Texten är skriven av Urban Mesch och publicerades ursprungligen i tidskriften ”Dövas Rötter”, nummer 26, årgång 19, år 2013.
FOTO: FINLANDS DÖVAS FÖRBUND RF/DÖVAS MUSEUM
Under 2012 synteslOO-årsjubileet av Stadions invigning och genomförandet av OS i Stockholm 1912 i våra medier. De femte moderna olympiska sommarspelen benämndes i press och i folkmun för ”Solskensolympiaden”.
Den benämningen kom troligtvis till genom att sommaren i Stockholm 1912 var rekordmässigt regnig, men just under OS var vädret strålande. Alla kanske inte känner till att döva idrottare har egna internationella tävlingar med benämningen Deaflympics (motsvarigheten till Paralympics och Olympiska spelen).
Innan dövas världsidrottsorganisation skapade egna ”dövidrottsspel” tävlade döva idrottare med hörande idrottare inom OS-spelen trots sin funktionsnedsättning.
Terrence Parkin – En av de mest kända döva idrottarna i modern tid
En av de mest kända döva idrottarna i modern tid är den sydafrikanske simmaren Terrence Parkin (född 1980), som använder teckenspråk vid kommunikation med sin tränare. Han har slagit afrikanska simrekord i 200 och 400 meter medley individuellt och vann olympiskt silver i OS 2000 i Sydney i 200 meter bröstsim.
Oskar Wetzell – Mest historiskt känd men bortglömd
Den genom tiderna mest historiskt kände och samtidigt mest bortglömde döve idrottsmannen är utan tvekan Oskar Wetzell.
Flera andra döva idrottare i OS
Andra döva idrottare som lyckades mer eller mindre i OS efter Wetzell inkluderar:
- Gerhard Sperling från Tyskland (friidrott: 20 km gång i OS 1936)
- Angel Acuna Lizana från Mexiko (basket i OS 1948)
- Ignazio Fabra från Italien (brottning i OS 1952, 1956, 1960 och 1964)
- Ildiko Rejto från Ungern (fäktning i OS 1960, 1964, 1968, 1972 och 1976)
- Vjatjeslav Skomorochov från Sovjet (friidrott: 400m häck i OS 1968)
- Susan Jane Pedersen från USA (simning i OS 1968)
- Jeffrey Float från USA (simning i OS 1984)
- Jüri Jaanson från Sovjet och Estland (rodd i OS 1988, 1992, 1996 och 2000)
- Dean Smith-Barton från Australien (friidrott: tiokamp i OS 1992)
Svensken Kjell Gunnå nådde fram till OS-kvalen i basket vid OS 1980.
Döva duktiga i simning och simhopp
I slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet var svenska döva både duktiga i simning och simhopp. Döva var tidigt involverade i simundervisning, promotion och uppvisningar, tack vare ett starkt engagemang vid Manillaskolan i Stockholm. Bland annat följde en döv svensk simhoppare, Ernst Haustedt, med i Victor Balcks trupp till simuppvisningen vid världsutställningen i Paris 1900.
Förste döve deltagaren i OS 1908 – Oskar Wetzell
Åter till finlandssvensken Oskar Wetzell (1888-1928). Han var den förste döve deltagaren i OS 1908 i London och även i OS 1912 i Stockholm. Han hörde till Finlands bästa simhoppare och erövrade flera finländska mästerskap i raka, svikt- och varierande hopp.
Oskar Wetzell gick i dövskolan i Borgå, Finland, mellan 1896-1904. Han var mycket intresserad av idrott och tog simlektioner i Helsingfors, där han avlade simkandidatproven 1903 och fick titeln ”fulländad simmare” 1904. Han blev också intresserad av simhopp och deltog i en hopptävling för första gången 1906 dvs magisterexamen 1904.
Då blev han även intresserad av simhopp och deltog i en simhoppsundervisning under Toivo Aros ledning och utbildade sig även till simhoppare i klassen höga hopp. Han började idogt träna i hopp från svikt tillsammans med simhoppläraren Toivo. Han deltog även i en hopptävling för första gången 1906.
Vann flera finländska mästerskap
På grund av sin dövhet hade Oskar problem med att ta till sig instruktionerna, särskilt vid simhopp bakåt. Trots detta vann han flera finländska mästerskap i raka, svikt- och varierande hopp (trampolinhopp) 1908, 1909, 1912, 1913 och 1921. I höga hopp vann han mästerskapet 1908, 1909, 1911 och 1913.
Var även en duktig komiker
Han var också en duktig komiker och var mest känd som underhållande simhoppare inför publiken vid simuppvisningar, arrangerade av Helsingfors Simsällskap.
Till semifinal i svikthopp i OS
Finland deltog första gången i olympiska spel i London 1908. Oskar var då med i truppen som bestod av fyra simmare och två simhoppare. Simhopparna var Oskar och hans lärare Toivo Aro. Resultatmässigt lyckades Oskar inte bra i höga hopp men lyckades bättre i svikthopp där han nådde till semifinalen.
Toivo lärde teckenspråk av Oskar
Hans vän och tränare Toivo Aro skrev ner några rader i sina memoarer där han nämner att han så småningom började förstå Oskar bättre på teckenspråk, eftersom han lärde sig lite teckenspråk av honom under deras tid tillsammans. I början ansvarade Toivo för Oskar under resor, men han insåg att Oskar klarade sig bättre utan honom.
Tecknade med engelska vänner
I London kunde Oskar teckna flytande med sina engelska döva vänner, alltså bättre än med sina hörande finska lagmedlemmar som inte kunde teckenspråk.
Hård konkurrens i OS 1912
Simtävlingarna under de Olympiska spelen i Stockholm den 6–15 juli 1912 arrangerades vid Djurgårdsbrunnsviken, som låg på samma kustlinje som Manillaskolan. OS i Stockholm var inte lyckat för Oskar på grund av hård konkurrens från idrottare från Sverige, Norge, Ryssland, Österrike, Tyskland, Grekland, Italien, England, Förenta staterna, Kanada, Sydafrika och Australien. Svensken Hjalmar Johansson knep silvret i höga trampolinhopp (raka hopp från 5 och 10 meters höjd), medan Wetzell kom på 13:e plats av 39 deltagare.
Det gick sämre för Wetzell i höga trampolinhopp (raka och varierande hopp kombinerat från 5 och 10 meters höjd). Svensken Erik Adlerz tog guldmedaljer i båda hoppvarianterna.
Hjalmar Johansson – en mångsidig idrottare
Hjalmar Johansson (1874–1957) från Karlskrona var duktig i simhopp, simning och friidrott. Han deltog i simhopp i OS 1906 i Aten, OS 1908 i London och OS 1912 i Stockholm. Hans bästa merit var guld i varierande hopp i London. Hjalmar hade tidigare umgåtts med fyra döva atleter i Karlskrona och fick därigenom en bra kontakt med Oskar Wetzell under olympiaderna i London och Stockholm.
Oskar fick hjälp av Hjalmar Johansson
Oskar hade skrivit i den finländska tidningen Tidskrift för Dövstumma om sin placering som åttonde av de 35 hopparna och mötet med den svenska OS-mästaren Hjalmar Johansson under de olympiska spelen i London 1908:
”Vi togo på oss våra nya simkostymer med det finska simförbundets märke på bröstet. Jag hoppade från sviktbräde med 3 m höjd. Men det gick på tok. Brädet var styvt. I Helsingfors har vi ett långt, mjukt bräde. Vad skulle jag nu göra? Ty då jag ej var van vid sådant bräde, fick jag ingen riktig sats. Men jag blev räddad genom den kända svenska mästerskapssimhopparen Hjalmar Johansson, som vistades i London. Han undervisade mig hur satsen skulle göras, och det lyckades för mig att utföra språnget. Han hade umgåtts med dövstumma, ty han talade så tydligt att jag kunde avläsa allt han sade. Jag tackade honom för hjälpen.”
Kände till dövidrotten
Erik Bergvall (1880-1950), själv bronsmedaljör i vattenpolo vid OS i London 1908, vart med i organisationskommittén för Olympiska spelen i Stockholm 1012 och ordförande och tävlingsledare för simning, vattenpolo och simhopp. Han träffade Oskar Wetzell på plats
Bergvall kände till dövidrotten och skrev mycket om Manillaskolans simskola för döva elever och dess direktör Ossian Edmund Borg som simlärare och hans kamp för dövidrott i simning i allmänhet.
Gjorde simuppvisningar
Döva följde med stort intresse hur det gick för svenskarna och särskilt den döve simhopparen Wetzell i de olympiska spelen 1912 i Stockholm.
Under andra nordiska dövstumskongressen i Stockholm den 4-7 augusti 1912 anordnades även idrottstävlingar i friidrott mellan Nordens dövidrottsmän. Ett flertal gånger gjorde Oskar Wetzell sina simuppvisningar för publiken.
