Texten är skriven av Christer Rönnmark och publicerades ursprungligen i tidskriften ”Dövas Rötter”, nummer 8, årgång 4, år 1998.
Bridge
Jag har spelat bridge i snart 33 år. Jag vill först säga något om spelkortens historia, sedan om bridge och till sist om dövbridge.
Kortspelet i Europa går tillbaka till medeltiden. Ordet ”kort” kommer från latinets charta, vilket betyder pappersark. För att spela kort fordras tillgång till papper. Konsten att tillverka papper går långt tillbaka, ända till 100-talet e.Kr. Man vet att det fanns spelkort i Japan och Kina mycket tidigare än i Europa.
Teorierna om spelkortens uppkomst och dess historia är nästan lika många som korten i dagens kortlek. Man har velat göra gällande att det spelades kort i forntidens Egypten. Som bevis har man anfört att de tre damerna i äldre kortlekar kallas för Berenice, Arsinoe och Cleopatra. Dessa tre är berömda kvinnonamn från det gamla Egypten.
Förbud
Första gången spelkort omtalas i Europa är i form av förbud som dyker upp ungefär samtidigt på flera platser i slutet av 1300-talet, bland annat i Florens, Paris, Barcelona, Nürnberg och Regensburg.
Den hittills äldsta upplysningen om kortspel i Norden finns i en privat utgiftsbok från 1487, som tillhörde unionskungen Hans och hans gemål. Peder Månssons Stridz-Laagh från omkring 1520 förbjöd kortspel om pengar.
Antalet kort i en kortlek har genom tiderna varierat mycket. Tidigt uppstod två kortspelstyper: tarokspelet med 78 kort och den nuvarande med 52 kort. Vi vet inte exakt när spelkorten kom till Sverige, men det är dokumenterat under medeltiden.
Första gången kortspel och kortlekar omnämns i Stockholms stads tänkeböcker är 1498–1499. De äldsta bevarade svenska korten hittades 1835 under korstolar i Lunds domkyrka. Där fanns en spaderknekt signerad av Robert Besniere, en kortmakarmästare i Rouen som var verksam mellan 1554 och 1567.
”Synd och förfall”
1800-talets religiösa väckelserörelser betraktade allt spel som synd och förfall. På bönemöten gick man till storms mot ”speldjävulen” med uttryck som ”kortleken är djävulens bönbok” och att kortspel och tärning är satans gärning. Även nykterhetsrörelsen ansåg att ”spel, kvinnor och vin förde mannen till fattighuset”. Lite av denna uppfattning finns kvar än idag.
I den engelska litteraturen från 1529 kan man läsa om bridgens föregångare, whisten. Därför kan man säga att bridgens ursprung går tillbaka till början av 1500-talet. Ordet whist betyder tyst. Whistspelet var mycket populärt, och 1728 skrev en engelsman vid namn Edmund sin första bok med titeln Short Treatise. I boken skapade Edmund regler för intresserade whistspelare.
År 1834 uppfann Lord Henry Bentinch den så kallade hög-låg-markeringen. Efter detta har teoretikerna kommit med otaliga varianter som används än idag.
Genombrott
År 1857 arrangerade Cavendish i London sin första whisttävling. Cavendish är pseudonym för Henry Jones, som skrev en bok om whist 1863. Intresset för tävlingsspel spreds sedan snabbare i USA än i England.
The American Whist League bildades 1891, och då konstruerades den första tävlingsbrickan. J.T. Mitchell skrev en bok om förflyttning vid partävlingar och hur man ska räkna ut matchpoäng. Bridgens genombrott ägde rum på Portland Club i London 1894. Kort därefter spreds bridgeintresset snabbt till Frankrike och USA.
I början av 1900-talet fanns olika typer av bridge, exempelvis auktions-, plafon- och kontraktsbridge. Det är kontraktsbridge som spelas idag, tack vare Harold S. Vanderbilt. Under en kryssning i Karibiska havet i november 1925 skapade Vanderbilt ett nytt poängberäkningssystem. År 1928 arrangerades de första amerikanska mästerskapen i kontraktsbridge.
Därefter kom paret Ely och Jo Culbertson in i bilden. År 1929 lanserade Ely tidningen The Bridge World. Sedan följde den berömda boken Blue Book år 1939, där Culbertson presenterade alla sina teorier. Efter detta har otaliga teorier och system utvecklats världen över.
Sveriges Bridgeförbund
Den svenska tävlingsbridgens skapare är den framlidne chefredaktören för Svenska Dagbladet, Ivar Andersson, som redan 1919 varje vecka publicerade bridgeproblem i sin tidning.
Själva tävlingsbridgen kom igång först 1928 och ökade snabbt i popularitet. Einar Werner har berättat om hur Sveriges Bridgeförbund bildades:
”Sveriges Bridgeförbund bildades 1933 eller 1934, vilket man vill. Något protokoll fördes nämligen inte. Tanken var att få sända ett lag, som bestod av oss själva, våra fruar, fästmöer och närmaste vänner, till de nystartade europamästerskapen.”
Den vi ska tacka för förbundets utveckling är den framlidne advokaten ”Mille” Henriques. Hans entusiasm och generositet var enastående. Det var mycket tack vare honom som europamästerskapet kunde hållas i Stockholm 1936.
Idag omfattar förbundet inte mindre än 700 klubbar med ungefär 21 000 medlemmar.
Dövbridge
Oslo Dövas Bridgeklubb är den äldsta klubben i Norden. Den bildades 1939. Den 30 oktober 1944 bildades Stockholms Dövas Bridgeklubb, som är den äldsta i Sverige. Eric Wiede var den drivande kraften och egentliga stiftaren av klubben. Han samlade ett trettiotal intresserade medlemmar, varav åtta kvinnor, inom Stockholms Dövas Förening. Så kunde klubben bildas.
Vem var Eric Wiede? Han var döv och levde mellan 1914 och 1986. Han arbetade som skräddare på det kända varuhuset NK i Stockholm, där han också deltog flitigt i varuhusets bridgeklubb. Eric spelade även i andra bridgeklubbar och vid olika elitnivåtävlingar som arrangerades av Sveriges Bridgeakademi.
Den första nordiska kontakten inom dövbridgen skedde i Oslo i maj 1949, där Stockholms Dövas Bridgeklubb ställde upp med sex spelare. Resultatet blev blygsamt för stockholmarna eftersom norrmännen var skickliga.
Samma år ordnades ett returmöte i Stockholm. Denna gång bjöd stockholmarna på bättre motstånd, och norrmännen vann med en knappare segermarginal.
År 1952 utökades tävlingsutbytet på nordisk nivå. Först spelades tävlingar i Helsingfors, och senare, i slutet av 1950-talet, även i Drammen, Göteborg och Köpenhamn. På den tiden handlade det mest om stadsmatcher, där placeringarna för paren i partävlingarna räknades samman.
Vid stadsmatchen i Helsingfors 1961 beslutades det att Nordiska Mästerskapen (NM) i par för döva skulle spelas i Stockholm 1962. Idag alternerar NM-partävlingarna mellan de fyra nordiska länderna: Norge, Finland, Danmark och Sverige.
Sveriges Dövas Bridgeförbund
En man med signaturen ”SETH” (Stig Theander från Göteborg) skrev en artikel i SDR:s tidning och uppmanade till att bilda ett bridgeförbund för döva inför vänskapstävlingen under påsken den 30 mars–1 april 1956.
Den 23 september 1956 samlades ombud från fyra dövas bridgeklubbar (Stockholm, Göteborg, Borås och Uddevalla) i Göteborg. Där diskuterades och bildades Sveriges Dövas Bridgeklubbs interimstyrelse, som bestod av:
- Ordförande: Eric Andersson, Göteborg
- Ledamöter: Stig Jakobsson, Stockholm; Stig Theander, Göteborg; Verner Dahlberg, Uddevalla; Joel Parkhagen, Borås
- Suppleant: Anders Andersson, Uddevalla
SDB höll sin första årsstämma den 23 mars 1957 i Stockholm. Vid den tiden hade förbundet 111 medlemmar från de fyra dövas bridgeklubbarna. Den första styrelsesammansättningen blev:
- Ordförande: Stig Theander
- Sekreterare: Harry Lindström (även 1:a suppleant)
- Kassör: Elias Kindahl
- Vice ordförande: Percy Andersson
- Ledamöter: Verner Dahlberg, Eric Andersson
- 2:a suppleant: Eric Wiede
Första Svenska Mästerskapet
Stockholms Dövas Bridgeklubb arrangerade det första svenska mästerskapet i par för döva den 23 mars 1957. Axel Abrahamsson och Eric Andersson från Göteborg blev de första döva svenska mästarna.
Kronologisk ordning för dövas bridgeklubbars bildande:
- Stockholms Dövas Bridgeklubb: 1944
- Göteborgs Dövas Bridgeklubb: 1952
- Uddevalla Dövas Bridgeklubb: 1953
- Borås Dövas Bridgeklubb: 1956
- Bridgeklubben 59, Malmö: 1959
- Örebro Dövas Bridgeklubb: 1965
- Jönköping Dövas Idrottsklubbs bridgesektion: 1966
- Trestads Dövas Bridgeklubb: 1969
- Dalom Dövas Bridgeklubb: 1972
- Östersunds Dövas Bridgeklubb: 1994
Örebro Dövas Bridgeklubb
Döva i Örebro brukade träffas under Dövas Förenings samkväm för att spela ”bondtolvan” om pengar. När Sveriges Dövas Bridgeförbund redan var etablerat, diskuterades möjligheten att spela kort i en mer organiserad form. Intresset för att bilda en bridgeklubb var stort.
En kassabehållning från bondtolvans spel under åren 1963–1964 hade vuxit till 294:11 kr och överfördes till den nya bridgeklubben vid dess bildande.
Bildandet av ÖDBK
Den 2 januari 1965 samlades 14 döva i Almby Folkets Hus i Örebro. Örebro Dövas Förenings ordförande, Tore Petersson, valdes att leda mötet.
Interimstyrelsen för den nystartade klubben blev:
- Ordförande: Lars Jisfalk
- Sekreterare: Evon Eriksson
- Kassör: Karl-Gustav Pettersson
- Suppleanter: Karl-Axel Karlsson och Erik Vik
Namnfrågan
Vid mötet diskuterades namnet på den nya bridgeklubben. Sex förslag presenterades:
- BK Öre
- BK Eyra
- BK 65
- ÖDBK
- BK Spader Dam
Efter en del överväganden ströks alla förslag utom två: BK 65 och ÖDBK. När en öppen omröstning hölls blev resultatet oavgjort (6–6). En andra omröstning genomfördes med sluten röstning, men även den slutade oavgjort (7–7).
Till slut avgjordes namnfrågan genom lottning, och det vinnande namnet blev Örebro Dövas Bridgeklubb (ÖDBK).
Efter lottningen rådde enighet om att namnet klingade väl bland döva, och ingen ansåg att någon orättvisa hade skett.
Medlemsavgiften för ÖDBK fastställdes till 10 kr.
