Östervångsskolans 125-åriga verksamhet

Texten är skriven av Anneli Örlegård och publicerades ursprungligen i tidskriften ”Dövas Rötter”, nummer 5, årgång 3, år 1997.

---

Nattmannens hus

Enligt en karta från 1704 fanns på nuvarande dövskolans tomt en fastig­het, som hette ”Nattmannens hus”. Vi vet inte exakt var men låg troligen i korsningen av Östervångsvägen och Linnegatan.

Nattmannen eller rackaren hade en viktig funktion i stadens renhållning. Stadskärnan hade under 1600- och 1700-talet problem med renhållning­en. Nattmannen hade dels uppgift att forsla bort döda djur­kroppar, som van­lig folk inte ville veta av och tömma latriner. Nattmannens hus tillkom re­dan 1674, då staden Lund anställde sin förste nattman, Mogens Åstradsson med huset någonstans vid skoltomtens nuvarande hörn.

Orsaken till husets läge berodde på att man inte ville ha nattmannen boen­de inne i staden. Kvarteret, där Östervångsskolan nu ligger, låg nämligen utanför östra tullen, alltså utanför stads­muren dvs vallarna. Nattmannens hus var ett korsvirkeshus med två fönster. Till husbygget gick det åt 10 lass lera. Ett halvt lass halm trampades in i leran. Det gick åt 6 1/2 travar långhalm och tre lass torv att bygga taket.

Till kakelugnsgrunden använde man tre lass grå­sten. Huset fanns kvar fram till början av 1800-talet då det revs. Det fanns också ett lertäkt på tomten där kanske skolans nuvarande dammar ligger?

Var fick döva skånska barn sin skol­gång i Sverige 1808-1820?

Pär Aron Borg började undervisa döva barn oktober 1808 på Regerings­gatan 59 i Stockholm. 1812 flyttade Borg till Djurgården och startade än nu idag nuvarande Manillaskolan för döva. Även blinda fick en tidsperiod under­visning där. Då hade Manillaskolan hela landet som upptagningsområde. Vi vet inte så mycket om hur barnen från södra Sverige hade det på 1800- talet.

Dock känner vi till att många föräldrar inte ville skicka sina döva barn så långt bort som till Stockholm, en obekant plats för dem. Oviljan gjorde att många döva barn inte fick någon utbildning och därför inte kunde försörja sig senare i livet. Barnen behövdes i stället hemma, så att de kunde hjälpa till med jordbruket, hantverk eller arbeta i hushållet.

En genomgång i Manillaskolans matrikelbok, de första eleverna, 1807 och några år framåt ger upplysningar om två döva skånska barn:

• Nr 33; Jönsson, Pär Thomberg från Skepparslöv, Kristianstad. Föddes 1797. Inskriven 1811-1821. Fadern var karabinjär. Consistoriet betalade för Pär. Pär blev sedermera lärare i beck­slageri på Manilla.

• Nr 58; Pettersson, Sven från Kristianstad. Föddes 1806. Inskriven 1816-1820. Fadern var handskmakare. Oklart vem som betalade Svens skolgång. Sven ägnade sig sedan åt handskmakeri.

Pär stannade på Manillaskolan 10 år och blev sedan lärare där. Sven stanna­de där bara 4 år och försörjde sig sedan inom handskmakeriet.

Beslut på 1860-talet

Östervångsskolans tillkomst är nära kopplad till dövskolan, Jakob Nilsga­tan, Malmö. Malmös dövskola var en tillfällig lösning tills en riktig dövskola för hela Malmöhus län kunde bildas. Lunds prästerskap hade tagit upp till behand­ ling frågan om en skola för döva barn. De båda länen i Skåne tog beslut 1866 (Malmöhus län) och 1867 (Kristian­ stads län) om att starta en dövskola för hela Skåne inklusive Malmö stad.

Sko­lan skulle placeras i Lund. Varför blev det just Lund? Kanske för att det fanns flera utbildningsplatser till stor nytta för många som t. ex. universitetet. Men den största orsaken var nog att staden Lund hade ett större ledigt markområ­de som låg utanför stadsvallarna.

Lands­tingen var då huvuvdmän för dövsko­lan. Landstingen fick dispositionsrätt till tomten så länge dövundervisning bedrevs på tomten här. Tomten var på 5 tunnland och skolan inköpte 5 tunn­land till. På en karta från 1908 kan man se tomtindelningen; nattmansjorden (som givetvis härrör från nattmanshu­set), östra lergrafvarna (som omfattar dammarna) samt fäladsjorden.

Det tog två år att bygga skolan, alltså från 1869 till 1871. Byggnaden är upp­förd i grågult tegel i en medeltidsro­mantisk stil. Byggmästare var P.C. Sörensen. Tegel levererades från tegel­bruket i Nordanå, F.H. Kockums tegel­ bruk i Bjärred och av tegelmästare Nils Jönsson i Lund. Att skolan valde gult tegel kanske berodde på priset. Det fanns ju gott om gult tegel i Skåne på 1800-talet och var dessutom billigare än det röda.

Trapphallen har en rakt utsirad gjut­järnstrappa. Den är buren av pelare och leverantör var Kockums Mekaniska Verkstad.

Skolans styrelse

När skolan kom till 1871 så fanns det representanter från Kristianstads och Malmöhus läns landsting. Även 1890 var Blekinge läns landsting och Malmö stad med i styrelsen. 1919 tillkom Helsingborgs stad i styrelsen. 1938 förstat­ligades skolan och då ändrade man hela styrelsesammansättningen; fyra ordi­narie ledamöter och fyra suppleanter, oavsett varifrån de kom.

Skolans personal 1871

Skolan öppnades 1 september 1871. Man kan läsa i styrelsens protokoll om vilka som har ansökt och fått olika tjänster.

Skolans rektor kallades fram till 1938 för föreståndare. Fyra personer sökte tjänsten, som föreståndare, nämligen:

• Anders Gustaf Flodin (lärare vid Manilla)
• Bror Krutinger (lärare i Härnö­sand)
• S. Ljungh (övningslärare vid Helsingborgs Folkskola).

En ansökan kom in senare och det var från föreståndaren för tysta skolan i Göteborg, Petrus Brodahl. Flodin fick tjänsten och kom att stanna kvar som skolans föreståndare ända fram till sin pensionering 1906. Flodin avled två år senare och ligger begravd i östra kyrkogården här intill skolan.

När Flodin begravdes så sattes det ingen gravsten. Först 1917 började Flodins gamla elever med hjälp av pastor Malmer att samla in pengar. De satte ett upprop i Ny tidning för Sveriges Dövstumma. Där redovisades allt insamlade medel i tidningen ända fram till 1921, då gravstenen inköptes och sattes på plats. Det finns en förteckning över vilka som har bidragit till insamlingen. De flesta gav från 50 öre upp till 10 kronor.

Lärarbefattningen

Skolans styrelse beslöt den 25 maj 1871 att anställa en manlig och en kvinnlig lärare.

Till den manliga tjänsten hade följande personer ansökt:

1. L.N. Nibelius
2. E. Thörnqvist
3. Gottfrid Titze
4. Oscar Krutmeijer
5. Nils Larsson
6. C.O.J. Carlström
7. Theodor Kaijser

Lars Nibelius fick tjänsten. Två personer hade ansökt till den kvinnliga tjänsten; Sally Elmberg och Ida Lindqvist. Sally Elmberg blev anställd.

Skolan behövde också en husmor. Charlotta Krook anställdes men stannade bara ett år. Till vaktmästarjobbet var det många sökanden med skiftande yrken: skräddarmästare, snickargesäll, mjölnardräng, sadelmakare, vagnmakare, kusk, skomakargesäll, murargesäll, betjänt, skrivare, bokhållare och hemmansåbo. Skomakaren Axel Olsson fick tjänsten som vaktmästare.

Axel stannade sedan många år på skolan. Han var också verksam som arbetslärare i skomakeri.

Styrelseärenden

Under hösten 1871 diskuterade skolans styrelse om hur man skulle anlägga skolans park. Man beslöt att plantera träd och buskar till en kostnad av 3.308 riksdaler. Det var mycket pengar vid denna tid. Under samma höst in­köpte man tyg så att man kunde sy kläder till eleverna. Man bestämde att en uniformsmössa skulle eleverna ha. Den skulle ha en bred kant av rött kläde runt mössan. Den röda kanten skulle vara dövskolans kännetecken.

1872 beslöt styrelsen att inköpa 3-4 st badkar. De placerades i källaren som gjordes om till en badinrättning.

Sigfrid Olsson

Den döve gårdskarlen Sigfrid Olsson. Sigfrid är ett tragiskt öde i skolans skugga. För döva barnen var Sigfrid något speciellt. Han var den ende döve som då var anställd på skolan. Sigfrid fick ensam sköta skolans renhållning. Samt så skulle han sköta den stora parken och skolgården. Han bodde i skolans ohälsosamme källarvåning. Den låg intill skomakarverkstaden, där nu datasalen nu ligger.

Hälsovårdsnämnden hade underkänt bostaden på grund av fukt och mögel, men ingenting hände. För Sigfrids del slutade det tragiskt. Hans 20-åriga dotter Karin avled av TBC under 1930-talet. Trots detta fick Sigfrid och hans fru ändå bo kvar i källarvåningen.

Källor:

1. Hammar, Å. (1996). En resa i fäder­neslandet år 1811 till fots.
2. Dagboksan­teckningar av Pär Aron Borg. SIH Läromedel, Örebro.
3. Manillaskolans matrikelbok. Manil­laskolans arkiv, K 1, Stockholms stads­ arkiv.