Texten är skriven av Per Eriksson och publicerades ursprungligen i tidskriften ”Dövas Rötter”, nummer 7, årgång 3, år 1997.
Fredrika Bremer var en mycket aktiv kvinna som gjorde många resor och hade många kontakter. En hel del böcker har skrivits om Fredrika. I en bok om Fredrika från år 1899, inköpt i Vadstenas antikvariat, har jag hittat en liten notis ”från Öresundsposten 16/4, 1864 besök på en dövskola”.
Efter att ha erhållit kopior från tidningsavdelningen, Kungliga biblioteket har jag fått fram Fredrikas ord. Fredrika har skrivit allmänt om döva efter sitt besök på dövskolan på Vensommaren 1863;
Isolerade och olyckliga
” … De finna sig her fruktansvärdt isolerade, ofta djupt olyckliga, då de, skiljda från det stora hemmet på Manilla, icke mera finna ett rum, der de kunna träffa sina olyckskamrater, meddela sig med dem och tillsammans med dem finna någon hugnad, någon föda för sitt intelligenta lif. Icke allena söker
derföre den ensamme döfstumme arbetaren sin tröst på krogen, enda sällskapsrum som står honom öppet!Och slutarsitt stumma lif som drinkare eller ock -på straff arbetshuset. Flera erfarenheteraf denna art hade ingifwit den tystaskolans föreståndarinna den innerligaönskan att kunna för de döfstumma inrätta sällskapsrum, der de tid efterannan kunde församlas och på derasspråk njuta den bildande underhållning,som är hwarje tänkande menniskas innerliga behof. .. ”
Stockholms Dövas Förening bildades
Jeanette Berglind var föreståndare för Tysta skolan. Jeanette och Fredrika var goda vänner. De hade diskuterat dövas behov att träffas med inrättandet en typ av föreningsliv. Fredrika hann skriva sin artikel i Öresunds posten innan hon dog hösten 1865.
Artikeln visar också att Fredrikamindes Pär Aron Borgs förste ”blinde”elev ”flickan Charlotte Seijerling, som under många år med sin vackra sång och sitt harpospel förwärfwade bröd åt sig och sin åldrige fader”.
Den döve läraren Frithiof Carlbomvid Berglinds Tysta skola propaganderade efter en tysklandsresa för att bilda en ”allmän svensk dövfstumförening”. Den bildades år 1868 med namnet ”Döfstumme-Föreningen i Stockholm”. I samband med föreningens bildande, så fick döva äntligen en lokal att kunna samlas regelbundet. I dag heter den Stockholms Dövas Förening.
