Texten är skriven av Tomas Hedberg och publicerades ursprungligen i tidskriften ”Dövas Rötter”, nummer 21, årgång 14, år 2008.
I samband med Kalmar Läns Dövas Förenings årliga aktivitetskurs tog de kontakt med mig och frågade om jag kunde tänka mig hålla ett föredrag om något ämne inom dövas historia i Småland. Efter betänketid bestämde jag mig att ta ett flyg till Kalmar i maj 2007. På flygplatsen mötte jag två döva medlemmar: Leif Svensson och Ingegerd Lennqvist.
Efteråt åkte vi till kursgården i Guntorps herrgård nära Borgholm på Öland. Som bekant fanns det en distriktsskola i Småland, s k ”Andra distriktets dövstumskola” i Växjö. Dövskolan var förlagd i Växjö år 1896-1938.
Före år 1896 fanns det två små dövskolor i Småland, men de var i privat karaktär då. Den ena skolan låg i Fredriksholm, senare i Rephult, vilket redan har nämnts i SDHS-tidning nr 17, 2004.
Den andra dövskolan låg i Hjorted nära Västervik.
Intressanta saker att berätta
Eftersom jag var på Kalmar Läns Dövas Förenings uppdrag att föreläsa om dövas historia i Småland, ansåg jag att det fanns anledning att berätta om just Institutet för dövstumma i Hjorted. Hjorted ligger ju i deras område.
Även om jag visste att det fanns en dövskola i Hjorted en tid, visste jag inte varför dövskolan låg just i Hjorted, eftersom Hjorted är ju ett litet samhälle.
Men när jag tagit reda på och läst historiken om Institutet för dövstumma genom ”Matrikel över Svenska Dövstumskolan 1809-1918” av Oskar Ahlner, tycker jag att det finns intressanta saker att berätta här.
Med anledning av detta vill jag berätta hur Institutet för dövstumma har kommit till stånd.
Jonas Peter Nilsson
Eftersom det fanns en döv gosse i skolåldern i Hjorteds församling, tog dåvarande kyrkoherden i denna församling Jakob Östberg initiativet att bereda honom år 1856 en plats för undervisning vid Allmänna institutet på Manilla, som då ännu var landets enda <lövskola, tack vare inkomster från några missionsvänner genom ett s k missionsfält.
Men gossen kunde inte tas emot vid institutet på Manilla på grund av bristande utrymme. Det finns inga uppgifter om gossen i boken ”Svenska dövstumskolor”.
Efter mina egna forskningar hittade jag honom genom korrespondenser mellan Manillaskolan och kyrkoherden Jakob Östberg. Dessa korrespondenser finns bevarade i Manillaskolans arkiv i Stockholms stadsarkiv.
Gossens namn var Jonas Peter Nilsson född 6 augusti 1840 i Hjorted, son till inhyseshjonet Jonas Nilsson och hans hustru Johanna Lovisa Persdotter i Backstugan Lilla Granhult under pastorsbostället Nynäs.
Däremot vet man inte om hans livsöden. Det krävs nog extra släktforskningsarbete.
Institutet invigdes 1864
År 1858 väckte Kyrkoherden Östberg intresse att upprätta en mindre anstalt för döva genom detta missionsfält. Förslaget möttes det livligaste deltagande och uppmuntran från missionsvännernas sida.
Ett upprop utfärdades strax därefter till allmänheten att bringa planen till förverkligandet genom tecknande av aktier på 10 kronor. Den 3 oktober 1858 hölls ett sammanträde och beslöts om att institutet skulle upprättas och stadgar antogs. Fram till i juni 1860 tecknades redan inte mer än 13 000 kronor samt omkring 3 tunnland av missionsfältet.
Våren 1861 uppfördes en avsedd byggnad för 30 internatelever. Efter några år stod byggnaden fullt färdig jämte nödiga uthus. Detta medförde en kostnad av omkring 30 000 kronor.
Till föreståndare för anstalten antogs läraren vid Manilla, löjtnant Carl August Klingspor.
Institutet invigdes den 5 och 6 juli 1864 vid Småländska missionsföreningarnas centralmöte och öppnades den 1 september samma år. Under årets lopp växte elevantalet till 29.
Föreståndare
Carl August Klingspor var föreståndare år 1864-1873. Efter honom blev kyrkoherde Johan Östberg föreståndare 1874-1886. Dennes efterträdare blev G. A. Lundin 1886-1893. Institutets sista föreståndare var K. W. A. Nyberg 1897-1906.
Till skolstyrelsens ordförande utsågs kyrkoherden Jakob Östberg år 1864-1885. Hans son Johan Östberg utsågs också som ordförande år 1888-1896.
Institutet kallades för Bethanien och enligt stadgarna skulle Institutet vara ”ett fritt kärleksverk, icke grundat på någon samlad penningfond utan på hopp och förtröstan till Gud”.
Under de första åren kom frivilliga gåvor från alla delar av landet, bl a änkedrottning Josefina som skänkt 8 275 kronor samt 1 000 kronor av rikets ständer. Intill den 1 juli 1869 mottog Institutet penninggåvor till ett sammanlagt belopp av 45 422 kronor.
Fick understöd och statsanslag
Efter hand tillkom även inkomster såsom årsavgift från målsman eller kommun för elev. Årsavgiften var bestämd till 200 kronor för undervisning, uppehälle och kläder.
Vidare fick Institutet understöd från landstingen i Kalmar, Jönköpings och Östergötlands län jämte statsanslag på 100 kronor per elev. Statsanslaget avsågs för obemedlade elever motsvarande avdrag på årsavgiften.
Dessutom upptogs en årlig kollekt i alla kyrkor inom Linköpings, Växjö och Kalmar stift för Institutets räkning from år 1869.
Många överåriga
Eleverna kom från olika ställen runt om landet, särskilt från Småland och Östergötland, men även från andra längre bort belägna landskap såsom Västergötland, Värmland, Södermanland m.fl.
Elevantalet utgjorde årligen omkring 30. Under perioden år 1864-1895 var totalt 215 elever inskrivna. Av de 215 eleverna kom 72 från Östergötland samt 126 från Småland, därav 96 tillhör Kalmar län, 27 Jönköpings län samt 3 Kronobergs län. Av de 215 eleverna blev 198 konfirmerade.
Särskilt den första tiden var de flesta eleverna vid inträdet överåriga, många över 20 år, några över 30 år. Lärotiden till en början endast 3-4 årig, utsträcktes senare till 6-7 år.
Undervisningstiden var 40 veckor per år. Vid institutet fanns en tallinje hela tiden tillika en teckenlinje med undantag av läsåret 1888/1889 samt en skrivlinje åren 1868-1874 och 1888-1895. Eleverna åtnjöt undervisning i teoretiska ämnen 5 timmar dagligen.
Dessutom erhöll de manliga eleverna utbildning i något av yrken snickeri, skomakeri, skrädderi, korgmakeri eller bokbinderi samt i trädgårdsskötsel, de kvinnliga eleverna i sömnad, stickning o.d. De hade också gymnastik tre gånger i veckan.
Andaktsövningar hölls en halvtimme på sön- och helgdagar.
Fick fortsätta sin verksamhet
Sedan dövundervisningen i hela landet blivit ordnad genom lag år 1889 medförde flera genomgripande förändringar för institutet.
Förhoppningarna om att få institutet inpassat i den nya organisationen var inte uppfyllda, så att styrelsen var tvungen att upplåta nästan hela huvudbyggnaden med uthus och gårdsplan till Andra distriktets nya skolstyrelse mot en årlig hyresersättning på 500 kronor under 5 års period fr.o.m. 1 september 1891.
Under tiden bodde Institutets egna elever i en mindre lägenhet dels vid institutet och dels i den närbelägna prästgården. Där intog de måltider och erhöll undervisning.
Sedan de sista av institutets egna elever utskrivits våren 1895 efter fullbordad skolgång fick institutet fortsätta med sin verksamhet med vård och uppfostran åt sinnesslöa döva barn för att inte tvingas helt avbryta sin verksamhet läsåret 1895/1896.
Dessa barn som hade varit inskrivna i distriktskola, men som p.g.a. obildbarhet blev utskrivna därifrån, hamnade på institutet istället.
Institutet skulle ombildas
När riksdagen år 1896 beviljade fullt statsanslag åt bildbara sinnesslöa döva, ombildades institutet samma år till skola för sådana vanlottade.
Den nya verksamheten fortgick fram till år 1911. Under denna tid mottog totalt 49 elever, de flesta från andra och fjärde, men några även från tredje och femte distrikten. Teckenmetoden användes i förening med skrift i lektionerna.
På grund av ekonomiska skäl kunde Institutet inte fortsätta driva sin verksamhet. Godsägaren Albert Pålson donerade 50 000 kronor till institutet på ett villkor att institutet skulle ombildas till ett hem för obotligt sjuka inom Kalmar läns norra landstingsområde. Det förvandlades alltså år 1911.
Därmed försvinner Bethanien ur dövas historia. Efter upphörandet av institutet uppgick donationerna till ett sammanlagt belopp av 35 100 kronor. Pengarna skulle disponeras till förmån för döva och skulle fördelas mellan andra och fjärde distrikten.
Jämnades med marken
Enligt uppgift jämnades byggnaden och uthus med marken år 1966. Platsen ersattes av Hjorteds sjukhem – Nynäsgården. Den ligger mitt i samhället och ligger ungefär intill kyrkan.
Denna uppgift fick jag från Hjorteds hembygdsförening.
Källor:
- Matrikel över Svenska Dövstumskolan 1809-1918 av Oskar Ahlner.
