Texten är skriven av Bengt-Åke Malmberg och publicerades ursprungligen i tidskriften ”Dövas Rötter”, nummer 15, årgång 9, år 2002.
Bengt-Åke Malmberg föreläste om stiftaren August P. Persson.
August Persson är antagligen okänd utanför Hallands län, men han var välkänd inom dövföreningarna genom sin insats för bildandet av dövföreningen i Hallands län.
August Persson föddes den tredje februari 1858 i Tönnersjö församling, några mil österom Halmstad. När han var sju – åtta år gammal, blev han döv. Redan vid fem års ålder gick han i skolan, en typ ambulerande skola i sin hembygd. Han gick alltså aldrig i någon dövskola.
August Persson var initiativtagare till att bilda Hallands Dövstumsförening. Föreningen bildades den 19 januari 1902. Vid starten var det nio medlemmar. Mot årets slut ökades antalet medlemmar till 16. Några medlemmar var kanske tidigare medlemmar hos Västkustens Dövstummas Sällskap. Då omfattade Västkustens Dövstummas Sällskap flera län, t. ex. Hallands, Älvborgs, Skaraborgs samt Göteborgs och Bohus län och Göteborgs stad. Kanske var det långa avståndet som gjorde att de bildade en egen dövförening i Halland.
August Persson var mycket aktiv inom dövrörelsen, bl. a. ombudsman för de dövstummas sjukkassa i Stockholm, styrelseledamot i föreningen till förmån för dövstumma i 4:e distriktet.
Sittande: Ida Persson ( ?), nr 1, August Persson nr 3, Jenny Sidoli nr 4, Alma Månsson nr 5, Emil Johansson nr 7, Anders Johansson nr 10, Augusta Johansson nr 11, Bror Sidoli (?) nr 12.
Grundade en fond
Från 1902 till 1909 satt August Persson som ordförande, sekreterare och kassör samtidigt. Under dessa år arbetade han fram stadgar och sökte efter en lokal till föreningen. Han hade goda kunskaper om den sociala biten genom att ordna en Grundfond inom föreningen som samlade in pengar genom frivilliga medlemmar. Denna fond utdelades årligen till behövande medlemmar.
Han bildade också de Dövstummas sparkassa i Halmstad. Det skedde den 10 juli 1910. De fick 17 medlemmar på en gång. 1915 väckte August förslag om delning av Hallands Dövstumsförening till två dövstumsföreningar, förslagsvis Halmstad – Falkenberg. Samt framlade ett färdigt utarbetat förslag till stadgar för medlemmarna.
Men av den förda diskussionen framgick att Halmstads dövstumma, som var i majoritetet, motsatte sig en delning. August återtog då sitt förslag, för att låta Hallands Dövstumsförening fortgå orubbad.
Han startade ett första inköp till blivande bibliotek, ”Dövstums undervisningens utveckling i Sverige” och ordnade föreläsningar tre-fyra gånger per år.
När det gäller föreningens beslut och protokoll, var han mycket noggrann i demokratisk anda. Han förutsåg och tog upp på mötet vad som beslutades om. Bengt-Åke Malmberg visade några protokollsutdrag från 27 december 1909, 1 maj 1910 och 29 januari 1911, vilket var intressant att läsa hur August Persson skrev klargörande text i protokollet.
Tänk er! Först vid 37 års ålder (1895) kom August i kontakt med döva och blev intresserade av döva och deras föreningsliv. Han gifte sig med Amanda Röyter från Torekov den 30 december 1896. Makan dog år 1917. August omgifte sig med Ida Drysselius den 25 september 1921. Ida kom från Kalmar.
”Klok och osjälvisk”
August Persson arbetade som täljare i en toffelfabrik i Falkenberg fram till sin pensionering.
Efter pensioneringen flyttade han till Roshult nära Esmared i Simlångsdalens trakt i Halland. Blev sjuk de sista åren och fick understöd av föreningen. Han avled den 25 september 1931 vid 73 års ålder.
Bengt-Åke skulle vilja forska vidare, eftersom han inte hade kollat med de Dövstummas begravningskassa och även med 4:e distriktet. Bengt-Åke vill forska vidare i gamla dövtidningar som August själv kanske har skrivit artiklar. Han undrade om Västkustens dövstummas sällskaps handlingar finns bevarade någonstans. Var finns de? Han är tacksam om någon som vet var de finns.
Han avslutade med ett citat från SDR Kontakt nr 10, 1977, skriven av Signe Larsson från Halmstad: ”Vi bör också sända föreningens stiftare, August Persson en tacksamhetens tanke. Utan hans kloka, osjälviskhet och ansvarskänsla hade det kanske dröjt länge innan Halland fått någon förening för döva. De gamla protokollen vittnar om många svårigheter som mött honom när han ville skapa en grundfond, som skulle säkra föreningens fortbestånd”.
Bengt-Åke ville också tacka Hallands Läns Dövas förbund för lånet av protokollböcker samt foton från Elin Hedbergs album samt tack till Svenska dövhistoriska institutet för några rader om August P. Persson.
