Texten är skriven av Tomas Hedberg och publicerades ursprungligen i tidskriften ”Dövas Rötter”, nummer 18, årgång 11, år 2005.
På söder i Gävle ligger en märklig och gåtfull byggnad, förnämt avskild från omgivningens enklare bostadskvarter. Mest påminner den mig om en gotisk riddarborg.
Dövskolan öppnades år 1897. Jag vill börja med att berätta om hur det gick till att dövskolan i det sjätte dövskoldistriktet skulle förläggas i Gävle. Före år 1897 låg tre dövskolor inom distriktet och var tänkt endast som ett provisorium under övergångstiden.
Styrelsen för det sjätte dövskoldistriktet diskuterade om att ha en gemensam skolbyggnad med en föreståndare i detta distrikt istället för Bollnäs och Falun. Styrelsen gav en kommitté i uppdrag att utreda detta. Kommittén hade ett förslag om att köpa Örbyhus slott (!) för distriktets räkning. Styrelsen besökte slottet för att undersöka om det var lämpligt för skoländamål.
De lät arkitekten Herman Theodor Holmgren i Stockholm upprätta ett förslag till slottets och övriga tillhörande byggnaders förändring för skoländamål. Men många tunga skäl var emot förslaget. Det visade sig att det skulle bli mindre lämpligt och mer dyrbart än styrelsen hade tänkt, varför man beslöt att bygga ett helt nytt skolhus istället. Därför lades förslaget ned.
Dövskola i Gävle
Till sist enades styrelsen om att en skolbyggnad skulle förläggas i Gävle med utrymme för 150 elever för detta distriktområde. Varför man valde Gävle beror säkert på att Gävle var landets tredje största sjöfartsstad vid 1800-talets mitt. Handel, sjöfart, skeppsbyggeri, mekaniska verkstäder, porslinsfabrik och bryggerier tillsammans med tillkomsten av Gefle-Dala järnväg hade lett till ett storartat ekonomiskt uppsving.
Styrelsen enades också om att det mest centrala läget för en skola för hela distriktet och gav ett uppdrag åt skolföreståndaren Johan Prawitz, lektor Fyhrvall och arkitekten Holmgren att välja ut en lämplig tomtplats för ändamålet och att inleda underhandlingar. Arkitekten Holmgren bör ihågkommas inom dövvärlden eftersom han också gjorde ritningar för dövskolorna i Härnösand, Örebro och Växjö.
Skolan skulle förläggas på Vallbacken. Vid styrelsens sammanträde erhöll arkitekten Holmgren styrelsens uppdrag att göra två alternativa fullständiga ritningar, dels till en byggnad avsedd för 150 internerade elever och dels för 125 internerade och 25 externerade. Efter överläggning enades styrelsen om det första alternativet, ett internat för 150 elever.
Höstterminen 1897 var byggnaden färdigbyggd och den nya byggnaden togs i bruk, men den högtidliga invigningen ägde rum först den 1 oktober. Vid detta tillfälle var huvudingången prydd med dekoration av flaggor.
Övertog ansvaret
Dövskolan i Gävle bedrevs ända till år 1938 som ett sjätte dövskoldistrikt. I samband med utredningen om att staten skulle överta ansvaret för dövundervisningens väsen omvandlades dövskolan i Gävle till en skriv- och teckenskola för efterblivna döva elever fram till år 1947. Dessa kvarvarande elever flyttades till Mogård utanför Finspång, Östergötland.
Så småningom delades Mogård upp till två ställen. Åsbackaskolan i Gnesta kom till stånd år 1964 för utvecklingsstörda döva barn, medan utvecklingsstörda döva vuxna stannade kvar på hemmet på Mogård.
Efter år 1947 omvandlades skolbyggnaden i Gävle till ett lärarseminarium. I dag fungerar skolbyggnaden som Komvux i kombination med Folkhögskolan och Vårdgymnasiet.
Källor:
Redogörelse för sjätte dövstumundervisningsdistriktets skola i Gävle 1937/1938.
”Dövskolan i Gävle”, en uppsats 5-poängskursen Arkitekturens teori och historia av Catarina König.
