Texten är skriven av Tomas Hedberg och publicerades ursprungligen i tidskriften ”Dövas Rötter”, nummer 32, årgång 25, år 2019.
Visste du om att det finns fyra skolbyggnader kvar i Härnösand under dess 150-års historia 1868-2018?
Till att börja med vill jag skriva en artikel om fyra kvarvarande skolbyggnader i Härnösand. Anledningen till detta är att dövundervisningen i Härnösand startade för 150 år sedan i fjol. Samtidigt flyttade skolan till den nuvarande platsen för 70 år sedan, där Kristinaskolan är belägen.
Förslaget om en dövskola
År 1867 väcktes en motion av kyrkoherden Johan Thelberg till Västernorrlands läns landsting om att upprätta en skola för blinda och dövstumma inom länet. Motionen överlämnades till ett utskott inom landstinget. Så småningom bifölls deras förslag, så landstinget beslöt att inrätta ett institut i Härnösand för 10 dövstumma för länet.
Ekonomiskt stöd och beslut
Ett reservationsanslag av 3 000 riksdaler för första året och 2 200 riksdaler för vardera av de två följande beviljades. Så småningom tillsattes direktionen för att leda arbetet och bestod av fyra ledamöter, varav tre utsedda av landstinget och en av Härnösands konsistorium. Deras första sammanträde hölls redan den 1 oktober 1867.
Söker lärare och utrustning
Ordföranden i direktionen, lektor Jonas Widén, fick i uppdrag att skriva till föreståndaren Ossian Edmund Borg på Manilla för att hitta en lämplig lärare och få ett förslag på utrustning och material för undervisningen. Föreståndaren O. E. Borg rekommenderade läraren Otto Krutmeijer, men han kunde inte tillträda förrän våren 1868 eftersom han inte var klar med sin utbildning.
Därför rekommenderade Ossian Borg direktionen att uppskjuta skolans öppnande till våren. Senare sände han skolmöbler såsom en kateder, en tavla, en skrivpulpet och en stol. Dessa skulle användas som modeller för tillverkning av lämplig utrustning till institutet.
Första skollokalen
I väntan på läraren hade direktionen i uppdrag att finna en lämplig lokal för undervisning och boende. Skolans första lokal, som ägdes av ingenjör Ingemar Romanus, hyrdes i första och andra våningarna för 400 riksdaler per år. Huset låg vid Bergsgatan med en gård och hade sex rum och kök.
Den 13 juli 1868 öppnades skolan med sex elever från början. Först i oktober uppnåddes det bestämda antalet av 10 elever.
Ett internat för eleverna
Skolan fungerade som internat. Det innebar att eleverna fick boende och mat i samma hus som läraren och stod under hans personliga tillsyn och omvårdnad. Samtidigt åtnjöt de daglig undervisning av läraren.
Skolans utveckling
På direktionens hemställan beslöt landstinget 1869 att utvidga skolan med ytterligare fem elever. Det ledde till att hyra två ytterligare rum i samma hus.
Den första konfirmationen vid skolan förrättades av pastor Johan August Immanuel Sundelin vårterminen 1871 med fyra elever.
Höstterminen 1873 ersattes Otto Krutmeijer av en ny föreståndare, lärare vid Manilla, Sven Lagerström på grund av att Otto Kruthmeijer förgäves haft anhållit om högre lön. Då sade han upp sig och lämnade sin befattning den 1 juli 1873. Därefter flyttade han till Valbo utanför Gävle och inrättade en privatanstalt för döva i Gävleborgs län istället.
Ny skolbyggnad
Samma år beslöt landstinget igen på direktionens begäran om att utöka antalet elever till tjugo. Man beslöt också att anställa ytterligare en lärarinna.
I och med denna utvidgning av skolans verksamhet visade det sig ett behov av en egen lokal. Stadsfullmäktige i Härnösand beslöt redan år 1874 på direktionens anhållan att upplåta fri tomt för nybyggnad. Det bestämdes att bygga en ny byggnad vid Norra Kyrkogatan, en vackert och högt belägen plats i norra delen av staden.
Skolhuset byggdes i trä i två våningar; den nedre våningen för klassrum, sovrum för gossar, matsal och kök och den övre våningen för sovsal för flickor, föreståndarens våning med fem rum och kök samt två rum skulle disponeras för lärarinnor. Förutom skolbyggnaden uppfördes bryggstuga samt ekonomibyggnad. Våren 1877 blev de nya lokalerna färdiga och på sommaren skedde inflyttningen.
Elevökning och undervisningsmetoder
Hösten samma år väckte direktionen förslag hos landstinget att öka elevantalet till 30 samt att anställa en ytterligare lärarinna, vilket förslaget godkändes. Elevernas lärotid utsträcktes vid samma tillfälle till sju år.
Under Krutmeijers tid var undervisningsmetoden teckenspråk eller åtbörder. Sedan övergick institutet till ren talundervisning när den ivrige anhängaren av talmetoden Svante Lagerström tillträdde föreståndarbefattningen.
Elevernas undervisningstid varierade rätt mycket. I början omfattade den 2-3 år, utsträcktes sedan till 4-6 år samt bestämdes, som nämnts förut, år 1877 till sju år.
Nedläggning och skolans arv
När lagen om en åttaårig obligatorisk undervisningsplikt för döva barn antogs 1889, infördes indelningen i sju dövskoledistrikt samtidigt. Landstingen skulle bekosta dövskoledistrikten. Då upphörde skolan sin verksamhet i Härnösand den 31 augusti 1892.
Istället förlades det sjunde dövskoledistriktet i Härnösand och omfattades av fyra län: Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Fastigheten på Norra Kyrkogatan uthyrdes åt sjunde distriktets dövskola till den 1 september 1896, då den övertogs av landstingets småskolelärarinneseminarium.
Idag används fastigheten som privata bostäder. Det första huset som användes för dövundervisning, ligger ännu kvar vid Bergsgatan och fungerar som en privat bostad.
I institutet inskrevs 119 elever totalt, av vilka 82 konfirmerades efter avslutad fullständig skolgång. 21 elever utskrevs tidigare av en och annan anledning. Resten av 16 elever överflyttade höstterminen 1892 till den nyupprättade distriktsskolan.
Ny tomt och arkitektens uppdrag
Efter två förslag till tomtplats för den nya och större skolbyggnaden förkastades, inköptes en högt naturskönt belägen tomt i en ny inkorporerad del av staden på fastlandet vid Södra sundet, ovanför stora landsvägen till Sundsvall. Arkitekten Herman Theodor Holmgren fick i uppdrag att utarbeta ritningar och kostnadsförslag till nybyggnad. Till sist godkändes av styrelsen Holmgrens förslag till ritningar och kostnader efter smärre ändringar för en nybyggnad, avsedd för 160 elever.
Den nya skolbyggnaden
Huvudbyggnaden uppfördes av tegel med putsade väggytor. Fasaden är vänd mot Södra sundet samt på baksidan försedd med tre flyglar, varav mittflygeln inrymmer gymnastiklokal och därunder matsal. Första våningen inrymde 16 lärosalar, lärarnas samlingsrum samt gossarnas dagrum.
Andra våningen innehåller föreståndarens bostad på fem rum och kök, styrelserum, husmoderns två rum samt i ena flygeln en större och en mindre sovsal för gossar och i andra flygeln flickornas dagrum samt en större sovsal för flickor. I översta våningen finns: i mittpartiet två sjuksalar, sjuksköterskans rum, i ena flygeln en sovsal för gossar samt en skräddarverkstad och i andra flygeln flickornas sysal.
Skolstart och fortsatt expansion
Den 1 september 1892 öppnade distriktsskolan sin verksamhet. Fastigheten på Norra Kyrkogatan 25 hyrdes av den nya distriktsskolan fram till den 1 september 1896, när den nya skolan på Södra vägen stod färdig. Idag är den ett vanligt hyreshus med lägenheter.
Redan vid förra sekelskiftet blev skolan på Södra vägen för liten. Skolan var avsedd för 146 elever. I sovsalarna fanns det plats för så många sängar enligt ritningen men det visade sig vara för trångt. Man hade också synpunkter på matsalen som är för liten för 146 elever. Den var istället lämplig för 113 elever. Under läsåret 1902/1903 hade skolan 179 elever.
Det ledde till brist på boende. En ny byggnad i närheten stod färdig den 1 september 1902. Denna byggnad hyrdes under en tid av femton år.
Moderniseringsplaner och hot om flytt
Under 1939 fanns det planer på att modernisera alla dövskolor i Sverige. Byggnadsstyrelsens arkitekt Wolter Gahn anmälde att dövskolans byggnader i Härnösand var i mycket dåligt skick. Han lade också fram ett förslag på om- och tillbyggnad alternativt att bygga helt nytt. Byggnadsstyrelsen hade beräknat kostnaderna för nybyggnation med mera till nära 3 miljoner kronor.
Det fanns också långtgående tankar om och planer på att flytta skolverksamheten till Gävle. Där fanns redan ett bra skolhus, eftersom sjätte distriktets dövskola hade lagts ner. Det var också mycket nära att skolan i Härnösand hade flyttats till Gävle, men Härnösands stad kämpade hårt för att behålla skolan. Det gav resultat så småningom.
Nytt skolbygge på Hovsjorden
Härnösands stad erbjöd en tomt på Hovsjorden utan kostnad. Där kunde en ny skola börja byggas. Tanken var att det skulle bli ett paviljongsystem med ett flertal olika hus för undervisning, boende och vissa bostäder för personal. Slutligen bestämdes att det skulle finnas ett hus för undervisning och ett hus för boende. Gymnastikhuset skulle förbindas med skolbyggnaden.
Dövskolan på Hovsjorden stod färdig 1948. Flytten skedde från den gamla skolan till den nya skolan den 10 november 1948. Den gamla skolan blev troligen ett folkskoleseminarium först innan det blev en högstadieskola för hörande. Skolan fick namnet Kiörningskolan och användes tills läsåret 2016/2017. I Härnösands kommun fanns fyra högstadieskolor.
Det beslöts att minska antalet högstadieskolor till två. Kiörningskolan blev inte en av dessa. I dagsläget står Kiörningskolan tomt.
Idag står Kristinaskolan kvar som en statlig dövskola för hela Norrland med cirka 30 elever.
Källor:
- Matrikel över Svenska Dövstumskolan 1809-1918 av Oskar Ahlner.
- Kristinaskolans historia av Eva Jonsson, 2005.
