Texten är skriven av Tomas Hedberg och publicerades ursprungligen i tidskriften ”Dövas Rötter”, nummer 20, årgång 13, år 2007.
Gatunamnet är numera ändrat till Nygatan. FOTO: TOMAS HEDBERG
I samband med SDHS:s årliga dövhistoriska seminarium, beslutades att seminariet skulle vara förlagt i Linköping och Vadstena i år. Det var också bestämt att Per-Thomas Örlegård (PTÖ) och jag skulle åka till Linköping i juni för förberedelse med kursplanering på Valla folkhögskola i Linköping samt söndagens bussutflykt till Vadstena. Jag visste redan att det hade funnits en dövskola i Linköping under en tid, tack vare en bok ”Matrikel över Svenska Dövstumskolan 1809 -1918” av Oskar Ahlner.
”Linköpings dövstumanstalt”
Dövskolans namn var ”Linköpings dövstumanstalt” och, enligt boken, låg dövskolan på Borgmästaregatan 9.
När PTÖ och jag gick dit i sällskap med Bernt Hahn, föreningskonsulent på Östergötlands dövas länsförbund, letade vi efter en fastighet på Borgmästaregatan 9. Men det stämde inte något med gatunumret, tänkte jag först. Som tur fanns det en bild på fastigheten i boken, så Bernt Hahn kände igen byggnaden, eftersom han hade kontakter med en revisionsbyrå i närheten av byggnaden. Han ledsagade oss till en annan plats på Nygatan. Den nuvarande byggnaden ser fortfarande likadan ut som i boken.
Fastigheten är en tvåvåningsbyggnad med en vindvåning med fem fönster i mitt på taket. I dag hyr några firmor i byggnaden. Förr i tiden var gatans namn Borgmästaregatan, men gatunamnet byttes till Nygatan, medan Borgmästaregatan flyttades lite längre bort med två kvarter.
Bildades som en privatskola
Dövskolan bildades som en privatskola av döv läraren Henrik Zotterman på eget initiativ i Linköping den 23 mars 1887. Från starten hade han 5 elever från staden. Med tiden under hösten och fram till nyåret 1888 ökade antalet intagna elever till 16.
Anstalten anordnades som externat och var inrymd i upplåtna lokaler i Missionshuset hyresfritt av Svenska Missionsförbundet. Till en början fanns det inget offentligt anslag. Zotterman stod för elevernas underhåll på egen bekostnad och undervisade dem gratis under första året 1887.
Prominenta personer i styrelsen
På ansökan av föreståndaren Zotterman utsåg Domkapitlet i Linköping den 7 mars 1888 några viktiga prominenta personer till en nybildad styrelse. Den 8 juni 1888 beslöt man att skolans benämning skulle vara ”Linköpings dövstumsanstalt” och att den skulle avses som en talskola för barn i skolåldern för hela Östergötland. Lärotiden var 6-8 år.
Medel till underhåll och hyra
När ansökan om anslag på 1100 kr hos Kungl. Maj:t (Staten) resp. landstingets bidrag på 1000 kr beviljades år 1888 och skulle erhållas årligen, fick skolan hyra en lokal i huset på Borgmästaregatan 9 från och med år 1888 för en årlig summa på 225 kr. Genom statsanslaget och landstingets bidrag användes medel till både elevernas underhåll och hyra för lokalen.
Skolan upphörde
Sedan dövundervisningen i hela landet blivit ordnad genom en ny lag år 1889 beslutade landstinget i anledning av lagen att sända sina döva barn till Manillaskolan istället. Därmed beviljades inte längre anslag för nyintagna elever i anstalten. Men de redan intagna eleverna fick fortsätta kvar och avsluta sin lärokurs. En följd av detta upphörde skolan med sin verksamhet år 1895, då de sista kvarvarande eleverna utskrevs.
Tolv av eleverna erhöll avgångsbetyg och konfirmerades dagen innan i Linköpings domkyrka. Av de övriga fyra hade en flicka dött, en utskrivits såsom obildbar och en övergått till sinnesslöanstalten i Söderköping samt en överflyttats till Manilla för fortsatt undervisning.
Samma föreståndare hela tiden
Under hela perioden var Henrik Zotterman föreståndare. Totalt fyra döv lärarinnor anställdes under anstaltens tid: fru Carolina Zotterman 1889-1892, Fanny Thorborg 1892-1893, Karolina Eriksson 1893-1894 och Elisabeth Lingqvist 1894-1895.
Källor:
- Matrikel över Svenska Dövstumskolan 1809-1918 av Oskar Ahlner.
