Texten är skriven av Helena Olsson och publicerades ursprungligen i tidskriften ”Dövas Rötter”, nummer 19, årgång 12, år 2006.
Regeringen och ståndsriksdagen bestämde 1842 att alla barn skulle gå i skolan. Men man trodde inte att ”blinda, dövstumma och sinneslöa” skulle kunna lära sig något av vanlig undervisning. Dessa grupper räknades inte in i den allmänna skolplikten. Allmän skolplikt för döva infördes först år 1889.
Skolan förr i tiden var sträng och disciplinerad. De minsta barnen gick i ”småskolan” och när de blev större fick de gå i ”storskolan”. Skoltiden var mellan 1–5, 6 eller 7 år. De viktigaste ämnen var räkning, svenska; läsning och välskrivning och katekesen. Ofta skulle eleverna lära sig verser utantill från katekesen (religion).
Disciplin, lydnad och ordning
Läraren hade katederundervisning och skolsalarna hade ofta kaminer som ofta vedeldades vintertid. Undervisningen var disciplinerad och krävde lydnad. När eleverna svarade på lärarens frågor stod man upp bredvid sin bänk och svarade på frågorna.
Betyg i de olika ämnen fick barnen varje år och betyg i ordning och uppförande fanns också och det var viktigt att få bra betyg i dem. Det var noga med att läroböckerna som fanns i bänken låg
Fint och i ordning och att barnen uppförde sig bra, annars var det risk för dåliga betyg.
Aga, syslöjd och träslöjd
Det fanns också en ”skamvrå” i ett hörn i rummet där barnen fick stå med ansiktet mot vägghörnan ifall läraren ansåg att eleven gjort något dumt.
Aga förekom ofta. Det var örfilar och pekpinnen som användes.
Flickorna hade också syslöjd, vilket var viktigt så att man kunde sy och laga sina kläder. Pojkarna hade träslöjd och senare också skomakeri. Detta var nyttigt att lära sig för att kunna få jobb och bra att kunna hemma.
Dagens skola skiljer sig mycket från hur det var förr. Eleverna arbetar i en demokratisk anda med mycket teknisk utrustning.
Aga är numera förbjuden och eleverna har stort utrymme att ge egna uttryck och diskutera i de olika ämnen som skolan idag erbjuder.
Fosterhem
Några elever hade skolan inackorderat i fosterhem dit målsmän eller kommunen betalade 100 kr/år. För andra elever hade målsmän själva ordnat fosterhem. Avgiften var 25 kr/månad. Detta fungerade inte. Då bestämde skolan att inackordering av samtliga elever skulle verkställas av skolan.
En kort tid efter intagningen upptäckte man att det inte fungerade bra i skolarbetet utan att man fick dela eleverna i två grupper, dels på grund av elevernas olika ålder och dels deras olika begåvningar.
Ny lärarinna
Från 1876 års början sökte man en lärarinna som skulle tillsättas med en lön av 600 kr/år jämte ett rum och kök med bränsle så länge hon förblev boende i skollokalen. Men när ingen dövstumlärarinna anmälde sig så ordnade man på nytt en annonsering med tillkännagivande att till platsen kunde antagas en examinerad småskollärarinna. Då anmälde sig sju stycken till platsen.
Under januari månad 1876 fick de som var intresserade av platsen prova och undervisa barnen några lektioner. Den 28 januari 1876 fick mamsell Lydia Charlotta Sandsten, sedermera gift med pastor Schön, platsen för ett år.
Lärare i träslöjd och skomakeri
Vårterminen 1883 ordnades gossarnas slöjdundervisning. Arbetet pågick kl. 16.00-18.00 måndagar, tisdagar, torsdagar och fredagar. Snickaren Sandström antogs som lärare i träslöjd mot ett arvode av 50 öre i timmen.
Som gårdsdräng och lärare i skomakeri anställdes skomakare Johansson likaledes mot 50 öre i timmen. Han fick även fri bostad och ved mot skyldigheten att hålla gatan och gården snygga och rena samt hugga 25 famnar björkved per år.
Elever konfirmerades
Sju av skolans första elever konfirmerades den 10 juni 1882 av komminister Revel. Samtliga avgångsavdelningar fr.o.m. 1883 till 1913 konfirmerades av komministern sedermera kontraktsprosten K.E. Edlund, Örebro. 1914 fick distriktet en egen dövstumpräst.
År 1891 övertogs skolan av femte dövstumskoldistriktet. Tidigare stod skolan under Örebro läns dövstumskola.
Hilding Zommarin (1899-1979) Lärare 1924-1934, föreståndare 1934-1938 och rektor 1938-1965 på dövskolan i Örebro. Han kom från Skåne och hans föräldrar var döva, varför han behärskade teckenspråket mycket bra. Han reste ofta till olika dövföreningar runtom i landet och höll föredrag, och var också mycket aktiv i Dövas Förening i Örebro i många år (bl a som ordförande under 1927).
Medalj för elevarbeten
Under verksamheten som länsanstalt hade skolan mottagit 84 elever, av vilka 7 blev konfirmerade efter 7-årig och 26 efter 8-årig lärokurs. 19 utskrevs av en och annan anledning före utbildningens slut, därav 7 på grund av dödsfall och 32 var kvar i skolan då den övertogs av femte distriktet.
Vid slöjdutställningen i Eskilstuna 1878 fick skolan bronsmedalj för elevarbeten och i Örebro 1883 ett andra pris. Även i Stockholm har skolan vunnit ett pris.
Värmländska institutet för dövstumma på Gumpetan
Värmländska institutet för dövstumma på Gumpetan fanns mellan år 1874 – 1889. Theodor Kaijser, döv, var föreståndare under hela perioden som skolan på Gumpetan fanns även i Karlstad. Skolan låg på en egendom som ägdes av Theodor Kaijsers fader, apotekare L. Kaijser. Fadern hade låtit egendomen gå till skolans fria disposition. Gumpetan låg i Grava socken i Värmland, nära Kils järnvägsstation, ca 1/2 mil därifrån.
Tal- och skrivteckenklass
År 1875 fördelades eleverna i en tal- och skrivteckenklass. Den sistnämnda ändrades emellertid år 1879 till enbart skrivklass.
Läsåret var på 9 månader. Den teoretiska undervisningen pågick 5 timmar om dagen med gymnastik en halv timme varannan dag med gossarna och varannan dag med flickorna. En timmes läxläsning under lärares uppsikt samt andaktsstunder på söndagar och helgdagar. I hantverk och handarbeten övades eleverna 2 timmar om dagen, gossarna i skomakeri och snickeri, flickorna i vävnad, sömnad m.m.
När det var vackert väder ute kunde det hända att man tog ut eleverna från verkstäderna till sysselsättning i trädgården eller vid lantbruket, dock aldrig i ladugården eller stallet. De kvinnliga eleverna fick delta i köksarbetet.
Kvar när Gumpetan flyttade
Vid institutets övergång i distriktets tjänst fick skolan följande personal: Föreståndare Theodor Kaijser (1890 – 1902), läraren S.E. Salomonsson (1890 – 1896) och lärarinnan Augusta Melin (1890 – 1895) stannade kvar vid skolans avdelning på Gumpetan och i Karlstad. Gumpetan flyttade 1891 till Karlstad och vid 1902 års slut drogs den in på grund av det ytterst ringa elevantalet. Hösten 1897 flyttades skolans avdelning på Gumpetan till Karlstad då Kaijser sålt sin egendom.
Från Siv Blomkvists anteckningar:
Undervisningen för dövstumma ordnades enligt lag den 31 maj 1889 i 6 dövstumskoldistrikt, av vilka Örebro och Värmlands län blev det 5:e dövstumskoldistriktet. Sedan 1889 hade Örebro och Värmlands län enats om att tillsammans utgöra ett distrikt och övertog dessa län fr.o.m. 1890 de båda befintliga skolorna Örebroskolan och Gumpetanskolan, varvid det bestämdes att intagningsklassen jämte talavdelningen skulle förläggas till Örebroskolan och skriv- och teckenavdelningen till Gumpetan.
Taleleverna i denna skola skulle dock få skollokalerna i Örebro, som inte hade plats för ett större antal elever än den hade i den byggnad man hade, varför ett nytt skolhus behövdes bredvid det gamla. Där inrättades förutom klassrum även gymnastik- och slöjdlokaler.
Förslag och uppförande av sådan byggnad intill den gamla framlades för vederbörande landsting. Örebro läns landsting godkände förslaget, men Värmlands läns landsting upptog det ej till behandling, varför styrelsen 1896 till sistnämnda landsting förnyade detsamma. Detta resulterade i att landstinget avslog framställningen, varefter den för dylika fall utsedda nämnden godkände Örebro läns landstings förslag.
Läkare och föreståndarinna
Till läkare för skolans dövstumma i Örebro antog styrelsen förste stadsläkaren dr Jakob Larsson mot ett arvode av 50 kr/år. Den 13 juni 1894 hade styrelsen sammanträde. Skolans föreståndare berättade att lärarinnan Hartman antagits till föreståndarinna på Tysta skolan, liksom lärarinnan Ahlberg fått anställning på Tysta skolan.
Anhöll om pension
I deras ställen anställdes extra lärarinnor Sofia Vingqvist och Anna Nilsson-Rane. År 1895 lämnade föreståndaren Kaijser en skrift, i vilken han på grund av den betydande minskningen i elevantalet vid avdelningen på Gumpetan anhöll om pension för sig och sin hustru. Styrelsen ansåg att avgörande av detta ärende ej var brådskande utan uppsköt det till senare sammanträde.
Under året 1895 hade Dr Larsson avlidit. Då antog styrelsen lasarettläkaren dr Sven Almström mot ett årligt arvode av 100 kr.
Avled hastigt
Den 1 november 1900 hade man haft en enkel fest och 25 års jubileum för eleverna. Den 11 december 1900 hade fru Karolina Blomkvist hastigt avlidit några timmar efter sin sista lektion i skolan. Fröken Signe Blomkvist, sedermera gift med dövstumlärare Hjalmar Gustafsson, Lund, tog över fru Karolina Blomkvists plats.
Årliga gudstjänster
Från och med 1901 hade man regelbundet årliga gudstjänster som anordnades för de vuxna dövstumma på flera platser inom distriktet av skolans föreståndare med biträdande av någon lärarpersonal.
Man bestämde också att internatformen skulle bytas mot externatform och att talundervisningen skulle utökas. Intagningsåldern fick ligga vid 7 års ålder och elevantalet vid en skola borde ej överstiga 120.
Lämnade in avskedsansökan
Den 1 september 1908 lämnade Jehubba Blomkvist sin avskedsansökan, vilken beviljades. Denna avskedsansökan var på grund av sjukdom. Den 9 april 1909 gick han bort. Hans sista vilorum bredvid hans tidigare bortgångna maka reddes på Almby kyrkogård. Jehubba Blomkvist var då en av vårt lands främste dövstumpedagog som hade arbetat på skolan i 33 år, skrev Karl Booberg.,
Ny föreståndare
Den 23 april 1908 blev Karl Booberg föreståndare efter Jehubba Blomkvist. Herr Nordenmark tog över Karl Boobergs undervisning i slöjd och gymnastik. Karl Booberg hade sedan 1888 eller i 20 år tjänstgjort som slöjdlärare och sedan 1886 med avbrott åren 1894-1899 som gymnastiklärare vid skolan.
Siv Blomkvist har gjort tre fotoalbum för skolans elever och personal. Dessa är mycket fina och ska bevaras väl!
Elektrisk belysning och äktenskap
Karin Booberg anställdes som extra ordinarie dövstumlärarinna efter att läsåret 1916-1917 ha genomgått ett provår vid skolan. Elektrisk belysning monterades i vaktmästarens bostad, fröken Blomkvists lägenhet och föreståndarens kök och jungfrukammare. Vårterminen 1921 lämnade lärarinnan Karin Booberg sin extra ordinarie befattning vid skolan för att ingå äktenskap med lektorn Karl Molin vid Tekniska gymnasiet i Örebro.
Källor:
- Dövstumskolan i Örebro 1875-1925 av Karl Booberg, Örebro 1925
- Örebroskolan då och nu. Minne och fakta av Maria Hermanson, Örebro 1999
