Förskolan för döva i Göteborg 1902-2012

Texten är skriven av Ulla-Bell Thorin och publicerades ursprungligen i tidskriften ”Dövas Rötter”, nummer 26, årgång 19, år 2013.

---

Från början hade rektor Fredrik Nordin på dövskolan i Vänersborg sett lärarinnan Annie Kock i samma skola att hon var intresserad av att jobba med småbarn. Rektorn uppmuntrade henne att försöka starta en småbarnsskola för döva i Göteborg. Det var kring år 1900.

Annie Kock (1876-1972) började först med uppsökande verksamhet att leta upp döva småbarn före 7 års ålder via pastorsexpeditioner i Göteborg och av några döva elever från skolan, besökte flera småbarnsskolor (typ förskolor), fattighuset för kvinnor ”Gibraltar, Bräcka” som fanns i Göteborg (efter boken ”Hamna på Fattighuset” av Astrid Pettersson).

Då hittade hon några döva småbarn i Göteborg och startade 1 september 1902 genom att hämta dem först till en våning som hon fått låna till att bedriva verksamhet. Med åren hade Annie Kock blivit mycket populär hos både barn, unga och gamla, både döva och hörselskadade.

Förskolans lokaler

Lokaler som har funnits för förskolan för döva var:

• Annedals småskola på Föreningsgatan 4, 1902-1909
• Masthuggs småbarnsskola på Paradisgatan, nära Fjällskolan, 1902-1909
• Getebergsäng (vid ändstationen) på Södra vägen 7 (privat våning) vissa tider, 1904-1909
• Landsvägsgatan 3 (privat rum nära Järntorget), 1909-1912
• Västra Skansgatan 1b, 1912-1970
• Mossebergskolan, 1970-1992
• Växelmyntsgatan, 1992-1995 (i en fastighet på Växelmyntsgatan där förskolan inrymdes på första våningen, som byggdes under 1955-60-talet, men revs ner ca 1998-2000, numera heter platsen ”Annas Gård”)
• Förskolan ”Snäckan” nära Kannebäcksskolan sedan 1995

Sökte upp byggmästaren

När Annie Kock jobbade på Landsvägsgatan fick hon höra ryktet om att det ska byggas en fastighet på hela kvarteret – Västra Skansgatan/Haga Östergata/Parkgatan/Mellangatan. Hon sökte upp en byggmästare som skulle starta husprojektet. Annie Kock bad om en rymlig lägenhet för att bedriva förskolan där det skulle byggas.

Byggmästaren lovade att fixa det. När fastigheten blev klar fick man överta en 5-rumslägenhet med ett kök och flyttade redan så fort de var klara: hörnet Västra Skansgatan 1 B och Haga Östergata 4 A. Där blev det den längsta perioden att bedriva förskoleverksamhet, 1912-1970.

Samtidigt hade ”Hörselfrämjandet” sina sammankomster i många år i samma lägenhet men ingången var Haga Östergata 4 A. Förskolans ingång var Västra Skansgatan 1 B, där förfogade de över 3 rum och kök. Många döva minns den perioden med glädje och nostalgi.

Annie Kock (1876-1972)

Annie Kock var unik på sin tid. Hon tog initiativ till att ta kontakt med konstnär Gunhild Jönsson (GJ) att rita många bilder till planscher, och den metoden användes i många år. (Det borde finnas även idag fast i modernare stil och motsvarar dagens samhälle).

Annie Kock var utbildad till förskollärare, dövlärare och hon fick labiologiutbildning (avläsningsmetod) ett år i USA innan hon startade förskolan. Hon hade aldrig varit förtjust i att ställa upp på bild/foto, och därför är det svårt att hitta några bilder på henne.

Gick i pension 1942/43

Efter 40 år som föreståndare gick hon i pension, och hon förblev ensam och ogift i hela sitt liv. Hon kunde teckenspråk men inte så fullt kompetent.

Alma Abrahamsson (1906-1977)

Efter Annie Kock kom Alma (Sofia) Abrahamsson som en frisk fläkt i dövas förskolans verksamhet och samtidigt var hon redan engagerad i Göteborgs dövas förening.

Annie Kock hittade Alma

Det var Annie Kock som hittade Alma Abrahamsson, då hon var en liten flicka med sina döva föräldrar på en julfest. Hon dansade ringdans och sjöng på teckenspråk för döva förskolebarn. Då såg Annie att det var någonting hos Alma som borde satsas på. Annie gick fram till Almas döva föräldrar, Karl Johan Abrahamsson (född i Morlanda 13/10 1877-17/1 1949, begravdes 22 januari 1949) och gift 25/4 1903 med Anna Amalia Abrahamsson (född Vennberg, Karl Johans församling, Göteborg 19/5 1879-20/1 1964), och bad dem att uppmuntra Alma till utbildning.

Men föräldrarna tackade nej för de hade inte råd och ekonomin räckte inte till att kunna hjälpa henne och så hade de flera barn att försörja. Då lovade Annie Kock att hjälpa till och bidra i ekonomiskt stöd till föräldrarna och en del till Alma.

Utbildades till förskollärare

Då utbildades Alma först till förskollärare och tog examen, sen direkt till dövlärarutbildningen på Manilla. Hon fick direkt anställning på förskolan på våren år 1927 och var trogen på jobbet i 40 år. Hon pensionerades sig under 1970-talet.

Värvade barn till förskolan

Under första delen av 1900-talet hade Annie först lyckats värva döva barn som bodde i hela Göteborg. Sedan utökades barnen även utanför Göteborg, från Bohuslän ner till Halland, Småland och Skåne samt en del av Västergötland. Allt som allt var det oftast upp till 25 barn.

Köpte fastighet Barnen som inte bodde i Göteborg behövde bo någonstans medan de gick på förskolan. Först inköptes en villa vid Ståthållaregatan men sedan efter några år blev det trångbott för barnen som utökades för varje år. Då sökte Annie och Alma en fastighet och köpte en del av fastighetskedjan: ”Änggårdsplatsen nr 5 eller 6” till ”Skolhemmet” (ung. 1935?). Skolhemmet lades ner 1980 eftersom det hade börjat dyka upp flera förskolor för döva runt i Sverige under flera år (i Stockholm år 1925).

Under 1920-talet köptes en fastighet för döva barn som behövde ha en ”fristad” (koloni) under sommaren. Det blev i Sundsandsvik men den såldes efter några år. Senare hittades en annan bättre fastighet i Skredsvik i norra Bohuslän. Den lades ned och såldes nästan samtidigt med skolhemmet vid Änggårdsplatsen.

Fick flyttas

Sedan Alma pensionerades blev det flytt från Västra Skansgatan till nya platser som jag tyvärr inte vet mycket om. Eftersom det saknades lekplats vid Västra Skansgatan måste det därför flyttas från mitt i det brusande centrum till lugnare platser med möjligheter till utevistelse/lekplatser.

Begravd på Västra Kyrkogården

Alma dog den 10/5 1977 och begravdes 1817 samma år på Västra Kyrkogården i Göteborg. Hon hade en bror: Erland (Felix) Åsemyr, dövkonsulent och dövpräst i Göteborg (27/3 1921-25/6 2010).

Ekonomisk hjälp fick återbetalas

Förvärvande av alla fastigheter fick man ekonomisk hjälp via Allmänna Arvsfonden. När fastigheterna såldes fick man återbetala till Allmänna Arvsfonden. Stipendier för att bekosta barnens plats (de som var fattiga och inte hade råd att betala avgiften på förskolan) fick man hjälp från den nedlagda dövskolan, Nya Varvet i Göteborg via Föreningen för förmån för döva barn, ungdom och äldre inom fjärde distrikt (Carnegies fond).

Vill dokumentera

Jag önskar få alla möjligheter att bjuda in forna elever som har gått på Mossebergskolan, Växelmyntsgatan och ”Snäckan” (även en kort tid på Sahlgrenska sjukhuset) till diskussion och dokumentera över vad som var bra eller inte bra under dessa tider. Det fanns inte längre sådana ”eldsjälar” som Annie och Alma.

Lappcentralen blev Samhall

Annie Kock hade också hjälpt till att starta möjligheter till försörjning för döva män och kvinnor. Det blev ”Lappcentralen” i många år och sedan (troligen 1980) tog samhället över och det blev ”Samhall”. När ”Samhall” hade firat 100 år, lades den ner 2009.

Var mycket flitig

Alma var trogen Göteborgs dövas förening fram till sin död. Hon tog initiativ till att starta dövas pensionärsförening (1969). Hon var mycket flitig som föreståndare på Riis Herrgård i Värmland, och höll flera föreläsningar både på dövas förening och på Riis. Hon var ofta anlitad som teckenspråkstolk, ställde upp som lärare i teckenspråk på Västanviks Folkhögskola då och då. Hon var också med i arbetsgruppen för att starta en ordbok för döva (1945).

Tiden vid Västra Skansgatan 1 B, 1912-1970, får många döva vuxna att minnas med stor glädje. Varför?