Texten är skriven av Bengt Danielsson och publicerades ursprungligen i tidskriften ”Dövas Rötter”, nummer 11, årgång 6, år 2000.
Kristinaskolans rektor Bengt Danielsson berättade om skolans 125 årsjubileum som ägde rum under år 1998. Rektorn berättade om hur de hade planerat inför jubileumsåret. Visserligen har skolan nu ändrat mycket men en ny aula är projekterad som ska ligga bakom gymnastikhuset. Den kommer att passa skolan bättre då alla kan se varandra.
Vid 115-årsjubileet 1989 hade skolan en temavecka som bland annat Lars Kruth deltog i. Innan dess fanns dövskolan i Stockholm, bildad av Pär Aron Borg på Manilla 1812. Även i Umeå fanns det en dövskola.
1868 bildades dövskola här i Härnösand, efter att en präst hade motionerat till landstinget. Den dåvarande skolbyggnaden finns fortfarande kvar idag. Boende och skolsal var i samma hus. 1938 tog staten över ansvaret för skolan så att fyra rena dövskolor bildades i Sverige; Härnösand, Stockholm, Vänersborg och Lund. I Härnösand uppstod diskussion om skolans framtid. Många förslag framlades, till exempel att staten skulle få tomten vid Hovsområdet och att KA kunde ta över gamla dövskolan. Att flytta till Gävle föreslogs också.
Samtidigt var det krigstid i Sverige. Så beslutades det att bygga en ny skola vid Hovsområdet. Många ritningar gjordes. En byggnad byggdes för pojkarna och flickorna att bo separat i. Konstruktionen gjordes så att man inte skulle kunna se varandra. 3 000 riksdaler skulle en uppbyggnad kosta med sex rum. Sex elever med föreståndare Krutmeijer från Stockholm hade lärt sig från Borgs skola. Krutmeijer var inte fullärd men började här i Härnösand och använde teckenspråk i sin undervisning.
Rektor Bengt Danielsson berättade om nästa föreståndare. 1948 blev den nya skolan klar. Då vandrade eleverna med en väska till den nya skolan. För eleverna var det roligt att få komma till nya fräscha lokaler inomhus, men ute var det trist. Den gamla dövskolans omgivning var avsevärt mer spännande med skog intill. Rektor Löfgren sa att nu kan eleverna gå från elevhemmet (”hemmet”) till skolbyggnaden fram och över till talmetoden.
1874 började man bygga en skolbyggnad som invigdes 1878 på Norra Kyrkogatan, som finns kvar än idag. Den fungerade som en skolbyggnad fram till 1896. Då ökade elevantalet till ungefär 25 från Härnösands närmaste omgivning.
Skollag för döva 1889
Hörande fick sin skollag år 1842 och döva år 1889. Norrland blev då indelat i två områden. Sjätte dövskoleområdet blev i Gävle. Härnösand fick det sjunde med de fyra nordliga länen; Jämtlands, Västerbottens, Norrbottens respektive Västernorrlands län. Då byggde man den stora byggnaden vid Södra vägen, som blev klar 1896. Elevantalet växte undan för undan och var i början på 1900-talet 150.
Boende och skolsal var i samma hus. 1938 tog staten över ansvaret för skolan så att fyra rena dövskolor bildades i Sverige; Härnösand, Stockholm, Vänersborg och Lund. I Härnösand uppstod diskussion om skolans framtid. Många förslag framlades tex att staten skulle få tomten vid Hovsområdet och att KA kunde ta över gamla dövskolan. Att flytta till Gävle föreslogs också. Samtidigt var det krigstid i Sverige. Så beslutades det att bygga en ny skola vid Hovsområdet. Många ritningar gjordes. En byggnad byggdes för pojkarna och flickorna
att bo separat i. Konstruktionen gjordes så att man inte
skulle kunna se varandra.
1948 blev den nya skolan klar. Då vandrade eleverna med en väska till den nya skolan. För eleverna var det roligt att få komma till nya fräscha lokaler inomhus men ute var det trist. Den gamla dövskolans omgivning var avsevärt mer spännande med skog intill. Rektor Löfgren sa att nu kan eleverna gå från elevhemmet (”hemmet”) till skolbyggnaden fram och tillbaka tillbaka som om man bodde hemma. Småpojkarna bodde på bottenvåningen och större grabbar på andra.
Integration lyckades inte
1974 började Bengt Danielsson på skolan. Hela elevhemmet var fullbelagt vid den tiden. 1964 ändrades dövskolan till grundskola. I samband med införandet av nya grundskolan så diskuterades det att ge skolan ett namn. Vinnande förslag kom från rektorns fru som skrev ”Kristinaskolan” här på Hovsområdet. Förebild var drottning Kristina samt att en gata fanns i närheten som hette Kristinagatan.
Införandet av grundskolan betydde att låg-, mellan- och högstadium inrättades. Efter sju års skolgång behövde man ha många döva för att kunna skapa ett högstadium. Därför fick Kristinaskolans elever efter sju års skolgång flytta till Örebro och fortsätta där. Så småningom började de olika dövskolorna planera för eget högstadium på respektive ort. Förmodligen var Härnösand sist att få högstadium. Det var föräldraföreningen som skickade ett brev 1976 till skolöverstyrelsen. Det beviljades och högstadiet började sin verksamhet 1978 på en annan skola intill. Där hyrde man undervisningslokal eftersom Kristinaskolan inte hade plats.
Tanken var också att döva skulle integreras bland hörande på gymnastiken samt trä- och syslöjd. Men det blev istället en skola i skolan, därför att kommunikationen inte fungerade alls. Men systemet bestod ända fram till på 1990-talet.
Boende på stan
I stället för att ha elevhem på skolan började man diskutera att eleverna skulle bo i villor ute i Härnösand. I slutet av 1970- och början av 1980-talet började man flytta ut eleverna till villor och några lägenheter. Eleverna fick då eget rum. I varje hus skulle fyra vårdare arbeta, så att antalet anställda ökades.
I och med att högstadiet inrättades så ökades även lärarna under 1980-talet. Då blev elevhemmet tomt. Iden blev att inrätta hörselskadade klasser med undervisning svenska på deras första språk med möjlighet att umgås med döva så att man fick lära sig teckenspråk. Men även hörande skulle vara i samma byggnad så att hörselskadade fick umgås. 1985 startades Hofskolan här med tre hörande klasser bland hörselskadades. Även hörande syskon till döva fick åka gemensamt taxi till Kristinaskolan/Hofskolan och gå här. Detta system varade fram till 1996.
1994 kom en ny läroplan som starkt betonade en gemensam skola. Följden blev att hörandes klasser fick flyttas till en närliggande skola för hörande. Hörselskadade blev kvar och högstadium inrättades helt och hållet på Kristinaskolan för döva och hörselskadade från och med 1996. I stället för att ha indelningen med låg-, mellan och högstadium inrättades fyra arbetslag, A, B, C och D-lag. Nu finns här tecken- och hörselklass. I höst har en förskoleklass startats med sexåringar.
Jubileumsbok kommer
De olika arbetslagen har sina åldrar/nivåer att ta hand om. Varför vi har tecken- och hörselklass beror på att en person med hörselskada eller förlorad hörsel ska lättare få möjlighet att prova sin skolgång. Först har många gått i vanlig skola, men det fungerade inte att därefter flytta till Härnösand. Till hörselklassen, som sedan blivit nyfiken på teckenspråk, har vissa till slut flyttat till teckenklass. Det finns även elever som har gått från teckenklass till hörselklass. Fördelen med arbetslag är att man kan variera eleverna efter ålder och kunskap, eftersom varje individ utvecklas olika.
Min presentation av Kristinaskolan är mycket ytlig. Vad som återstår av jubileumsåret är att skriva en bok. Den ska bli klar under år 2000. Vi började planera inför jubileet redan 1998. Tanken var att vi under 1999 skulle ha olika aktiviteter under hela läsåret istället för att ha en enda dags firande. Vi startade den 10 november 1998, då det var 50 år sedan vi flyttade hit till nuvarande Kristinaskolan, 130 år sedan man startade dövskolan här i Härnösand, och 20 år sedan man startade högstadium.
Det viktigaste var att eleverna skulle få vara med och bestämma. Att de fick känna sig delaktiga i jubileet. Olika aktiviteter växte fram. Det bestämdes att ha Dövas dag på Kristinaskolan i september 1998, och 300 besökare kom till skolan. Enligt Bengt var det den bästa händelsen som skedde under jubileumsåret.
Samma väder…
Men samma dag, den 10 november 1948, skedde en stor brand så att vandringen från den gamla till den nya dövskolan fick enbart en liten notis i lokaltidningen. Precis samma väder med 50 års mellan dvs blötsnö rådde ute!
Efter vandringen berättade f.d. eleverna om hur det var förr i tiden. Det var spännande att se deras framförande. Ett tema var i samarbete med länsmuseet Murberget. Eleverna fick låna gamla kläder, äta gammal mat och leka lekar som var populära förr i tiden. En utställning ordnades på Murberget. Syftet var att göra Kristinaskolan mer allmänt känd bland Härnösands befolkning.
Olika föreläsningar anordnades för allmänheten med olika teman under november månad. Lars Kruth var här den 19 november och berättade om sin skoltid i flera smågrupper och på kvällen i en större.
Hemvändardag
Vi hade öppet hus den 3 mars 1999 då hela Härnösand var välkommen att besöka dövskolan. Många nya kom och besökte skolan för första gången, trots att de bodde på samma gata. Allt som allt blev det ungefär 400 besökare.
Hemvändardagen skedde den 12 juni 1999 i strålande solsken. För att minnas jubileumsåret föreslogs det av en elev att inrätta en labyrint på skolgården. Den finns utanför vaktmästarbyggnaden på en liten plätt. Idag ser man ibland småbarn leka i labyrinten. När man byggde labyrinten fick varje elev skriva sitt namn på stenen. Kanske finns den kvar vid nästa besök om 50 år hos samma person?
Jubileumsboken ska skrivas så att även mindre barn kan läsa den och den kommer att tryckas av SIH-Läromedel. Under jubileumsarbetet upptäcktes att några elever hade dött under sin skoltid och begravts på kyrkogården i Härnösand. Kristinaskolan får disponera graven. Det ska ordnas en minnessten med text, med tanke på anhöriga. Vid invigningen är det tänkt att döva ska få möjlighet att närvara.
