Texten är skriven av Per-Thomas Örlegård och publicerades ursprungligen i tidskriften ”Dövas Rötter”, nummer 12, årgång 7, år 2001.
Johan Gerhard Gottlieb Titze föddes den 21 januari 1843 i Högbo församling, som ligger två mil väster om Gävle eller strax norr om Sandviken. Titzes far var då präst på Högbo bruk och blev sedermera kyrkoherde i Ytterhogdal, Hälsingland.
På grund av scharlakansfeber blev Titze döv vid fem-sex års ålder. Vid 13 års ålder började han på Manillaskolan. Efter sex års lärokurs blev han konfirmerad år 1862. I och med att Titze ägnade sig åt snickaryrket är det troligt att han gick genom skolan med snickeri som yrkesval.
- Först var han snickare i Stockholm 1864–1865.
- Sedan i sin hembygd 1865–1872.
- Slutligen vid Sandarne snickerifabrik i närheten av Söderhamn 1872–1876.
Lärare vid Tysta Skolan
Redan år 1863 hade Titze arbetat som lärare vid Tysta Skolan i Stockholm under vår- och höstterminen 1863.
Där blev han bekant med Frithiof Carlbom. Båda diskuterade att bilda en dövförening, och Döfstumme-Föreningen i Stockholm bildades år 1868, med Carlbom som en av initiativtagarna.
Om Titze hade bott kvar i Stockholm, är det sannolikt att han hade tillhört de ursprungliga stiftarna.
Han var dock ombud i 22 år eftersom föreningen betraktades som en rikstäckande dövförening för hela Sverige.
Lärararbete i Lund och Karlskrona
Hans gamle lärare, Anders Gustaf Flodin, rektor vid dövskolan i Lund, erbjöd Titze lärararbete i Lund år 1876. Därför flyttade han ner till Lund. Efter dövskoleomorganisationen i tredje distriktet, där Skåne och Blekinge ingick, var Titze tvungen att under året 1891 flytta till den dåvarande dövskolan i Karlskrona. Där tjänstgjorde han på teckenlinjen fram till sin död den 6 november 1904.
Fick stora kunskaper
Titze var en ovanlig döv. På sina lediga stunder från snickeriarbetet hade han läst och på så vis fått stora kunskaper. Under sina bekostade resor i Europa och Amerika i samband med olika internationella konferenser för döva skaffade han sig mycket erfarenhet om dövas undervisning och föreningsliv.
Efter Titzes deltagande i femte internationella dövstumskongressen i Prag började man år 1881 i Skåne diskutera att bilda en förening för döva. Vid den tiden var döva inte mogna för detta, och bildandet skedde först nio år senare.
På midsommardagen 1890 samlades en grupp av sju personer. De beslutade att bilda en Skånes Döfstumförening med tonvikt på sjuk- och begravningskassa för Skånes döva. Titze blev föreningens ordförande och kassör fram till sin död 1904, med undantag för året 1891 då han flyttade till Karlskrona.
Föreningen utvidgades så att även Blekinge omfattades.
- Namnet ändrades den 22 november 1891 till Skåne-Blekinge Döfstumförening.
- En ny namnändring skedde den 17 februari 1895 till Sydsvenska Döfstumföreningen.
Fattigbegravning
Titze blev hedersledamot i flera dövföreningar nationellt och internationellt, exempelvis år 1893 i Döfstumföreningen i Stockholm. Han representerade Sverige vid dövas kongresser i Chicago 1893 och i Paris 1900.
Under våren 1904 fick Titze lunginflammation. Tyvärr fick han återfall med ytterligare komplikationer, vilket ledde till hjärtfel. Han dog den 6 november 1904.
Begravningsceremonin
Begravningsceremonin ägde rum tre dagar senare i Karlskrona. Dövskolans personal och elever fick ledigt. Tillsammans med många andra utomstående från när och fjärran gick begravningståget från dövskolan längs Hantverkaregatan upp till Trefaldighetskyrkan, där ceremonin hölls.
I Titzes testamente framkom att 500 kronor skulle ges till hans älskade begravnings- och sjukkasseförening. Hans önskan var att pengarna skulle komma andra till nytta och inte ödas på honom själv. Därför begravdes Titze i en så kallad linjegrav (fattigmansgrav). Av den anledningen finns hans grav inte kvar idag.
