Texten är skriven av Tomas Hedberg och publicerades ursprungligen i tidskriften ”Dövas Rötter”, nummer 30, årgång 23, år 2017.
I samband med mitt besök i somras på landsarkivet i Jyväskylä, visste jag om att det har funnits en dövskola i Jyväskylä. På landsarkivet förvaras handlingar, såsom elevmatriklar över döva elever och betygskataloger samt fotografier. Samtidigt studerade jag var den gamla dövskolan låg. Därför vill jag passa på att berätta lite om dövskolan i Jyväskylä. Birgitta Wallviks bok ”…ett folk utan land” har tidigare använts som en källa till mina kunskaper om dövskolans historia.
Privata dövskolan ”Heffata”
Dövskolan i Jyväskylä kan betraktas som en direkt fortsättning på dövskolan i Vittis (äldre stavning: Hvittis; på finska Huittinen). Vittis ligger sydost om Björneborg. Där grundades den privata dövskolan ”Heffata” år 1884 av fröken Helena Ingelius, som finansierade med egna medel tills skolan började få statsbidrag. I första hand tog skolan hand om överåriga döva elever.
Skolans verksamhet flyttade till Hauho hösten 1892, då fröken Helena Ingelius blivande make Ernst Johan Konstantin Luoma fick tjänsten som kaplan. Skolan fortsatte verksamheten ända fram till slutet av juni 1894, då pastor Luoma och hans fru Helena erbjöds att ta emot tjänsterna som föreståndare respektive lärarinna i den nygrundade skolan i Jyväskylä år 1894.
Planerna förföll
I själva verket fanns det diskussioner redan på 1860-talet om att starta en dövskola i Jyväskylä. För skolans mål bildades en fond, som så småningom växte tack vare olika donationer. Planerna förföll eftersom en internatskola för döva öppnades i Åbo år 1862. Pengarna i fonden fortsatte dock att växa med ränta och år 1866 fanns 40 000 mark i fonden.
Samma år föreslog skolöverstyrelsen att man skulle köpa en gård åt dövskolan i Åbo för pengarna. Kejsaren var motvillig eftersom han ansåg att det fanns planer på en skola nära en stad i mellersta Finland.
Öppnades två år tidigare
Föreståndaren för dövskolan i Åbo, pastor A. E. Nordman föreslog i september 1893 att skolan i Jyväskylä skulle inrättas år 1896. Men skolan startade ändå två år tidigare eftersom skolan fick flera överåriga elever än man kunde ta emot. På det sättet startade skolan i Jyväskylä redan år 1894 istället.
Samma år 1894 inhyrdes av F. H. Öhman ett hus i hörnet av Vapaudenkatu (Frihetsgatan) och Vaasankatu (Vasagatan) för skolan. Huset inrymdes av 10 bostadsrum, tambur, kök och källare samt ett par uthus.
Första året tog skolan emot 33 elever, varav 18 pojkar och 15 flickor. Deras ålder varierade från 13 till 26 år. År 1895 hyrde man ytterligare ett hus åt skolan. Till en början bodde eleverna i privata hem i staden. Av husets rum reserverades sex som bostad för föreståndaren, ett som föreståndarens kansli och tre rum för skolan.
Taket läckte
År 1902 fick skolan flytta in läroverkets gamla utrymmen, ett par kvarter därifrån. Skolan låg i två kvarter mellan Köpmansgatan och Frihetsgatan och löpte längs hela Cygnaeusgatan. Skolans verksamhet bedrevs fram till år 1970, och vid denna tid var skolans byggnader i så dåligt skick.
Redan på 1920-talet var lärarna tvungna att flytta på katedern för att inte bli våta p.g.a. att taket läckte. På grund av bristen på elevhem i staden höll skolan också på att bli en internatskola, t.ex. pojkarna fick sova i gymnastiksalen. Antalet på eleverna varierade mycket under olika år.
Under skolans verksamhet undervisades man på teckenmetoden och/eller skrivmetoden och man skickade eleverna till skolan som inte klarat av talmetoden i övriga dövskolor i Finland efter ett par år. Genom en förordning år 1943 beslöts att enbart skrivmetoden användes i dövskolan i Jyväskylä.
När prosten E. J. K. Luoma avgått år 1926, sköttes tjänsten av lärare Arvo Koskinen fram till år 1938. Så småningom avled prosten år 1930. Hans framlidne maka Helena gick bort redan år 1924.
Rev allt
Eftersom skolbyggnaderna år 1970 hade blivit så undermåliga, var man tvungen att riva allt samma år. I stället uppfördes det nuvarande stadsbiblioteket. En del fotografier från skolan, som tyvärr hade blivit förstörda på grund av fukt och mögel, gick inte att räddas, enligt besked från landsarkivet under mitt besök hos dem.
Skolan flyttade till Haukkalantie (Haukkalavägen) i Haukkala strax utanför staden. Redan år 2013 måste skolan flyttas igen till en helt splitterny skolbyggnad på Keljonkatu, på grund av mögel och asbest i skolans byggnader i Haukkala. Samtidigt slogs både dövskolan och skolan för synskadade ihop till en skola under en och samma administrativa verksamhet.
Skolbyggnaderna i Haukkala skulle rivas ett par år senare, men rivningen har tydligen uppskjutits tills vidare.
Källor:
- ”- ett folk utan land” av Birgitta Wallvik (1997)
- ”Kieli käsillä: Jyväskylän kuulovammaisten koulu 1894-1994” av Eeva Stolt
