Texten är skriven av Tomas Hedberg och publicerades ursprungligen i tidskriften ”Dövas Rötter”, nummer 20, årgång 13, år 2007.
Sveriges Dövundervisning 1889
Som bekant ordnades Sveriges dövundervisning först den 31 maj 1889 genom en ny lag. Samtidigt infördes lagen om obligatorisk dövundervisning år 1889. I samband med denna lagstiftning delades landet in i sju dövskoldistrikt. De sju dövskolorna lades under landstingets regi. Före år 1889 hade man ännu flera små dövskolor. De flesta av dem var ägda eller drevs av enskilda personer/organisationer. Dessa små dövskolor lades alltså ner när dövundervisningen blev ordnad år 1889.
Tre statliga läroanstalter för överåriga döva
Det är inte så många som vet att det fanns tre statliga läroanstalter för överåriga döva. Enligt beslut från Riksdagen år 1877 skulle tre statliga läroanstalter förläggas i Sverige under de följande åren, för att avhjälpa ett missförhållande. Då hade Manillaskolan tagit emot alltför många överåriga elever från hela landet. En uppskattning av Kungl. Maj:t 1877 visade att det fanns omkring 1500 döva i åldern 15-30 år i hela landet. Åldersvillkoret sänktes senare så att även elever mellan 12-14 år antogs vid skolan. Cirka 600 av dem hade, enligt uppskattningen, inte fått någon form av undervisning. Detta problem var särskilt påtagligt i Götaland.
Tilltalande stadsmiljö
Naturligtvis blev Vadstena ett lämpligt val, dels beroende på sitt centrala läge och dels på den tilltalande stadsmiljön för sådan här undervisning. Vadstena blev den första läroanstalten år 1877. Följande år inrättades läroanstalten i Skara (1879-1899) respektive i Bollnäs (1880-1906). Vadstena lämpade sig som upptagningsort för döva huvudsakligen inom Östergötlands, Jönköpings, Hallands, Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län.
En tredje årskurs
Huvuduppgiften för skolan var att bereda eleverna för konfirmation och nattvard genom två års praktisk och teoretisk undervisning. Men år 1880 inrättades också en tredje årskurs för eleverna i åldern 20-30 år, som inte ansågs ha kunskaper, att de kunde genomgå konfirmation. Året därefter tillkom en fjärde årskurs för elever med samma bakgrund.
Skolstyrelsens primära uppgifter
Staten utsåg vidare en skolstyrelse, vars primära uppgifter var att tillsätta föreståndare, lärare och lärarinnor, fastställa läse- och arbetsordning samt att avge en verksamhetsberättelse om anstaltens verksamhet under det gångna året till utbildningsdepartementet. Skolstyrelsen hade också till uppgift att anta elever vid skolan och att avgöra vilka av dessa som var berättigade till landstingsanslag.
Som ordförande i styrelsen utsågs biskopen i Linköpings stift, teol. dr. Ebbe Gustav Bring (född 1814). Staten utsåg vidare som ledamöter i styrelsen: handlanden Johan Gottfrid Stenberg från Vadstena och fil. dr. Carl Johan Dehlin.
Externatform
En av styrelsens första uppdrag var att anskaffa en lokal som var lämplig för ändamålet. Staten hade föreslagit internat som den lämpligaste skolformen, men det visade sig vara svårt att hitta en lokal. Därför beslöt styrelsen att man tills vidare skulle använda sig av externat. Eleverna skulle alltså inackorderas i fosterhem i staden i stället. Denna form fortgick fram till skolans nedläggning.
Fattighuset som lämplig skollokal
Styrelsen ansåg att stadens fattighus, beläget vid Sjögatan 19 (numera 13) – Krabbegatan var lämpligt som skollokal. Huset var uppfört år 1862 och var ett av stadens förnämsta. Byggnaden hade tre våningar varav den understa användes som ”fattighus-arbetsinrättning”. Anläggningen fick goda vitsord och ansågs vara ”… en av länets prydligaste inrättningar”.
Där placerades inte bara åldringar utan också andra människor som av någon anledning inte kunde klara sig själva. ”Läroanstalten för överåriga dövstumma” använde fem rum på andra våningen samt ett vindsrum på vänstra gaveln. Dessutom nyttjade skolan en vedbod och ett avträdeshus som låg på gården mellan fattighuset och Vätterstranden.
Föreståndartjänst utannonserades
En annan viktig uppgift för styrelsen var att utse en föreståndare för anstalten. Hans huvudsakliga uppgifter skulle vara att: upprätta förslag till läse- och arbetsordning; föra matrikel över anstaltens elever, föra protokoll vid skolstyrelsens sammanträden, ha tillsyn över eleverna i fosterhem samt undervisa eleverna som skolans förste lärare. Föreståndartjänsten utannonserades i Post och Inrikes Tidningar. Vid ansökningstidens utgång den 24 februari 1878 hade fyra personer ansökt tjänsten.
Styrelsen beslöt utse läraren Erik August Zotterman från Manillaskolan som föreståndare samt förste lärare. Han var född år 1844. Han blev den person som gav Vadstena Dövstumskola särskild prägel och tog också initiativ till alla genomgripande reformer under skolans historia. Efter bara fyra års vistelse blev han ordförande i drätselkammare och stadsfullmäktige. År 1891 lanserades han av arbetarföreningen som ledamot av Riksdagens andra kammare. Förutom föreståndaren utsågs fröken Elisabeth Anrep från Dövskolan i Härnösand som första lärarinna.
Antagningskrav
I god tid före skolans öppnande utskickades ett prospekt angående skolans antagningsvillkor till kommuner. För att kunna bli antagen krävdes att den döve var i åldern 15-30 år, att eleverna var ”välartade och tills in sedlighet ofördärvade”, att de hade fallenhet för något visst yrke eller handarbete samt att de vid antagningen kunde medföra ”försvarlig beklädnad med nödigt ombyte av linne och strumpor, 4 näsdukar, 2 par skodon, en huvudbonad samt ett ombyte av övriga gångkläder”.
Ansökningen skickades till styrelsen tillsammans med prästbetyg med elevens namn, födelseort och -datum, adress, föräldrars namn och yrke samt läkarintyg, som visade att eleven var vid god hälsa.
Lärartjänster inrättades
Det började med 30 elever under det första läsåret. Därefter ökade elevantalet till 60 elever vid det andra läsårsskiftet. Samtidigt inrättades två lärartjänster som andra lärarinna och andre lärare. Hildegard Pettersson var den enda sökande till tjänsten som andra lärarinna. Hon fick den också. Hon hade varit lärarinna i tretton år vid dövstumsinstitutet i Karlskrona. Till tjänsten som andre lärare inkom 4 ansökningar. Av dem ansågs Per Aron Borg, född år 1852, vara den mest meriterade, varvid han anställdes. Han var sonson till grundaren Per Aron Borg den äldre på Manillaskolan.
Inrättade ett gemensamt hem
Eftersom fröken Elisabeth Anrep utnämndes till första lärarinna vid Skaraanstalten, blev hennes efterträdare Emma Thim från Tysta skolan i Stockholm. Man bör nämna henne närmare. Hon föddes i Stockholm år 1848 och redan tidigt blev hon intresserad av dövundervisning. Hon ansågs vara bäst som lärarinna under skolans period. Med skolans tillåtelse inrättade hon ett gemensamt hem för skolans flickor hemma hos sig. Hon menade att hon skulle få en bättre kontakt med sina elever.
Vidare tyckte hon att fosterföräldrarna inte förstod döva elever. Det skulle bli bättre för eleverna att bryta sin isolering när de umgicks och kommunicerade med varandra. Under sådana förutsättningar kunde de hjälpa varandra med till exempel hemläxorna. Emma Thim drabbades av en sjukdom år 1892. Hon tvingades därför att arbeta på halvtid under åren fram till skolans nedläggning år 1902.
Konfirmation och undervisning
Konfirmationen hölls oftast i Vadstena klosterkyrka och skedde två-tre dagar före skolans avslutning. Konfirmationsakten leddes av en präst och översattes till teckenspråket för konfirmanderna av föreståndaren eller andre läraren. Undervisningsschemat såg ut så här: Undervisningen började redan klockan 7 på morgonen och fortsatte därefter fram till klockan 9. Då hade eleverna lunchrast under 1 ½ timme. Därefter startade undervisningen med gymnastik i en halvtimme, som följdes av teoretiska studier fram till klockan 14. Den praktiska undervisningen bedrevs på eftermiddagarna från klockan 15 till 18.
Undervisningen i ämnet gymnastik var uppdelad så att pojkarna hade gymnastik tis-, tors- och fredagarna medan flickorna gymnasterades på måndagar och onsdagar. Gymnastikundervisningen skedde först på en särskild upprättad plan på skolgården, men förlades sedan till Allmänna läroverkets gymnastiksal.
Samma föreståndare i alla år
Under den tid skolan var verksam var Erik August Zotterman föreståndare i alla år. Dessutom hade man två dövlärare: Per Aron Borg 1879-1891 och Lars Henrik Zotterman 1892-1898.
Totalt sex dövlärarinnor anställdes under anstaltens tid:
- Elisabeth Anrep 1878
- Emma Thim 1879-1902
- Hilda Pettersson 1879-1882
- Emma Häckner 1882-1896
- Sophie-Louise Brulin 1897-1898
- Ellen Franke (döv) 1898-1901
Undervisningen upphörde 1902
Som redan tidigare nämnts i den här artikeln var läroanstalten för överåriga i Vadstena en provisorisk skola som skulle tillgodose behovet av dövundervisning huvudsakligen inom Götaland. Efter hand minskade antalet döva elever. År 1902 upphörde undervisningen vid Vadstena dövskola. Föreståndaren var emellertid en stark förkämpare för skolans framtid och skickade en skrivelse till staten år 1894 där han framförde att Vadstena var en lämplig ort för en dövskola, dels beroende på sitt centrala läge, men också dels inackorderingarnas låga kostnader. Dessa argument verkade dock inte vara tillräckliga för att påverka statens ställning gentemot skolans framtid.
Största gruppen från Östergötland
Då skolan upphörde hade totalt 323 elever inskrivits vid skolan. Av de 323 eleverna genomgick 32 aldrig skolan. Under skolans tid avled fem av skolans antagna elever. Av de inskrivna eleverna var 62,5% pojkar och 37,5% flickor. Den största gruppen kom naturligtvis från Östergötland. Övriga grupper var från Kalmar, Jönköpings, Hallands, Södermanlands, Kronobergs, Gotlands, Kristianstads och Blekinge län. Dessutom förekom, i mindre utsträckning, att några elever var från Malmöhus, Värmlands, Örebro, Stockholms, Uppsala och Jämtlands län etc.
Finns i Vadstena landsarkiv
Vid skolans nedläggning överlämnades två tavlor i stort format över handalfabetet till Vadstena landsarkiv. Alla handlingar såsom skolans styrelseprotokoll, betygskataloger och elevmatriklar finns också förvarade där. Skolans inventarier, t ex bord, stolar och klockor såldes vid offentlig auktion. Anstaltens namnstämpel och sigill samt två tilldelade medaljer vid lantbruksmötet i Vadstena år 1893 överlämnades till Östergötlands Museum. Trots att man från forskarhåll har försökt leta fram kunde de aktuella föremålen dock inte återfinnas på sistnämnda museum.
Under besöket på Landsarkivet visades några intressanta protokollböcker och elevmatriklar från Vadstena dövskola upp. Även andra handlingar från Växjö dövskola, Hjorteds dövskola och Fortsättningsskolan för flickor i Växjö finns bevarade där.
Blev bostäder istället
När dövskolan stängdes efter 24 års verksamhet 1902, inreddes övervåningen till bostäder i stället. Åren 1930-1931 byggdes den forna skolan om till stads- och badhus. Senare inrymdes även stadens bibliotek där. Vid årsskiftet 1991/1992 stod huset redo att ta emot boende i nio trivsamma lägenheter av varierande storlek: från en ovanlig 1:a till en stor 5:a. Flertalet lägenheter har en storslagen utsikt över Vättern.
Källor:
- Matrikel över Svenska Dövstumskolan 1809-1918 av Oskar Ahlner
- Vadstena dövstumskola 1879 – 1902, specialarbete av Krister Johansson, 1970
- Boplats Vadstena 1991 – Gamla Stadshuset, broschyr 1991
