Dövskolan i Åbo 1860-1974

Texten är skriven av Tomas Hedberg och publicerades ursprungligen i tidskriften ”Dövas Rötter”, nummer 28, årgång 21, år 2015.

---

I samband med Dövas nordiska kulturfestival som anordnades i Åbo sommaren 2014, vill jag passa på att skriva en artikel om dövskolans historia i Åbo. Förutom dövskolan i Borgå i sydöstra Finland, har den också fungerat som en tvåspråkig dövskola för finska och svenska döva elever.

Diskussion om att bilda en statlig dövskola i Finland

Först år 1846 öppnades den första dövundervisningen i Finland i Borgå av Carl Oscar Malm som själv erhållit undervisning vid Manillaskolan i Sverige. Det var en privatskola då. Diskussionen om att bilda en statlig dövskola i Finland pågick länge.

Redan år 1853 publicerade Borgå Tidning Ossian Borgs brev till Carl Oscar Malm om hur ett institut för dövstumma borde grundas i Finland. I denna artikel föreslog Borg att institutet skulle förläggas i Åbo och finansieras av staten.

Carl Oscar Malm ville själv att skolan skulle placeras i Åbo, eftersom han ansåg att Åbo var medelpunkten för det finländska samhället. Resorna var billiga eftersom Åbo låg vid havet, klimatet var gott och jorden bördig. Dessutom var hantverkarna i Åbo mest bildade och skickligaste ansåg han.

Förslaget om bildandet av den första statliga dövskolan lades fram av Borgåskolans skolstyrelse år 1858. En skrivelse som Åbo stadsfullmäktige stod bakom deras förslag, skickades den 3 maj 1858. Förslaget godkändes av senaten och kejsaren den 16 december samma år.

Föreståndartjänsten vid dövskolan i Åbo

Tjänsten som föreståndare för dövskolan i Åbo annonserades ut den 9 februari 1859. Carl Oscar Malm kunde inte utses till föreståndare, eftersom det i skolans reglemente bestämdes att föreståndaren skulle vara ”fullsinnad”. Istället gavs Carl Oscar Malm fullmakt att vara lärare vid skolan. Föreståndartjänsten söktes av både Carl Henrik Alopaeus och hovrättskanslisten Gustaf Emil Malm, som var bror till Carl Oscar. Båda fick tid av domkapitlet fram till den 1 oktober 1859 för att skaffa sig behörighet.

Carl Henrik Alopaeus ansågs inkompetent eftersom han inte kunde kommunicera på teckenspråk utan tolk, medan Gustaf Emil Malm saknade teologisk utbildning. Ossian Edmund Borg träffade vardera sökande sommaren 1859 och rekommenderade Malm medan Alopaeus fick stöd av bl.a. prosten Heikel.

Föreståndartjänsten i Åbo annonserades ut på nytt fram till den 12 december 1859 eftersom domkapitlet inte ansåg någon av dem vara behörig. För att skaffa sig mer kompetens tog Alopaeus emot en lärartjänst utan lön vid skolan i Borgå. Han fick intyg av Borgåskolans skolstyrelse att han kunde kommunicera med döva utan utomstående hjälp.

Domkapitlet i Åbo utsåg Malm till t.f. föreståndare från skolverksamhetens start tills Alopaeus blev skolans ordinarie föreståndare den 6 juni 1860. Skolan startade sin verksamhet i hyrda utrymmen på Agricolagatan 1 den 20 januari 1860, men flyttade redan på hösten till Slottsgatan 16 på Strandgatans sida nära det nuvarande apoteksmuseet. Huset på Agricolagatan kan fortfarande ses ännu kvar idag.

Skolans första elever och könssegregerad undervisning

När skolan öppnades hade den 13 elever, men vid skolårets slut hade antalet redan stigit till 22. Skolan hade elever från både finska och svenska hem ända till slutet av 1800-talet. Skolan var alltså en tvåspråkig skola på teckenspråkets grund. Däremot fick pojkar och flickor inte undervisas tillsammans. Det ledde till att man i början hade två klasser, en för finska och svenska flickor i alla åldrar och en för finska och svenska pojkar i alla åldrar.

År 1867 flyttade skolan till den nya skolbyggnaden på Kaskisbacken. Där stannade skolan fram till år 1898. Skolbyggnaden revs för länge sedan.

Carl Henrik Alopaeus och dövskolans personal 1860-1892

Som nämnts tillträdde Carl Henrik Alopaeus som föreståndare på dövskolan i Åbo hösten 1860. Där hade han sin befattning som föreståndare ända till år 1881. Då blev han domprost i Borgå, innan han senare blev utnämnd till biskop år 1885. Hans föreståndartjänst övertogs av läraren Johan Ahlman år 1881.

När det gäller den anställda skolpersonalen fanns det några döva dövlärare under denna period 1860-1892. Som nämnts ovan verkade Carl Oscar Malm som lärare från starten vid grundandet av dövskolan i Åbo fram till sin död år 1863. David Fredrik (Fritz) Hirn efterträdde Malm som lärare på dövskolan i Åbo.

Han hade själv varit privatelev till Carl Oscar Malm när han gick i skolan i Borgå år 1846. Efter skolan ägnade han sig åt sitt yrke som konstritare och fick anställning vid lantmäteristyrelsen.

Som dövlärare arbetade han på skolan i Åbo tills han pensionerades år 1897. Han flyttade med sin familj ett par år senare till Helsingfors. David Fredrik Hirn var med om att grunda Finlands första dövförening i Åbo åt 1886 och likaså Finlands dövstumförbund år 1905.

Införandet av talmetoden och avvecklingen av teckenskolan

År 1892 bestämdes dövundervisningen för hela Finland, gällande särskilda förändringar och organisationer. Det innebar att talmetoden infördes samma år samt att eleverna antogs till skolorna efter deras moderspråk: finska – svenska. Det beslöts samtidigt att Åbo dövskola skulle bli en ny finskspråkig talskola.

Den gamla teckenskolan skulle avvecklas under övergångsperioden från 1892 till 1898, då teckenskolan stängdes. Överåriga elever togs emot ända till 1895 och de sista av teckenskolans elever skrevs ut den 25 maj 1898. Teckenskolan fungerade alltså i 55 år och hade 515 elever under denna tid. Av dem hade 135 elever svenskan som sitt moderspråk.

För talskolan hyrdes år 1892 trädgårdsmästare Johan Ferdinand Lücks hus på Martinsgatan 4, medan teckenskolan stannade kvar på Kaskisgatan. År 1895 bytte skolorna på Martinsgatan och Kaskisgatan hus för att elevantalet i teckenskolan hade minskat.

När skolan blev för trång, erbjöd Åbo stadsfullmäktige Ryssbacken (nuvarande Universitetsbacken) som lämplig plats för en ny skola. Den nya skolan ritades av arkitekt Theodor Granstedt och överläts till skolan år 1899. Ännu idag kan man se de ursprungliga skolbyggnaderna på Universitetsbacken.

Ny skola och förändringar under krig och lagändringar

Under andra världskriget övertog försvarsmakten skolan och användes som ett krigssjukhus. Det innebär att skolan inte hade någon verksamhet under läsåret 1941-1942. Hösten 1943 började skolan hyra några utrymmen för undervisningsklasser provisoriskt i en svensk lantbruksskola på Klostergatan 15. Sedan flyttade skolan till Aningaisgatan 1.

Efter freden år 1944 fungerade skolan i tillfälliga utrymmen vid Trätorget i Åbo tills år 1945, då skolan kunde flytta tillbaka till Ryssbacken igen. Efter ett beslut om en lagändring om statliga dövskolor år 1973 skulle dövskolorna i både Åbo och Kuopio stängas. Den statliga dövskolan i Åbo stängdes år 1974. Istället grundades en kommunal dövskola som fick namnet ”Skolan för hörselskadade i Åbo”.

Skolan fick fortsätta i de gamla utrymmen med avtal som gjordes för ett år i sänder. År 1988 flyttade skolan till Virmuvägen 5. År 1998 ändrades namn till C. O. Malmin koulu (på svenska: C. O. Malms skola).

Då skolan upphörde som en statlig dövskola hade totalt 1 405 elever inskrivits vid skolan. Den sista eleven var Eija Virtanen från Björneborg. Det är nog lustigt att just hon flyttade till Manillaskolan i Stockholm.

Källor:

1. …ett folk utan land… av Birgitta Wallvik (1997)
2. Du måste vara döv för att förstå: finlandssvenska dövas fotspår i historien av Birgitta Wallvik (2005)