Texten är skriven av Tomas Hedberg, översatt och bearbetad med en del tillägg från Tiina Naukkarinens föreläsningspapper) och publicerades ursprungligen i tidskriften ”Dövas Rötter”, nummer 19, årgång 12, år 2006.
Som inbjuden gästföreläsare höll Tiina Naukkarinen, intendent på Dövas Museum i Helsingfors, ett föredrag om Carl Oscar Malm och andra döva finländska Manillaelever. Hon hade haft tillfälle att gå igenom Manillaarkivet en kort tid på Stadsarkivet i Stockholm.
Hon nämnde också att jag delgav uppgifterna för henne att jag hade samlat ihop fakta om finländska Manillaelever. Jag fann att det förekom 9 elever som gick i Manillaskolan mellan 1809-1886 som var finländare eller tillbringade en del av sitt liv i Finland. Några av dem har varit betydelsefulla för dövas samhälle i Finland.
Den första dövläraren i Finland
Som bekant bildades den första dövskolan i Borgå i Finland år 1846. Grundaren var Carl Oscar Malm, som var döv och hade utbildats på Manillaskolan i Stockholm. Fastän Malm grundade den första dövskolan, var han inte den förste som undervisade döva i Finland. Redan i slutet av 1750-talet eller i början av 1760-talet på samma tid som de första dövskolorna bildades i Europa, fanns en man som hette Abraham Argillander som undervisade sin döve svåger Wolfgang Helsingius.
Han dokumenterade sina erfarenheter från undervisningen och skickade sin skrift ”Försökt Sätt at Lära Dum bar Läsa och Tala” till Kungliga Vetenskapsakademien år 1762. Argillander var antagligen den förste dövläraren i Norden. Hans avsikt var att lära Wolfgang att tala och skriva. Efter detta fanns det inga dövlärare i Finland på nästan 100 år. Några döva barn skickades utomlands för att få utbildning. Manillaskolan var tydligen ett alternativ för finländska döva barn att få utbildning på den tiden.
Tidigare Manillaelever som haft anknytning till Finland
Den allra första eleven var Johan Niclas Brandt. Enligt Manillaskolans elevmatrikel var han född den 28 juni 1788 i Gamlakarleby. Han kom till Manillainstitutet år 1810 som flykting i högsta fattigdom sedan hans familj och släkt hade plundrats och dödats av ryssarna. Han fick utbildning på institutets bekostnad. Efter en kort skoltid gick han till sjöss och arbetade som skeppsskomakare. Den andra finländska eleven var också en pojke och hette David Wegelius. Han var född i Hattula den 27 december 1797. Innan han kom till Manillaskolan, hade hans mor försökt att lära honom hemma att tala och förstå alfabetet och skrivna ord. Hans föräldrar hade hört talas om Manillaskolan och ville skicka honom dit. Han kom dit år 1813 och studerade där i 2 år och blev snickare. Hans far var häradshövding. Efter hans fars död var David tvungen att avbryta sina studier på Manillainstitutet, på grund av att hans mor inte hade råd att betala för hans studier. Efter hans mors död bodde han hos sin brors familj.
Flera elever från Finland
Det finns ytterligare viss information om elever från Finland: Eric Ribbing Westfelt, Leontina Christina Grahn, Anna Greta Nilsdotter och Lovisa Emerentia Rosenbaum:
Eric Ribbing Westfelt var född år 1803 i Sibbo och skickades till Manillaskolan år 1821. Han studerade där till år 1826 och blev snickare. Efter olika anställningar erhöll han plats som informator hos stadsnotarien Bandelin år 1838. Sommaren 1838 flyttade han till sin bror och avled år 1862.
Leontina Christina Grahn, född år 1836, ankom till Manillainstitutet som betalande elev år 1847, men kom aldrig hem, eftersom hon fick en plötslig attack under en simlektion och avled år 1852.
Anna Greta Nilsdotter och Lovisa Emerentia Rosenbaum var båda födda i Sverige. Anna var född den 12 juli 1807 i Boglösa socken, Uppsala län och tillbringade sina studier mellan 1817 och 1825 på Manilla. År 1829 flyttade hon till Finland och arbetade som kammarjungfru hos baron Carpelans familj. Hon kom åter till Sverige år 1832. Där arbetade hon på olika arbetsplatser och avled år 1874 på Sabbatsbergs fattighem i Stockholm och fick ett årligt underhåll 60 Riksdaler ur Kung Karl XV:s och Oscar II:s handkassa.
Lovisa var född i Karlskrona år 1814 och kom till Manillainstitutet år 1833. Hon hade en fallenhet för ritning och avslutade sin skolgång år 1839, då hon flyttade till sin familj i Gävle. Det nämndes att hon bodde hos sin släktingar i Åbo och avled år 1862 där. Enligt uppgift kunde hon i avseende till sin skicklighet tala och avläsa och kunde också med lätthet delta i vilken konversation som helst.
Mycket information om tre elever
Det finns ganska mycket information om tre finländska elever på Dövas museum i Helsingfors. Det är intressant att det förekom några döva elever som skickades till Sverige fastän det grundades fyra statliga dövskolor i Finland i början av 1860-talet. Det berodde på att eleverna kom från svensktalande familjer.
Karl Fridolf Schoultz var född i Kuopio år 1859. År 1869 kom han till Manillainstitutet och stannade där i 7 år. Han arbetade som guldsmed, först i Stockholm, sedan i S:t Petersburg i Ryssland och i Åbo. Han var aktiv i dövorganisationer i Finland, som styrelseledamot i Helsingfors dövas förening och Finlands dövförbund. Hans hantverk finns kvar i samlingarna hos Helsingfors dövas förening och Dövas Museum. Han har till exempel designerat vandringspriset för Helsingfors dövas idrottsförening och det vackra silverkorset som tillhörde en resande dövpräst. Han avled år 1941 i 82 års ålder.
John Sundberg
John Sundberg var född år 1875 i Helsingfors och blev döv vid 8 års ålder. Han kom till Manillaskolan år 1884 och bodde hos rektorn Ola Kyhlbergs familj och studerade på Manillaskolan i tre år till 1887. Hans mor var övertygad om att hennes son skulle få bättre utbildning och större möjligheter att lära sig talspråk i Sverige i jämförelse med Finland. För att kunna få studera på Manillaskolan behövde han särskilt tillstånd av kungen eftersom han var utlänning. Han kunde avläsa skickligt och använde inte teckenspråket alls.
I början umgicks han inte heller med andra döva. Första gången han mötte andra finländska döva var på dövas hantverksutställning år 1902. Där blev det en vändpunkt i hans liv. Han började arbeta på dövföreningen i Helsingfors. Där blev han ordförande år 1907. Som redaktör arbetade han med Finlands dövas tidskrift år 1906. Hans bedrift var att bilda ett hem för döva kvinnor i Åvik utanför Helsingfors. John Sundberg dog år 1938 vid 63 års ålder.
Carl Oscar Malm
Carl Oscar Malm, grundare av Finlands första dövskola. Han var född den 12 februari 1826 och blev döv i tidig barndom efter öroninflammation. År 1834 tog hans far honom med sig till Stockholm. Han började studera som privat elev hos Johan Gerhard Holtz som själv var döv och känd som en mest kompetent lärare på Manillainstitutet. År 1840 blev han en ordinarie elev på skolan och avslutade sin skolgång år 1845 och återvände till Finland.
Han erhöll utmärkta betyg i många olika ämnen: svenska, historia, geografi, naturlära och astronomi. Han är kanske den mest begåvade eleven på Manillaskolan än så länge. År 1846 grundade han den första dövskolan i sin hemstad Borgå, Finland. Han kämpade outtröttligt för en statlig dövskola i Åbo. Hans mål blev uppfyllt år 1860.
Fick lunginflammation och avled
Tyvärr blev Malms karriär i dövskolan i Åbo inte lång. Den 8 juni 1863 efter bara 3 ½ års arbete dog han plötsligt av lunginflammation, endast 37 år gammal. Enligt muntliga uppgifter från hans elever, försökte Malm rädda en häst som hade fallit ner i floden Aura nära sitt hem. Under räddningsförsöket blev han rejält nedkyld eller så blev han så utmattad att lunginflammationen kom strax efteråt. Efter hans död blev hans före detta elev David Fredrik Hirn lärare i hans ställe.
döv svensk Manillaelev, i samband med Åbo dövas förenings 10-årsjubileum.
Betydelsefullt minne av Malm
Minnet av Malm har varit mycket betydelsefullt för döva i Finland. Det har varit ett mycket viktigt faktum att den första dövskolan i Finland bildades av en döv person själv. En av Dövas Museums främsta uppgifter är att bevara saker och äldre dokument relaterade till honom. År 1914 kunde Dövas museum öppna s.k. Carl Oscar Malms museum, som också idag är en viktig del av Dövas Museum, berättade Tiina Naukkarinen.
En bok gavs ut
År 1913 utgavs en bok om honom av Finlands dövförbund. Boken heter ”Biografiska anteckningar om samt uppsatser och brev av C. O. Malm”, avfattad på både svenska och finska. Boken består av några artiklar, skrivna av dem som kände honom personligen väl eller som kunde samla tillförlitlig information, relaterad till honom. Boken börjar med att berätta om hans familjebakgrund. Hans far var statstjänsteman och familjen var välkänd i Borgå.
Stort intresse för dövundervisning
Efter Malms återkomst till Borgå väcktes ett stort intresse för dövundervisning. Borgå Tidning offentliggjorde en artikel om Manillaskolan och dess dövundervisning. Malm började arbeta som privatlärare för två döva pojkar, Sten Siren och David Fredrik Him. Den 16 september 1846 satte han in en annons i tidningen att han skulle öppna en dövskola för döva i hans föräldrars hus.
En viktig grundare för dövundervisning
Det är uppenbart att Carl Oscar Malm var en av de viktigaste grundarna för dövundervisning i Finland. År 1860 grundade han en dövskola som skulle erbjuda fler barn i Finland tillgång till dövundervisning. Hans insatser var också grundläggande för att bilda en statlig dövskola i Åbo som kom igång efter hans död. Hans filosofi, som betonade att döva skulle få fullständiga rättigheter till utbildning, blev en inspirationskälla för kommande generationer.
Alla elevmatriklar i original finns inte kvar från dövskolan i Borgå, men man vet att det fanns 13 elever i hans skola mellan 1846 och 1856.
Teckenspråket hade en central roll
Carl Oscar Malm använde den metod som han hade lärt sig i Manillaskolan och teckenspråket hade en central roll i undervisningen. Att lära sig skriftspråket var viktigt för döva, eftersom man kunde få kunskaper och att kunna kommunicera med hörande, men teckenspråket var dövas modersmål och de kunde lära sig genom teckenspråket
År 1852 skrev han en lång artikel i Helsingfors tidningar om döva och teckenspråket. En del av hans tankar som han presenterade i artikeln betraktas fortfarande vara riktiga även idag.
Författare Johan Ludvig Runeberg
Malms skola hade ekonomiska problem och hans mål var att få ekonomiskt stöd från staten. Ett av hans starkaste stöd i frågan var Manillaskolans föreståndare Ossian Edmund Borg som hade brevväxling med honom. Malm gjorde en ansökan om pengar hos ryske tsaren, men fick inte något anslag. År 1856 tjänade han en personlig årsinkomst på 200 silverrubler, som var inte tillräckligt för hans ekonomi.
År 1857 beslöt en grupp medborgare i Borgå om att bilda en styrelse för att kunna finansiera och stödja Malms privata skola. En av styrelseledamöterna var Finlands främste författare Johan Ludvig Runeberg som också kände Malm personligen.
Måste vara hörande
Så småningom beslöt styrelsen att skicka anhållan hos tsaren för att kunna bilda en statlig skola i Finland. År 1858 godkände den finska senaten att bilda en statlig dövskola i Åbo. Carl Oscar Malm nominerades som lärare, men tragiskt nog kunde han inte bli föreståndare. Enligt påbudet måste föreståndaren vara hörande och helst ha en teologisk utbildning.
Malms äldre bror Gustaf Emil Malm fungerade först som föreståndare, men senare blev en styrelseledamot av styrelsen Carl Henrik Alopaeus, som hade erforderliga kvalifikationer, föreståndare i skolan.
Förebild och pionjär
Carl Oscar Malms betydelse för dövas samhälle i Finland kan inte bli underskattat. Han är en förebild för många personer i alla åldrar för hans pionjärarbete. Det är lätt att förstå att det finns många dokument, skrifter och saker som ger oss en bild av en man som var intelligent, hårdarbetande och beslutsam. Han hade ett socialt samvete och var intresserad av sociala frågor mer än vanligt. Han var intresserad av ämnen som naturkunskap, speciellt inom astronomi, samt av fotografi och schackspel.
Använde papper och penna
Malm tog med sig det svenska teckenspråket till Finland, som senare utvecklades till det finska teckenspråket. Dövhet var inget hinder för honom att kommunicera med hörande. På Dövas museum och Svenska Litteratursällskapet finns det i arkiv en del nedskrivna diskussioner han hade med hörande. Han använde penna och papper när han diskuterade med nationalpoeten J L Runeberg om politik eller med hörande fotografer om fototeknik.
SDHS fick en bok om Malm
Tiina Naukkarinen avslutade sitt föredrag med att överlämna av ett exemplar ”Biografiska anteckningar om samt uppsatser och brev av C.O. Malm” från 1913 i original till Sveriges Dövhistoriska Sällskap, SDHS.
Källor:
- Biografiska anteckningar om samt uppsatser och brev av C.O. Malm, 1913
- Dövstumskolan i Borgå 1846-1946 av Rafael Helling, 1946
- Maahan Uimpimään – Suomen Viittomakielisten Historia av Eeva Salmi och Mikko Laakso, 2005
- Viittomakieliset Suomessa av Anja Malm, 2000
- Tidskriftfördövstumma 1914/8, 1914/4, 1925/3-4 och 1935/3
