Texten är skriven av Tomas Hedberg och publicerades ursprungligen i tidskriften ”Dövas Rötter”, nummer 27, årgång 19, år 2014.
Anledningen till att jag skriver en artikel om dövskolan i Jakobstad är att inte så många döva i Sverige i dag vet om att det har funnits ytterligare en svenskspråkig dövskola, förutom den mer kända dövskolan i Borgå, i Finland.
År 1846 öppnades den första dövstumskolan i Finland i Borgå av Carl Oscar Malm som själv erhållit undervisning vid Manillaskolan i Sverige. Efter grundandet av dövskolan i Borgå bildades så småningom några dövskolor runt om i Finland, först år 1860 i Åbo, sedan år 1862 i Kuopio och år 1863 i Jakobstad.
FOTO: JAKOBSTADS MUSEUM
FOTO: JAKOBSTADS MUSEUM
Pastor Henrik Heikel
Pastor Henrik Heikel som flyttade från Åbo till Jakobstad i januari 1861, blev kyrkoherde i Pedersöre församling. Där lade han märke till att det fanns ett relativt stort antal döva i Österbotten. Han beslöt att skicka sin dotter Anna Heikel till Åbo för att studera dövundervisning vid dövskolan i Åbo hela vårterminen 1861, eftersom pastorn hade skiftat bekantskap med dövundervisningen tidigare. Där blev Anna intresserad av dövundervisning och hade det lätt att lära sig teckenspråk. Hon var född den 2 februari 1838. Hennes persontecken utförs med ett krokfinger, stryks längs näsryggen och stannar under näsborrarna.
Pedersöre prostgård
Följande höst 1861 samlades den första skaran, 17 döva elever, till några månaders skolundervisning på Pedersöre prostgård med Anna Heikel som lärarinna. Pedersöre prostgård kan beses i dag och ligger på Rosenlunds prästgård strax utanför Jakobstad. Under de första åren erhöll Anna ingen lön. Prosten lät på egen bekostnad på Pedersöre prostgårds mark uppföra två mindre byggnader i en vacker skogsdunge utanför prostgården.
Godkändes av den ryske tsaren
Hösten 1862 skickade pastorn Heikel en ansökan till senaten i Helsingfors om att få öppna en dövskola på Pedersöre prostgård, samt om ett statligt anslag på 1000 mark årligen och tillstånd om att få pengar genom kollekten från Åbo stift varje år. Kejsaren, d.v.s. den ryske tsaren, godkände ansökan den 17 januari 1863. Den 15 september samma år öppnades skolan.
En tidningsannons i Vasabladet den 8 augusti 1863 sändes ut. I denna annons erbjöds undervisning, rum, värme, ljus och vård kostnadsfritt, och kostnaden för underhåll var 14 mark i månaden.
STOCKHOLM
Tvåspråkig skola
Några år senare skrev Anna Heikel ett brev till sin vän på Manillaskolan och beskrev hur byggnaden såg ut. Skolbyggnaden var inte så olik från en vanlig liten bondgård, grönmålad med vita knutar. På det sättet behövde barnen inte känna sig främmande när de kom till skolan. Skolan var inrymd i ett hus med tre rum. I ett rum bodde vårdarinnan, men för att komma till hennes rum måste man gå genom åt av de två andra rummen. I det ena och vänstra rummet fanns det plats för 12 pojkar, i det andra och högra rummet för 12 flickor. I både rummen fanns tre högsängar för två personer i bredd. Skolan tog emot sina elever från både svenska och finska hem. Därför blev skolan tvåspråkig.
Liksom de övriga dövskolorna i Finland var dövskolan i Pedersöre en skriv- och teckenskola. Som andra lärare vid skolan år 1865 anställdes Lorentz Fredrik Eklund som stannade där till sin död år 1892. Han var född den 28 oktober 1846 i Borgå som döv. Han var son till prosten Carl Gustav Eklund och Gustava Kristina Lindholm.
Carl Oscar Malms elev
Han kom till dövskolan i Borgå vid 12 års ålder. Där hann han vara Carl Oscar Malms elev i fyra och ett halvt år innan Malm dog. Han var ovanligt begåvad. Genom att läsa mycket skaffade han sig goda kunskaper i svenska språket. Han studerade också finska på egen hand. År 1865 blev han lärare vid dövskolan i Jakobstad. Bland sina elever var han omtyckt och aktad som lärare. I äktenskapet år 1873 med Elise Amanda Eklund föddes sex barn, bl.a. Elma Ignatius f. Eklund. Hennes persontecken är identiskt som stadstecknet för Jakobstad. eftersom hon kom från just Jakobstad.
Stadstecknet för Jakobstad utförs med flata handen, upprepad kontakt med hakan. Däremot vet man inte varför tecknet för Jakobstad har uppkommit. Lorentz Eklund dog den 27 april 1892 och begravdes på Jakobstads gamla kyrkogård. Hans persontecken utförs med ett pekfinger som tar kontakt med hakan. Han efterträddes av Petter Stade. Han lärde sig teckenspråk tidigt i barndomen, för han hade en döv bror.
Skänktes av prosten Heikel
Utrymmet i de två mindre byggnaderna blev redan tidigt för litet. Frågan väcktes därför om att skolan skulle flyttas till staden. År 1887 inköptes de två gårdarna vid Runebergs- och Trädgårdsgatorna för skolans räkning. Byggnaderna som skänktes av prosten Heikel, flyttades och uppfördes där, eftersom stockarna i byggnaden ansågs vara fortfarande dövas egendom. En ny byggnad byggdes mot trädgården. Några hörnstenar till torpargrunden finns kvar på den ursprungliga platsen, där den gamla skolan låg och kan ses i dag där. En gatustolpe med skylten ”Heikelsgatan/Heikelinkatu” står intill den gamla platsen.
Döv anställd
Under skolans tid fanns en döv anställd Isak Eneberg som lärare från 1893 fram till sin pension år 1907. Han föddes den 12 oktober 1858 i Närpes. Han kom till dövskolan i Borgå år 1867 och konfirmerades där år 1875. År 1877 blev han biträdande lärare vid samma skola. Där stannade han i 16 år. Då skolan blev en talskola måste han därför flytta till skolan i Jakobstad. Efter pensioneringen var han bosatt i Hyvinge hos sin syster. Han dog den 14 april 1929 och begravdes på Helsingfors gamla begravningsplats.
Skolans ledning
Anna Heikel gick i pension som lärare och föreståndare efter 35 års arbete. Hon lämnade dock aldrig döva utan var med i alla dövas samlingar till sin död år juni 1907.
- Doktorinnan Elli Heikinheimo tillfällig efterträdare.
- Maria Kahelin valdes till föreståndare hösten 1899. Hon gick i pension år 1920 och efterträddes av Petter Stade.
- Föreståndartjänsten sköttes efter honom av hans hustru Ester Stade tills skolans nedläggning år 1932.
373 elever inskrivna
När skolan upphörde hade totalt 373 elever inskrivits vid skolan. Skolans elever kom från olika platser: från Kolari och Tervola i norr till Kökar och Åland i söder. De flesta elever hade dock sin hemort i Österbotten.
Det beslöts år 1928 att nya elever inte skulle tas emot eftersom skolan skulle stängas. Istället började vid dövskolan i Borgå en ny avdelning för teckenklass för elever som inte kunde undervisas med talmetoden. De tio kvarvarande eleverna stannade tills de gått ut skolan. En del av byggnaderna hyrdes ut till en privat finsk samskola. Från september 1929 användes dövskolan i två f.d. rum i föreståndarbyggnaden.
Skolavslutning för sista gången
Den 4 juni 1932 skulle det bli en skolavslutning för sista gången. Därför anordnades en fest. Många f.d. elever med sina barn kom från skilda orter för att ännu en gång få se sin kära skola. Festen inleddes med en psalm och ett tal av pastor Huugo Nyberg. Efter kaffepausen fortsatte programmet. Därefter gick man i grupp till Pedersöre kyrkogård för att lägga ned blommor på Anna Heikels grav och sedan till Jakobstads gamla kyrkogård där kransar nedlades på läraren Lorentz Eklund och föreståndaren Petter Staade. Kransarna hade bundits av blommir plockade i skolans trädgård.
Det förekom diskussioner om till vad skolbyggnaderna kunde användas för. Det föreslogs om att skolbyggnaderna kunde omvandlas till en yrkesskola för döva eller till ett ålderdomshem för döva. Men det förverkligades aldrig. Alla gamla dövskolebyggnader revs ner i maj 1955 för en högstadieskola för finskspråkiga.
