Texten är skriven av Anita Hellöre och publicerades ursprungligen i tidskriften ”Dövas Rötter”, nummer 27, årgång 19, år 2014.
Under pingsthelgen år 1899 samlades många döva från trakten i Jakobstads dövstumskola för att delta i en av årets största helger med kyrkliga aktiviteter men också för att träffas, umgås och för att få nyheter och information från andra delar av Finland.
Några av deltagarna hade under dessa dagar diskuterat om att bilda en förening för traktens döva och bestämde sig att fråga dövstumskolans föreståndare Petter Stade till råds. Petter Stade hade varit på en resa till landets huvudstad, Helsingfors, och besökt dövstumföreningen där och fick med sig hem ett häfte med föreningens stadgar. Häftet plockades fram och de funderade på hur stadgarna kunde justeras så att de passade den nya föreningen som skulle bildas till sommaren.
Ett tjugotal döva från trakten kom och stödde beslutet om att bilda ”Dövstumförening i Jakobstad” midsommardagen år 1899.
Föreningen fick använda dövstumskolans slöjdsal kostnadsfritt och de samlades varje fredag för slöjd- och handarbete och varannan söndag för träffar och sammankomster. En del av alstren från fredagarnas hantverk såldes och lämnades till skolan som bidrag till ved- och fotogeninköp.
Åren gick och medlemsantalet minskades och till slut orkade styrelsen inte längre att hålla igång verksamheten utan föreningen lades ned efter 11 år. Söndagsträffarna levde vidare under föreståndaren Petter Stades överseende.
Några år senare gjorde ett nytt försök att väcka liv i föreningen men misslyckades.
Endast en punkt på dagordningen
Efter ett par månaders förberedelser kallades traktens döva till ett nytt möte den 11 februari 1923 med en enda punkt på dagordningen, nämligen ett bildande av en förening för döva i Jakobstad.
Det lyckades över förväntan och föreningen frodades och växte sig starkt. År 1924 anslöt föreningen till Finlands Dövstumsförbund. Det satt många duktiga föreningsmänniskor i styrelsen under den första tiden: makarna Stade, Uno Björn, Arvid Jansson för att nämna några.
Liksom under förra föreningens tid träffades medlemmar varje fredag och varannan söndag. Föreningens verksamhet var mycket starkt påverkad av dövstumskolan, mycket på grund av att föreningen hade sina lokaler där ända fram till 1955 då skolan revs.
Köpte en stuga
År 1929 bildades Sportklubben ”Pellas”, 1935 Schackklubben och precis då fortsättningskriget mot Sovjetunionen började, såg kvinnoföreningen dagens ljus 1 juni 1941. Några år senare köpte Sportklubben Pellas en stuga fyra kilometer norr om staden och döpte den till ”Hällebo” som under sommaren 1952 byggdes om till ytan dubbelt så stor.
Stugan ägdes av en familj som flyttade till Vasa och senare till Sverige precis som många andra under 1950-talet på grund av de svåra levnadsförhållanden och den massarbetslöshet som rådde i Finland i sviterna efter de finsk-sovjetiska krigen. Eftersom man redan kunde svenska var det ingen större omställning men en sak kunde man aldrig flytta ifrån och det var hemlängtan!
Så fort man hade semester var man beredd att åka i ett dygn med båt, tåg och buss och när man kom fram så bodde familjen i sin sommarstuga och kom till Hällebo på onsdags- och söndagsträffar.
År 1983 kändes Hällebo för liten och såldes. För pengarna köptes en annan sommarstuga som ägdes av Aili och Paul Lindberg, och ett par år senare inköptes även Ester och Lennart Westerholms sommarstuga.
Dessa stugor låg bara 300 meter från Hällebo men har bastu, bra bad med strand och större tomt. Tomten döptes till Solsand.
I dag ser det likadant ut men medlemsantalet har minskat och färre sommargäster kommer på besök
men än lever föreningen och förhoppningsvis får vi uppleva deras I 00-års jubileum om nio år.
