Texten är skriven av Roland Ask och publicerades ursprungligen i tidskriften ”Dövas Rötter”, nummer 23, årgång 16, år 2010.
FOTO: OKÄND
Fröken Elisabeth Danielsson föddes den 9 november 1861 och avled den 1 maj 1942, nästan 81 år gammal.
En bouppteckning efter henne förklarade att hon, i enlighet med sitt testamente, ville att all kvarlåtenskap skulle fördelas enligt följande:
- Kontanter och lösöret till 2 kuskar, pigor och släkterna samt porträtt av prostinna Ivarsson med förgylld ram på Riis och porträtt i fotografier runda förgyllda ramar av fru Anna-Lisa Löwenhielm och flera andra tavlor delades. En del av lösöret bortauktionerades i Stockholm, kulturhistorien i Karlstad och en del behölls på Riis herrgård.
- Tills sist bestämde Elisabeth Danielsson att beträffande hennes lösöre och fastighet skulle gå till Kvinnliga Dövstumma, enligt de bestämmelser av Svenska Kyrkans Diakonis styrelse och skulle utgöra en förvaltning av stiftelse benämnd ”Fröken Danielsson” till förmån för dövstummas vård.
Enligt bestämmelser:
- Bilda stiftelsens styrelse av Svenska Kyrkans Diakonis styrelse.
- I förvaltning av medlens användning ska tjänstgörande dövstumpräst deltaga.
- Kapital, som inte får minskas.
- Tillgänglig årsavkastning ska användas till att främja den kyrkliga och sociala verksamheten till de dövstummas vård och bästa.
- Avkastning ska i första hand komma verksamheten till godo i Svealand, diakonis styrelsen likväl obetaget att, därest särskilda skäl föreligger låta landet i dess helhet åtnjuta stöd och detsamma.
Bodde i Stockholm
Den 10 maj 1938, när hon upprättade sitt testamente, bodde hon i Stockholm i sin lägenhet vid Nybrogatan 46.
Hittade annat testamente
Ett team bestående av dövtolken Hugo Larsson, Roland Ask och Hans Smedberg i Örebro hade en utredning om fröken Danielssons testamente under tiden kring år 1980.
Samtidigt hittade teamet ett annat testamente från godsägare Folke Andersson, född 16 juli 1901 och avliden 19 mars 1975. Han var bosatt i Säffle och såsom dödsbodelägare efterlämnade Allmänna Arvsfonden och universella testamentstagare var de Dövas semesterhem Riis Herrgård och sorterades under Kyrkliga nämnden för Döva och Hörselskadade. Kapitalet var på 358 294 kronor.
Herrgården såldes
Herrgården med 3.5 hektar såldes av Svenska Dövkyrkliga nämnden år 1975 för 275 000 kronor och satte in medel i Fröken Danielssons fond för att snart inköpa en fastighet i Dalarö som skulle användas av de döva för rekreation ca fyra veckor per år.
Den resterande delen av året uthyrdes denna fastighet till andra.
Inte handikappvänlig
1987 beslutade kammarkollegiet om permutation av vissa fonder. Permutationen avsåg endast förändring av förvaltning av fonderna från Svenska Kyrkans Centralråd till Svenska Kyrkans diakon nämnden.
I Dalarö disponerades fastigheten ytterligare två år och sedan såldes Dalarö på grund av att döva inte hade intresse av att deltaga i fyra rekreationsveckor samt också beroende på att fastigheten inte var handikappvänlig.
