Texten är skriven av Tomas Hedberg och publicerades ursprungligen i tidskriften ”Dövas Rötter”, nummer 23, årgång 16, år 2010.
Kopparbergs läns dövstumskola
Öppnades den 23 september 1873 och låg under Kopparbergs läns landstings regi. Innan dövstumskolan grundades ger jag en kort historik om skolans bakgrund.
Efter att vid landstinget år 1867 en mindre uppfostringsanstalt för döva i länet hade uppförts, tillsattes kommittén av landstinget för att förbereda och behandla frågan. Kommittén bestod av landshövding S. De Mare, borgmästare E. M. Sundell och doktor Beronius. Den sistnämnde, efter att ha avsagt sig uppdraget, ersattes av provinsialläkaren C. A. Kilsel.
Skickade en motion
Till kommittén skickades en motion från en av f.d. nämndeman Bröms Olof Larsson år 1871. Motionen handlade om att förbereda en utbildning av folkskollärare för att få de viktigaste kunskaperna om döva.
Det ledde till att kommittén tog kontakt med direktor Ossian Edmund Borg på Manilla. Han kunde inte stödja förslaget, eftersom han inte kunde släppa en fullständig kontroll över undervisningen i hela landet. Landstinget ansåg att det inte fanns ett skäl för detta och föreslog att fortsätta behandla motionen.
En ny motion om att reservera ett anslag på 1 000 riksdaler inlämnades av Olof Larsson till landstinget år 1872. Pengarna skulle användas för att anordna undervisning för döva barn. Anslaget antogs och samtidigt fick anstalten en ny skolstyrelse. Deras uppdrag var att skaffa en lokal för undervisning.
För detta ändamål köptes gården nr 25 och 26, kvarteret nr 26 vid Villavägen i stadsdelen Lallarvet i Falun för ett pris av 12 000 riksdaler genom länets nödhjälpskassa samt landstingets anslag respektive år 1873 och 1874.
Föreståndare
Till föreståndare och förste lärare utsågs Johan Liedström, läraren vid Allmänna institutet, som fick anställning den 1 april 1873. Men redan efter ett år lämnade han sin tjänst.
Skolstyrelsen utsåg hans efterträdare läraren Axel Berg vid Skånes anstalt för dövstumma i Lund den 10 augusti 1874. Han hade sin befattning som föreståndare ända tills anstalten upphörde år 1890.
Många barn
Då dövskolan öppnades den 23 september 1873, hade inte mindre än 34 döva barn anmälts till intagning. Skolan var egentligen avsedd för högst 20 elever, men tog dock emot 29 av dessa anmälda döva barn.
Reglemente och förändringar
Efter ett år upprättades ett reglemente av skolstyrelsen. Under skolans period reviderades reglementet med smärre ändringar under åren 1875, 1884 och 1888.
Enligt reglementet var skolans ändamål: ”att i mån av utrymme och tillgångar till vård och uppfostran mottagna dövstumma tillhörande länet, företrädesvis sådana, som befinna sig i skolåldern, samt bibringa ämnen, vad religionskunskap, skrivning och räkning beträffar, till minst det omfång, som motsvarar folkskolans minimikurs, .. .// … , i lämpliga yrken och slöjder, .. .//”.
Reglementet innehöll också en bestämmelse om att döva barn från andra län kunde intagas under vissa förutsättningar och på vissa villkor. Men bestämmelsen kunde aldrig tillämpas.
Förslag om utvidgning
Enligt 1876 års statistiska beräkningar uppskattades antalet döva barn i skolåldern (8-15 år) inom länet till 70. Av dessa barn kunde knappt mer än 25 % av dem få inträde till skolan till följd av bristande utrymme.
För att kunna komma åt detta problem föreslog landstinget en utvidgning av skolans lokaler, men landstinget beslöt att vänta med förslaget tills utredningen av dövundervisningens fullständiga ordnande i riket skulle bli färdig.
Sedan tre anstalter för överåriga döva upprättats på 1880-talet, ledde det till att antalet döva barn minskade betydligt.
Ordinarie och extra elever
Det förekom två olika typer av elever: ordinarie elever och extra elever.
Med ordinarie elever menas det med att de på skolans bekostnad åtnjöt vård, undervisning, uppehälle, husrum, ljus och värme, sjukvård samt utbildning i hantverk och slöjd. Till följd av bristande utrymme kunde endast 8-14 elever samtidigt få bo inom anstalten; de övriga måste bo hos fosterföräldrar ute i staden.
Medan extra elever fick endast tillträde till undervisning. Deras underhåll ålåg alltså inte anstalten. Denna är alltså av utrymmesskäl ett slags externt internat.
Tal- och teckenlinje
I början indelades den teoretiska undervisningen i en tal- och teckenlinje. Den förra var avsedd för barn från 9 till 15 års ålder. De fick undervisning i kristendomskunskap och allmänt medborgerliga ämnen i 6 år.
Till teckenlinjen hänvisades äldre döva, som fick genomgå en treårig kurs, huvudsakligen i kristendomskunskap. Men när staten hade upprättat tre särskilda anstalter för överåriga döva, intogs inga elever som var över 15 år gammal längre från och med höstterminen 1879.
Samtidigt ändrades minimiåldern för intagning från 9 till 8 år. På det sättet trädde anstalten in i ett nytt skede. Under de närmaste två åren blev den en ren talskola.
Men det visade sig att vissa barn inte kunde ha nytta av undervisning genom talmetoden. Därför anordnades en skrivlinje, lämpad för sådana barn.
Sjätte dövskoledistriktet
Under åren 1873 – 1890 inskrevs totalt 122 elever. Av dessa barn genomgick 1 tvåårig; 26 treårig lärokurs på teckenlinjen samt 37 sexårig lärokurs på tallinjen.
Av de återstående 58 eleverna, blev 22 utskrivna utan att ha fullbordat sin lärokurs av olika skäl: bristande Anlag för att följa med undervisning, grovt beteende, sjukdom och avlidna. De övriga 36, som ännu var kvar vid anstalten, övertogs av det nybildade sjätte dövskoledistriktet som omfattades av Kopparbergs, Gävleborgs och Uppsala län.
Elevantalet vid skolan utgjorde lägst 20 under läsåret 1880/1881 och högst 40 under läsåret 1888/1889.
Stora Kopparbergs kyrka
Under lövskolans tid konfirmerades 64 elever efter en i regel 4-årig lärokurs. Eleverna konfirmerades alltid i Stora Kopparbergs kyrka i Falun under alla åren. På lövhistoriska seminariets andra dag i början av oktober 2009 gjordes en bussutflykt till Falun där vi besökte Stora Kopparbergs kyrka.
Bekanta namn
Några elevers namn är bekanta. Till exempel var Lissollas Margareta Olsdotter, född den 19 juni 1864 i Rättvik, farmor till Ann-Margret, Ingvar och Lennart Edwall samt Sofia Melin, nr 109 född den 8 april 1881, som var mormor till Elisabet Tersmeden Lundquis.
Det finns en elevmatrikel över dessa elever, som förvaras på Härnösands landsarkiv.
Dokumentation av elever
För några år sedan började jag med dokumentation av Manillaskolans elever genom elevmatrikeln på Stadsarkivet i Stockholm.
Det fanns en elev som hette Harald Berg född den 17 mars 1864 som gick på Manilla mellan 1873-1875. Han var ordförande i IK Hephata år 1892-1893 samt ordförande i Stockholms Dövas Förening år 1907-1908.
I elevmatrikeln fanns det inte någon dokumentation varför han slutade på skolan och vart han skulle flytta, eftersom hans skolgång inte var fullkomlig. Han var bara 11 år gammal då när han var utskriven år 1875. Jag misstänkte att han fick undervisning på någon annan plats.
Det var av en ren slump att jag hittade en artikel bland urklippen i en kartong hemma hos mig. I denna artikel stod det att han flyttade till Falun när Axel Berg blev föreståndare år 1875. Han var alltså bror till Axel Berg! Jag hade aldrig tänkt på att de var släkt med varandra.
Enligt samma artikel fick han enskild undervisning hos sin bror i fyra år och konfirmerades. Trots detta finns det ingen anteckning om honom i elevmatrikeln för Stora Kopparbergs läns dövstumskola. Däremot finns det säkert dokumentation i skolans övriga handlingar. Dessa handlingar förvaras troligen på Kopparbergs läns landstings arkiv i Håksberg utanför Ludvika.
Föreståndare och dövlärare
Under hela perioden var Axel Berg föreståndare med undantag av det första året och samtidigt fanns sex dövlärare:
- Nils Möllerberg 1873-1876
- Louise Rosenblad 1876-1879
- Anna Wiklund 1879-1883 samt 1884-1890
- Anna Wenström 1881-1884
- Cissi Lindstedt 1883-1890
- Hanna Wallin 1888-1890
Dessutom tjänstgjorde fru Sally Berg som extra lärarbiträde nästan varje år.
Fanns flera dövskolor i området
Som bekant var dövskolan i Gävle färdigbyggd år 1897. Då räknades dövskolan som ett sjätte dövstumskoldistrikt. Före år 1897 fanns det redan tre dövskolor i detta område, nämligen Stora Kopparbergs län dövstumskola i Falun, Gävleborgs läns förenings anstalt för dövstumma barns vård i Bollnäs och Uppsala läns dövstumskola i Uppsala.
Eftersom skolbyggnaden i Gävle inte var färdig, fungerade dövskolan i Bollnäs som en intagningsplats för elever under år 1891-1897. Efter särskild prövning skickades elever vidare till dövstumskolan i Falun för talklasser, medan dessa intagna elever stannade kvar i Bollnäs för skrivklasser.
Under åren 1891-1897 förekom ofta omplaceringar av elever. Redan intagna äldre elever i Falun skickades vidare till skrivklasser i Bollnäs och tvärtom till talklasser i Falun från Bollnäs-elever. Samtidigt behöll Uppsala dövstumskola i huvudsak sina elever med några enstaka elever från Bollnäs.
Byggnaden revs 1962
Byggnaden för Stora Kopparbergs dövstumskola revs år 1962 för ett nytt ålderdomshem. För att få reda på var byggnaden exakt låg, ska man gå till Villavägen först. Där ligger Daljunkaregården – ett servicehem för
äldre. På samma plats låg nämligen dövstumskolans byggnad. Länsfängelset till vänster i närheten, numera ett vandrarhem i privat regi, ligger intill Daljunkaregården.
På det sättet kan man inte missa platsen. Om man går mot Stora Kopparbergs kyrka, ser man ett gulputsat hus på vänster sida i slutet av gångvägen. Detta hus liknar mycket den forna dövstumskolans byggnad, även om huset är avsevärt mindre än skolan.
Källor:
- Matrikel över Svenska Dövstumskolan1809-1918
