Texten är skriven av Anders Thornell och publicerades ursprungligen i tidskriften ”Dövas Rötter”, nummer 5, årgång 3, år 1997.
Dövlärarexamen vid Manilla
J. G. Malmer föddes i Särestad, Skara stift, den 17 juni 1875. Efter att ha tagit studentexamen i Vänersborg 1897 och folkskollärarexamen i Göteborg 1898, fortsatte han sin utbildning och tog dövlärarexamen vid Manilla 1900. Han avlade teologiexamen och blev prästvigd 1905. Han arbetade först som biträdande lärare och gymnastiklärare vid Lunds dövskola från 1903 till 1905, innan han blev dövpräst i det tredje dövskoldistriktet 1906, som då omfattade Skåne och Blekinge.
Malmer kände starkt sitt kall som dövpräst, och när han anställdes som Sveriges första dövpräst, fanns redan präster för döva i Norge och Danmark. Han lärde sig att teckna rikt och uttrycksfullt under en vistelse hos kyrkoherde Johan Östberg i Hjorted. År 1938 gick Malmer i pension.
Bildade dövföreningen ”Svenske” i Malmö
Malmer blev hedersledamot av dövföreningen ”Svenske” i Malmö 1917 och gjorde flera studieresor i Europa mellan 1905 och 1915 för att undersöka dövundervisning, åtbördsspråk och själavård för döva i Sverige. Han ordnade konfirmationsundervisning vid dövskolan i Lund och föreläsningar för döva inom sitt distrikt från 1914.
Under sin karriär arbetade Malmer också som lärare i naturkunnighet, samhällslära vid lantbruksskola och trädgårdsskötsel vid hantverksskola i Råbylund. Han var engagerad i att ordna talgudstjänster och teckengudstjänster, där han besökte döva i hemmen, hjälpte med själavård, rättshjälp, läkarebesök, och förmedlade arbetsplatser. År 1910 ordnade han 21 talgudstjänster med 230 döva närvarande och 34 teckengudstjänster med över 2000 besökare.
Malmer var också engagerad i föreningslivet. Han var med och bildade dövföreningen ”Svenske” i Malmö 1907, och han var en av grundarna av Nykterhetsföreningen De Blå Korset 1914. Han var även aktiv i arbetet för ett gemensamt teckenspråk för de nordiska länderna.
Under 1930-talet hjälpte Malmer till med insamlingar för att finansiera ett eget hus för ”Svenske”, där han sålde lotter för att stödja dövas fond för långvarig sjukdom. Malmer såg döva som en stor familj och ansåg att de stod varandra närmare än de närmaste släktingarna. Han förespråkade att enbart använda tecken vid gudstjänster, eftersom han ansåg att detta var dövas modersmål.
Malmer hade ett stort engagemang för dövas välfärd, och det finns många berättelser om hans goda gärningar, såsom när han gav bort en anka han köpt för familjen till en döv kvinna som behövde den mer.
Gustaf Johan Malmer avled den 23 april 1965.
Källor:
- Ohlsson (1951)
- Ahlner (1919)
- Flera artiklar från ”Tidning för Dövstumma” samt officiella rapporter från dövskoldistriktet.
