kvinnor.
De första åren fanns hemmet i en hyrd våning på stan, men skyddshemmet kunde flytta in år 1870 i egen fastighet vid Hantverkargatan, fastighetsnummer 49. Byggnaden av trä i två våningar innehöll på nedre botten en bostad för föreståndarinnan, ett rum för idioter, en större arbetssal, också använd som matsal, kök och bageri samt övre våningen med fem sovrum för idioter och döva.
Ostabil ekonomi
Till en början hade skyddshemmet inga medel för sin verksamhet, utan ”skyddslingar” försörjde sig själva genom vävnad, bakning och mjölkförsäljning. Så småningom fick skyddshemmet större inkomster genom donationer, gåvor och understöd. Som skyddshemmets ledarskap kvarstod fru Wilkens fram till kort före sin död 1889.
Till hemmets föreståndarinna anställdes fröken Fredrika Claesson redan år 1869 och hon fanns kvar vid skyddshemmets nedläggning år 1911, trots sin höga ålder. Samtidigt blev skyddshemmets ekonomi inte lika stabil och blev alltmer sämre med tiden. Byggnaden höll på att bli förfallen.
Dövskolan i Karlskrona
Bredvid skyddshemmet låg dövkolan i Karlskrona i samma kvarter. Dövskolan indrogs vårterminen 1907 och ombildades på initiativ av pastor Johan Malmer till ett skydds- och arbetshem för döva inom tredje dövskoledistriktet, vilket öppnades i januari 1908. Fastigheten såldes dock redan år 1912. Hemmet förlades samma år på den av distriktet inköpta fastigheten på Råbylund nära Lund.
Syftet med skyddshemmet var dels att bereda undervisning för döva som genomgått dövskolor, men var i behov av fortsatt stöd och hjälp; dels åt äldre döva som aldrig erhållit skolundervisning tidigare; dels att få behov av vård för sjuka, ålderstigna och hemlösa döva samt dels att bereda arbete åt döva arbetslösa tills de fått en fast sysselsättning.
Vid sidan om nämnda skydds- och arbetshem för döva, bildades Föreningen till förmån för dövstumma runt om i Sverige mellan 1904 och 1917. Dessa föreningar ligger under dövskoledistrikten i Sverige. Deras roll är lite olika emellan.
Föreningen för Stockholms dövstumhem
Föreningen till förmån för Stockholms dövstumhem stiftades i mars 1908 på initiativ av rektorn Johan Prawitz och andra intresserade personer med ändamål att upprätta och underhålla ett hem till stöd för bosatta döva inom Stockholm, som på grund av ålderdom inte klarade sig att försörja sig själva eller var i behov av tillfälligt stöd.
Efter bildandet tog föreningen över det hem som fröken Octavia Wilkens (1854-1929) inrättat i Stockholm tidigare år 1906, på Ringvägen 6 samt antog henne till hemmet som föreståndarinna. Hennes anställning gick ut år 1918. Dövhemmet flyttades några gånger runt om i Stockholm och Solna under 1910-1920-talen, bl.a. Brännkyrkogatan 98 och Luntmakaregatan 9.
Flyttades till Lidingö
Innan dövhemmet flyttades till Lidingö år 1923, låg det i Nya Hagalund nära Stockholm. När föreningen tog över fröken Octavia Wilkens hem, hade de tre personer inneboende från början. Vid 1917 års slut hade ytterlligare 22 personer intagits i dövhemmet. Deras sysselsättning var handarbeten, lagning av kläder och skodon, handvävnad, mattflätning etc. Under sön- och helgdagar hölls gudstjänst på hemmet.
Fastigheten inköptes på Skogsvägen 3 på Lidingö för 38 000 kronor, och dövhemmet flyttades in i en egen fastighet. Nu fanns det nio boplatser. De hade också fast anställda såsom föreståndare och husmor. Fastigheten ser ut som en stor villa med två våningar och en vindsvåning. Dövhemmet till- och ombyggdes år 1952, så att antalet boende kunde utökas uppåt 12-15.
Lades ner
Den 1 oktober 1977 upphörde verksamheten, och dövhemmet lades ner på grund av mindre inkomster och mindre antal boende, sedan många äldre döva fått bättre möjligheter att få service i sina hemkommuner. Då hade de sex sista pensionärerna som bott på hemmet flyttat.
Fastigheten såldes för 750 000 kronor och inköptes av ett privat kollektivt hem för sex lägenheter samma år. Redan år 1961 ändrades namnet till Stiftelsen Stockholms Dövstumhem. Idag kan man ansöka om bidrag till kostnader för glasögon eller tandvård.
Dövhemmet i Öxnered
Dövhemmet i Öxnered köptes år 1931 av Gunnar Carlsson, döv (!) (1876-1953), skofabrikör i Vänersborg, och överlämnades den till Föreningen till förmån för dövstumma för ett mycket billigt pris. Dövhemmet byggdes vid sekelskiftet och var avsett för sex boende och en föreståndare. Gunnar Carlssons tanke var att döva skulle få bo på ett gemensamt hem så att de skulle slippa vara ensamma på olika ålderdomshem.
Föreningen till förmån för dövstumma i fjärde distriktet stiftades den 3 november 1904 på initiativet av rektorn Fredrik Nordin och andra intresserade personer i syfte att ge stöd åt döva personer inom distriktet efter skolgången i såväl socialt som kulturellt avseende. Som föreningens ändamål nämndes särskilt moraliskt stöd; beredande av tillfälle till fortsatt yrkesutbildning samt understöd eller lån på billiga villkor för inköp av symaskiner eller att upprätta en fast anställning för döva kvinnor. Dövhemmet såldes till en privat person år 1991. Nu fungerar huset som en privat bostad på Perrongvägen.
Behovet av ett åldersdomshem
I flera årtionden före 1930-talet insåg dövas vänner (lärare, dövpräst m.fl.) inom Andra dövskoledistriktet att det fanns ett stort behov av ett ålderdomshem för gamla döva som inte kunde reda sig själva. Så uppstod tanken att inrätta ett ålderdomshem för döva inom Andra dövskoledistriktet, så att de kunde få en god vård. Deras ensamhet och isolering kunde brytas genom ett gemensamt ålderdomshem.
Men projektet med ålderdomshemmet var svårt att förverkligas. Under många år hade man arbetat på att skrapa ihop pengar genom basarer, gåvor och donationer. Den ena planen efter den andra måste överges. Dövprästen Gottfrid Bratts upprepade vädjan till landstingen lyckades inte heller.
Till sist hörde Sällskapet för kristlig kärleksverksamhet i Jönköpings län av sig och de visade sitt intresse för denna verksamhet för ett ålderdomshem för döva. Sällskapet hade redan upprättat fem olika anstalter inom länet för 200 personer.
Villa Berghem i Hovmantorp
Sällskapet beslöt att upprätta ett ålderdomshem för döva och inköpte för detta ändamål en fastighet Villa Berghem våren 1932 i Hovmantorp för 21 000 kronor. Huset var en tvåvåningsbyggnad med 12 rum och en vidsträckt tomt vid sjön Rottnen. Men byggnaden var gammal, så den måste renoveras och moderniseras, vilket kostade närmare 20 000 kronor.
Det nya hemmet invigdes högtidligt den 13 oktober 1932. Senare genomfördes om- och tillbyggnader av Villa Berghem år 1966, som innebar att byggnaden fick plats för 22 boende och två personal. Fastigheten såldes dock troligen år 1978. I dag ligger byggnaden ännu kvar vid hörnet av Hamundevägen och Kårlandavägen.
År 1917 överlämnade en givare som önskade vara okänd 5 000 kronor som grundplåt till rektorn Emil Jungner vid dövskolan i Härnösand. Hans tanke var att upprätta ett hem för döva inom Sjunde dövskoledistriktet, vilka inte kunde försörja sig själva och behövde vård och stöd. Den skänkta summan var givetvis inte tillräcklig för att skapa ett sådant hem, men man hoppades att donationen skulle kunna utökas genom ytterligare gåvor.
Därför bildades Föreningen till förmån för dövstumma i sjunde distriktet på initiativet av rektorn Emil Jungner den 27 april 1917. Föreningens huvudmål var att skaffa ett skydds- och arbetshem inkl. ett mindre jordbruk för äldre döva, högst 10 ”skyddslingar”. Föreningen hade även i uppgift att stödja döva i såväl socialt som materiellt avseende.
Det innebar att föreningen ville bereda fortsatt praktisk utbildning och lämna lån på billiga villkor för inköp av verktyg, symaskiner etc.
Granliden
På bara ett års tid samlades ett kapital av cirka 12 500 kronor, men det krävdes minst 30 000 kronor för att kunna upprätta ett hem. Insamlingen växte kraftigt genom föreläsningsverksamheten och försäljning av handarbeten från en syförening, bildad av kvinnliga lärarpersonalen i dövskolan. Styrelsen beslöt att inköpa villan ”Granliden” för 28 000 kr.
Villan uppfördes under vintern 1906-1907 för grosshandlaren Vilhelm Blomberg; belägen på en höjd med härlig utsikt och omgiven av vacker granskog, cirka 2-3 km från staden Härnösand.
Själva villan är ett tvåvåningshus med sju rum, kök, två hallar och en stor veranda. Det nya dövhemmet kunde dock inte påbörja sin verksamhet, eftersom föreningen inte hade tillräckligt med pengar till inredning och drift. Därför uthyrdes villan tills vidare. Äntligen kunde det nya skydds- och arbetshemmet i Norrland öppnas och invigdes högtidligt söndagen den 28 maj 1933. Hemmet var avsett för 12 boende och en föreståndare.
Huset jämnades år 1981, innan Norrlandsgården uppfördes färdigt 1971. Norrlandsgården stängdes år 1991. Norrlandsgården har under en tid använts som en kursgård för SIDA i Härnösand.
Skäldervikshemmet i Jonstorp
Ålderdomshemmet för döva i Jonstorp bildades med stor sannolikhet år 1950. Det kallades ofta för Skäldervikshemmet. Hemmet var avsett för 15 boende och två personal. Från början uppfördes ålderdomshemmet för hörande år 1914.
Skäldervikshemmet blev ett av de sista ålderdomshemmen för döva i Sverige och stängdes år 2001. Fastigheten inköptes av en privat person året därpå och huset hade i funktion som ett vandrarhem fram till ett par år tillbaka.
Dessvärre kunde några handlingar om Skäldervikshemmet inte hittas någonstans i arkivet.
Källor:
- Ny tidning för Sveriges dövstumma 1906-1942
