Texten är skriven av Urban Mesch och Christy Kristensson och publicerades ursprungligen i tidskriften ”Dövas Rötter”, nummer 29, årgång 22, år 2016.
En historia av engagemang
Idrottsklubben Surd har under åren 1903–2013 engagerat sig och skapat en innehållsrik samvaro i dövidrottens värld där en teckenspråkig gemenskap betytt allt för döva breddidrottare och storstjärnor sedan klubben bildades 1903. Den förste ordföranden i Idrottsklubben Surd var Gösta Wiberg. Senare hade Carl Daniel Andersson haft ett stort inflytande inom dövidrotten och förbundsbildandet i Sverige, inte minst genom sitt kontaktnät med de nordiska länderna.
”Idrottspappa” Oscar Rydén var starkt involverad i internationella frågor och betydde mycket för Idrottsklubben Surd som haft skiftande öden genom åren. Allt började med ungdomarnas idrottsglädje som ledde till en framåtdrivande utveckling.
Boken ”110 Fantastiska År med Idrottsklubben Surd”
Den 424-sidiga boken 110 fantastiska år med Idrottsklubben Surd innehåller många idrottsliga historiska epoker, inte minst ett stort antal fotografier om klubben genom tiderna, Surdpokalen, dövidrottshjältar från svunnen tid och den göteborgska dövidrotten. Här presenteras några valda epoker.
Tidiga idrottstraditioner och Manillaskolan
På tidiga 1800-talet gick en del elever från västkusten på Allmänna institutet för döfstumma och blinda (Manillaskolan) i Stockholm.
Två av dem var Carl Johan Frykholm, född 1810, från Uddevalla och Fredrik Björkman, född 1817, från Göteborg, Carl var den första döva eleven som promoverades till utmärkt simmagister vid Åbomska simskolan utanför Riddarholmen den 24 augusti 1831. Fredrik fanns med på listan för simpromoveringsdagen den 30 augusti 1838 vid Åbomska simskolan. På 1840-talet simpromoverades sex elever från västkusten på Manillainstitutets egen simskola.
Dövstumskolan i Göteborg
Senare behövde döva elever inte längre åka till Stockholm. Dövstumskolan i Göteborg började sin verksamhet på Nya Varvet 1858 och höll på fram till 1898. Där fanns det schemalagda raster med lekar och gymnastiska övningar under lärarens ledning från tolv till halv ett. Idrottsklubben Surds profiler Elis Wettergren och Nils Kjellberg var två av de eleverna som gick på Nya Varvet, Elis under 1888–1896 och Nils 1882–1890.
Det var Nils Kjellberg, som blåste liv i idrottsklimatet i omgivningarna av Göteborg. Nils Kjellberg kontaktade då 1896 en framstående och ”oegentlig dövstum” idrottsman och trädgårdsmästare som hette Nils Dahlmark (1867–1961). Nils Dahlmark tränade på idrottsplatsen vid Balders Hage och vann många priser som medlem i Örgryte Idrottssällskap.
Dahlmark hade sitt årsbästa 1894 i slägga med 37,76 meter. Även han var intresserad av att bilda en idrottsklubb för döva. Men Kjellberg blev sjuk och bildandet av en klubb fick därför uppskjutas, och det kom att dröja ända till 1903 innan klubben bildades.
Bildandet av idrottsklubben Surd
Det var i den gryende idrottsrörelsens tidevarv, den kollektiva idrottsträningens era. Med friidrott avsågs löpning, hopp och kast. Men vid den moderna idrottens genombrott i Sverige i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet innefattades även flera andra idrottsgrenar. Under 1860–1889 fanns det två föreningar, en av dem var Örgrytes Idrottssällskap.
Senare, när intresset exploderat under 1890–1899, fanns det 29 föreningar, bland dem Gårda Sportklubb. Under 1900–1903 utökades föreningsantalet ytterligare till 39 föreningar. En av dem var Idrottsklubben Surd. Idrottsanläggningarna kom till i slutet av 1800-talet. Slottsskogen blev år 1874 en riktig park med stora gräsmattor, slingrande gångstråk, stugor och en dansbana.
En av de allra första idrottsanläggningarna var Örgryte Idrottssällskaps idrottsplats vid Mölndalsån i Göteborg, Balders Hage, som invigdes 1888. Idrottsklubben Surd arrangerade tävlingen för Surdpokalen år 1906 och 1908 på denna idrottsplats i samarbete med Örgrytes IS och Svenska Idrottsförbundet.
En dag, då Oscar Rydén var 14 år, iakttog Oscars mamma från familjens fönster hur pojkarna från Gårda Sportklubb sparkade boll på gården och instruerade Oscar i hur spelet gick till.
Det dröjde naturligtvis inte länge förrän han var medlem i klubben. Sällskapet Gymnastik-Amatörerna bildades i Göteborg 1900. Där blev Oscar Rydén medlem och innehade medlemskapet i 14 år och deltog då i offentliga uppvisningar i dess elittrupp, parallellt med sina idrottsaktiviteter i Idrottsklubben Surd.
FOTO: IK SURDS ARKIV
Oscar Rydén
Oscar Rydén var den mest kända ledarprofilen i Surds historia. Han var en slags nyhetsförmedlare för döva nästan hela livet, eftersom han var en skicklig föreläsare som ofta anlitades efter en längre resa eller större konferens som han deltagit i. På 1920-talet var Gösta Wiberg och Oscar Rydén nämligen ofta på resor utomlands eller i Sverige på olika tävlingsuppdrag eller på konferenser.
När de kom hem till Göteborg, ordnade Göteborgs Dövas Förening eller Surd en föreläsningsafton med kaffe och dopp. Det brukade komma mycket folk till lokalen. De älskade att lyssna på Oscars resehistorier.
Patrik Ek
Om Oscar Rydén och andra surdmedlemmar finns det många roliga historier. Allt kunde inte skrivas ner i boken. En dokumenterad rolig historia från 1923 handlar om hur stavhopparen och guldmedaljören Patrik Ek försökte smuggla cigaretter i hatten genom danska tullen. Läs om den på sidan 108 i boken om Idrottsklubben Surd.
Slingan
På 1950-talet brukade Surd skicka ett lag till tävlingarna i friidrott, fotboll eller handboll i någon stad i Sverige. De, som inte blev uttagna eller var förhindrade av olika skäl, kom till järnvägsstationen i Göteborg på söndagarna för att ta emot lagkamraterna och få nyheter på teckenspråk. Då brukade de berätta om tävlingsresultaten och hur det hade gått på tävlingarna.
Nästa dag var det måndag och en vanlig arbetsdag även om det blev en lång söndagskväll. Nyhetsförmedlingen ändrades på 1970-talet genom att surdarna fick veta resultaten via Slingan på Text-TV och på 1980-talet via texttelefon. Sedan blev det korta meddelanden via mobiltelefoner på 2000-talet och sociala medier på 2010-talet.
