Texten är skriven av Tomas Hedberg, översatt och bearbetad med en del tillägg från Douglas Bahls föreläsningspapper) och publicerades ursprungligen i tidskriften ”Dövas Rötter”, nummer 20, årgång 13, år 2007.
FOTO: GALLAUDET UNIVERSITY
Här i Sverige är Olof Hanson ganska okänd bland döva. Några av oss svenskar hade lyssnat på Douglas Bahls fascinerande föredrag om Olof Hansons liv på den internationella dövhistoriska konferensen samt under DeafWay. Därför beslöt SDHS att inbjuda honom hit på vårt traditionella dövhistoriska seminarium. Det var glädjande att ha lyckats få honom att komma till Stockholm.
Douglas Bahl är själv lärare i amerikanskt teckenspråk för blivande tolkar i Minnesota och är även dövlärare på Minnesota dövskola. Hans specialintresse är att forska om Olof Hansons liv och arkitektur. Själv kommer hans släkt från Skandinavien och Tyskland.
Den förste döve arkitekten
Olof Hanson var säkert den förste döve amerikanske arkitekten. Han var född den 10 september 1862 i en välmående svensk jordägande familj i Fjälkinge församling i Skåne. Hans föräldrar, Hans Larsson och Nilla, hade åtta-tio tjänare som arbetade på deras bondgård. Hans far var också kyrkvärd.
Som pojke var Olof ute och lekte med snöbollar under vintern. När han en dag gick hem från skolan, möttes han av en bitter kall snöstorm. Han mindes tydligt hur han skulle springa från ett hus till ett annat hus och stanna där för skydd innan han gick vidare till nästa hus. När hans öron ändå blev förfrusna, försökte Olof tina upp sina öron vid ugnen utan att tala om det för sina föräldrar. Några dagar senare blev han döv på högra örat, men han kunde fortfarande höra med vänstra örat.
Försenade flyttplaner till Amerika
I början av 1870-talet köpte Olofs far ett stycke åkerjord nära Willmar i Minnesota i USA. Familjens planer att flytta till Amerika blev försenade på grund av hans fars oväntade död år 1874.
Tillsammans med modern Nilla, brodern Hans och systern Olga kom Olof fram till Minnesota våren 1875. I några veckor stannade de hos Olofs kusin Hans Mattsson i Vasa, en av de äldsta svenska kolonierna i Minnesota. Efter några veckor fortsatte de till en bondgård i Willmar, några kilometer från Vasa. Fastän han hade gått i folkskolan när han bodde i Sverige, tillbringade han tiden på bondgården i Willmar utan skolgång.
Gick inte att bota hörseln
Några månader senare blev Olof döv på vänstra örat. Efter ett par misslyckanden kunde läkaren inte bota hans hörsel. En dag meddelade en vän till familjen direktör Jonathan Noyes på Minnesota State Academy for the Deaf (MSAD) i Saint Paul, Minnesota, om Olofs hälsotillstånd. Så Noyes kom i kontakt med familjen Hanson så att Olof kunde gå i skolan där vid 15 års ålder.
Behärskade engelska och ASL
Efter några års studier behärskade han engelska och kunde kommunicera på amerikanskt teckenspråk, ASL. Han avslutade sin skolgång i dövskolan 1881 och skrev in sig på Gallaudet College samma år. Förutom svenska och engelska behärskade han även latin, tyska och franska. Han var en framgångsrik debattör och vältalare under påverkan av Arthur D. Bryant och visade stort intresse för yrken som målare och ritare.
Framgångsrika studiekamrater
Olof studerade tillsammans med Thomas Marr. Marr blev sedan en framgångsrik arkitekt i Nashville, Tennessee. Under Olofs sista två studieår hade han en rumskamrat, Cadwallader Washburn från Minnesota, som sedan blev en känd etsare.
Satsade på karriär som arkitekt
Olof satsade på sin karriär som arkitekt efter att ha träffat en arkitekt i Washington, DC. Efter att ha tagit examen på Gallaudet College år 1886 återvände han till Minnesota. Genom hjälp från senator Washburn, Cadwalladers far, skaffade han sig ett arbete för Minneapolis-arkitekten Hodgson. Han flyttade med denna arkitekt till Omaha, Nebraska, där han stannade till 1889. År 1889 lämnade han in sin ansökan för master examen på Gallaudet College. Där tog han examen som Master of Arts.
Reste runt i Europa
Åren 1889-1890 reste han runt i Europa och besökte städerna Edinburgh, London, Milano, Rom, Florens och Köpenhamn, samt också sitt födelsehem i Fjälkinge. Genom studier och resor fullbordade han ett antal skisser. Han utvecklade sin uppskattning för grekisk arkitektur och besökte också några dövskolor i Europa och antecknade noggrant om dessa skolbyggnaders arkitektur.
Tidig ”handikappanpassning”
Efter återkomsten till USA i juli 1890 fortsatte Olof med sin arkitektoniska verksamhet i Philadelphia, där han anställdes av Wilson Bros. & Company för att arbeta i den nya dövskolans byggnader. Hans iakttagelser på arbetet i Philadelphia blev ett artikelämne: ”Some Hints on the Construction of Schools Buildings” i tidskriften ”American Annats of the Deaf’ år 1890. Han konstaterade att det i konstruktion för kapell och andra skolbyggnader inte skulle finnas några fönster bakom talare eller bakom den platsen där läraren stod.
Det berodde på att talarens ansikte skulle bli mörkt i kontrast till ljusskenet, vilket kunde hindra några elever att följa föreläsningen. En av några andra observationer var att det inte skulle finnas några kolonner som kunde hindra sikten.
Första egenritade byggnaden
Kort före projektets avslutning återvände Olof till Minnesota för att fortsätta sitt arkitekturarbete. En av hans
första planer under denna tid var ritningar för North Dakota School for the Deaf i Devils Lake. Ritningarna var klara år 1891. North Dakota School for the Deaf var alltså Olofs första egenritade institutionsbyggnad. Den byggdes år 1894. Tyvärr revs den år 1976.
Blev lärare och gifte sig
Minnesota State Academy for the Deaf (MSAD) beslöt att bygga ett nytt elevhem för pojkar år 1892. Föreståndaren Jonathan Noyes försökte övertala styrelsen att tilldela ett arbete till Olof eftersom han var en
före detta elev i skolan, men styrelsen hade en annan åsikt och avslog att ge honom arbetet. Under den allmänna ekonomiska nedgången år 1893 blev hans arkitekturarbete begränsat. Olof accepterade att bli lärare på MSAD istället. Under några lärarår bekantade han sig med Agatha Tiegel, en nyligen högskoleexaminerad från Gallaudet College. Senare gifte han sig med henne den 3 juli 1899.
Kendaff grundskola i nuvarande Gallaudets universitetsområde
i Washington. FOTO: GALLAUDET UNIVERSITY.
Ritade Dawes House på Gallaudet
Efter den ekonomiska uppgången började Olof erbjuda sig frivilligt att göra några större arkitekturarbeten. Några personer uppmärksammade Olofs skicklighet, så att Dr. Edward M. Gallaudet, rektor på Gallaudet College, bad honom att göra några ritningar för ett elevhem för pojkar, numera en känd bevarad byggnad benämnd Dawes House på Kendall Green i nuvarande Gallaudets universitetsområde i Washington, D. C. Byggnaden blev uppförd år 1895 och tillägnades senator Henry L. Dawes från Massachusetts. Under de sista årtiondena av 1900-talet användes byggnaden som ett handledningscenter för Gallaudets studenter och också som ett kontor för tolkutbildningsprogram.
Startade egen arkitektfirma
Detta ledde honom till att lämna sitt läraryrke och han startade en egen arkitektfirma år 1895 i Fairbault, Minnesota. Under sina sju år som arkitekt i Fairbault ritade Olof Hanson 24 bostäder, 18 varuhus och hotell, tio skolbyggnader och två kyrkor, bl. a. Vang Lutheran Church byggd 1896 för norska invandrare och Charles Thompson House uppförd 1898.
Ny firma och flytt till Seattle
År 1901 bildade Olof Hanson en ny firma tillsammans med en hörande arkitekt Frank Thayer och de flyttade till Monkato, Minnesota. De lyckades få olika rituppdrag såsom en domstolsbyggnad och ett fängelse i Juneau, Alaska. Dessa uppdrag ledde till att deras firma flyttade till Seattle år 1902.
Men snart blev Frank Thayer sjuk och han beslöt att lämna firman medan man höll på att uppföra Juneaus domstolsbyggnad. Olof Hanson började arbeta självständigt igen i sin nya omgivning. Enligt Olof själv ritade han 24 bostäder, åtta skolor och tio affärer, bl. a. ett elevhem för flickor i dövskolan i staten Washington.
Ritade ett historiskt kulturmärke
Under första världskriget gick det inte bra för hans firma och Olof Hanson blev tvungen att söka ett annat arbete. Han fick ett jobb som ritare i St. Paul, Minnesota och i Omaha, Nebraska. Under 1916 i St. Paul avslutade han sitt ritningsarbete för Charles Thompson Memorial Hall. Denna byggnad uppfördes år 1916 som det första sociala dövföreningshuset i USA. Byggnaden utnämndes år 1995 till ett historiskt kulturmärke i St. Paul.
Utbildades till präst
Efter att ha återvänt till Seattle år 1918 fick han anställning som ritare på Washingtons universitet. Medan han fortsatte med sitt arkitekturarbete på universitet fram till sin död år 1933, började han också arbeta med andliga frågor för döva. Efter tre års prästutbildning vigdes han som diakon. Han befordrades till präst inom episkopalkyrkan. Han blev en av 28 döva präster inom Episkopalkyrkan i USA. På grund av ekonomiska besparingar inom kyrkan blev Olof Hanson tvungen att fortsätta med sitt arkitektoniska arbete på universitetet och höll gudstjänster utan betalning på lediga tider. Som präst reste han i ett stort område i nordvästra USA och besökte städerna där som Seattle, Tacoma, Portland och Vancouver m.m.
Förespråkare för dövas rättigheter
Olof var en stark och stor förespråkare för dövas rättigheter under hela sitt liv och var med på dövkongresser på både lokal och nationell nivå. Under sin tid i Minnesota var han en aktiv medlem i Minnesotas dövas förening och valdes som sekreterare år 1885. Senare blev han ordförande år 1896. På dövlärarkongressen i juli 1893 lämnade han sin motion om att avskaffa ordet” asylum (översatt till dårhus på svenska) i samband med dövskolor och fick ett enhälligt stöd.
Skrev brev till Theodore Roosevelt
Olof Hanson var styrelseledamot i National Association of the Deaf (NAD) och blev även ordförande i densamma åren 1910-1914. Ungefär vid denna tid fick han reda på att Civilförvaltningens kommitté hade inrättat bestämmelser om att inga döva personer skulle få tillåtelse att ta examen för statliga tjänster.
Han ansåg att detta var orättvist och skrev ett personligt brev till president Theodore Roosevelt med en begäran om att Civilförvaltningen skulle ta bort denna diskriminering mot döva personer. Det var en viktig faktor i sådana undersökningar inom NAD.
Blev hedersdoktor
Olof blev en erkänd ledare bland döva under sitt liv och tog emot en hedersdoktorsexamen från Gallaudet College år 1914. Han avled i Seattle den 7 september 1933.
